Idag har jag bloggat på Credo inspiratörernas hemsida där jag också skriver då och då. Läs gärna här om vilken fantastisk Credohelg det var. :)

Idag hade vi bokbord på en skola. Det hade vi förra veckan också. Idag gick det mycket bättre än förra gången. Det var roligt. :)

Men jag tänkte på en sak om förra gången. Då var det några som stod där och snackade studentskivor. Det drog massor med folk! Vi stod där med några få stycken vid vårt bord med massor av roliga böcker och lappar på, medan de stod där med värsta folkmassan utan vare sig böcker och lappar utan bara några affischer.

Okej, visst, dem flesta ser väl fram emot sin studentskiva och det kan jag ju till viss mån föstå. Men jag måste ändå fråga hur det här kunde locka fler än Jesus?!


Enligt wikipedia betyder pimp hallick, alltså "en person som främjar eller tar emot pengar som härrör prostitution".  Och "hora är en nedsättande benämning på en prostituerad eller en i allmänhet promiskuös kvinna".

Jag förstår verkligen inte hur vi kan tycka att det här är okej, att vi faktiskt går med på det. Jag blir nästan arg. Men mest helt förtvivlad. Vad hände med respekten i samhället? Är jag inte värd mer än en prostituerad? Duger jag inte till mer än som ett sexobjekt där folk får utnyttja mig bäst dem vill? Tjejer, hur kan ni ens tänka tanken, så är det inte alls! Och allt killarna tänker på är sex och pengar, utan hänsyn till kvinnorna? Killar, det finns mer i er än det, det kan jag försäkra!

Helt obegripligt. Aldrig att jag skulle gå på den där studentskivan. Jag vägrar låta mig nedvärderas frivilligt på det där sättet. Så mycket respekt för mig själv och andra har jag åtminstone. För du och jag - vi är faktiskt värdefulla och älskade.

Jag minns när jag fick chocken. Det var under böneveckan. Jag minns att jag och min Credo inspiratörs-kollega satt i mörkret mitt i natten och pratade lite. Jag hyr ju hennes lägenhet just nu så jag passade på att fråga henne hur det skulle bli i sommar och så, om jag skulle få bo kvar eller inte. Hon sa att hon skulle flytta tillbaka till lägenheten där jag bor nu den första juni. En riktigt otrevlig överraskning. Jag hade naivt trott att jag skulle få bo kvar där ganska länge... Det kändes som att hon kastade ut mig, på ett väldigt brutalt sätt också. Vart skulle jag nu ta vägen?!

Det var v.13. Snacka om att jag har gått och oroat mig om bostad i sommar och i höst sen den där kvällen. Jag har väl bett lite grann, men inte så mycket. Jag har mest gått och funderat på de världsliga lösningarna. Helt ärligt.

Då låg jag på köplats 1100 på tempus. Och av den sortens lägenhet jag vill ha finns det 102 st av. Det såg med andra ord ganska mörkt ut... Så jag bestämde mig för att bli nykterist. Eftersom det är Svenska nykterhetsförbundet som äger det hela får man förtur om man är det. Och eftersom jag inte tycker om alkohol och därför dricker det typ aldrig var det liksom inte ett så svårt val.

Sen får jag ett mail. Som säger att jag har två användare i kön. Och då minns jag att jag faktiskt gjorde en användare i höstas men som jag trodde försvunnit. Men sanningen var den att jag bara glömt mina inloggningsuppgifter. Så dem på tempus tog bort min nyaste användare. Och plötsligt var jag inte alls så långt bak i kön, tvärtom.

Plötsligt får jag ett erbjudande om en lägenhet...

Först efteråt registreas min nykterhet. Gud löste det utan mina världsliga försök.

Nu är det v.18. Imorgon skriver jag kontrakt på en egen tempus-lägenhet. Precis den sorten jag ville ha, med delat kök.


Gud fixade det här på drygt en månad. Jag frågar mig själv varför jag ens oroade mig när jag vet att det här löftet finns... Har jag verkligen så liten tro? Här flyttas minsann inga berg inte.

Nu har jag lärt mig vad det här löftet faktiskt betyder... Jag kan inte tacka dig nog, Herre Gud... ♥

"Preach the gospel, and if necessary use words."
St. Francis av Assisi

Vad tror ni? Stämmer det att tänka så här, eller gör det inte det?

Jag tvivlar på att det är korrekt faktiskt. Alltså visst, det har en poäng i att visa evangeliet i handlingar men jag tror inte man måste utesluta ord för det. Jag tror ord är nödvändigt i evangelisation och mission. Särskilt ett ord speciellt huvudord; Jesus.

Det här blogg-inlägget fick mig att tänka till lite extra om detta.

Precis som han eller hon skriver håller jag med om att det låter som ett citat som tilltalar vår rädsla för att tala om Jesus, och som får oss att hitta en lätt väg ut och på så sätt inte fullt stå för det vi tror på. Men ingen har sagt att det ska vara lätt att vara kristen. Jesus gav oss många löften, men att det skulle vara lätt var inte ett av dem. Tvärtom sa han att vi skulle komma bli förföljda och dödade för vår tro. Så att vara rädd för att tala om Jesus, det är nog ganska enkelt att vara och på ett sätt också förstårligt. Men inget som vi bör anamma.

Och ja, det faktum att vi ens har fått Bibeln är ju ett tecken på att Gud vill kommunicera via ord. För vad är Bibeln för något? Jo, Guds ord till människan!

Redan i tredje versen i Bibeln talar Gud själv. Det är faktiskt själva grunden till att allting och någonting i huvudtaget blev till, för att Gud valde att säga att det skulle vara! I det här sammanhanget skulle man kunna tänkta på det välkända WWJD (what would Jesus do?).

Han eller hon pekar även på Paulus uppmaning till Timoteus i 2 Tim 4:2 - predika ordet (...).

Men det största är nästan det han eller hon pekar på i sista punkten, Apg 4:19-20 - Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." Det faktum att vi helt enkelt inte kan tiga om vårt budskap borde ju vara en hint...!

Men som sagt, vad tänker du om citat och blogg-inlägget?

Direktcitat från igår:
"Jag är inte så bra på Bibeln."

För mig är det oförstårligt hur man kan välja att debattera så mycket med kristna som Sturmark gör, men inte bry sig om att ta reda på mer om en av kristendomens grundpelare. Då kan man ju inte ha förstått vad det handlar om alls.

En annan sak jag tänke på igår var att Sturmark gled ifrån ämnet. I vanliga fall skulle jag ha blivit irriterad men den här gången gjorde det inget. För han avslöjade sig själv lite, antagligen omedvetet. Alltså, han började ställa frågor om ett uttalande som Swärd gjort (minns inte vilket men det handlade om kristen tro). Och Swärd svarade verkligen utomordentligt bra! Och Sturmark lyssnade verkligen såg det ut som! Så där avslöjade han sig allt, Sturmark är trots allt nyfiken på Gud! Och det är klart, det är ju där han hör hemma, där hans rötter är. Även om han inte förstår det själv. Än. :)

För övrigt kan jag nämna att jag vart ganska besviken på Swärd och själva debatten. Jag hade förväntat mig mer. Hoppas på bättre nästa gång. :)

Nu ska jag och Maria (Credos praktikant) vidare för att förbereda Credohelgen. Åh, jag är så lycklig! Kommer bli asgrymt! ♥

Jag har tänkt lite. Det känns som att "God gärning" är lite för högmodigt och krävande. Därför tänkte jag att vi kunde ändra den till "Dagens utmaning" istället. Har inte det en bättre klang så säg? Det visar liksom sanningen, att det faktiskt är en utmaning och inte en dans på rosor. Även för mig så hejdå till den högmodiga tonen. Och håll med om att det låter roligare.

Och det bästa är att vi kan skriva kommentarer hur det gått för oss i vår tappra försök. Hurra för ännu mer två-vägs-kommunikation! :)

Vad säger ni, kära läsare? Är ni på eller?! :D

Jag har ju berättat om Pay it forward förut. Nu har jag fått låna boken som filmen bygger på, av min fina vän Sofia Bengtsson. ♥ I den hittade jag några rader som jag verkligen tycker sätter fingret på en av de saker jag tror starkt på men som så många (inklusive jag) har så svårt att faktiskt sätta i verket. I boken syftar raderna såklart på den här lilla pojken som startar allting, men jag tänker att den lika gärna kan syfta på Jesus tid på jorden.

Undrar om det hemliga tricket på att få fler kommentarer är att inte blogga på ett par dagar? För nu har jag inte skrivit på några dagar men kommentarerna har haglat in mer än vanligt. Och mitt läsarantal har inte minskat direkt heller. Inte för att jag har så många men varenda en av er räknas. ♥

Jag vill bara ta en minut och tacka er alla för era kommentarer! Jag älskar att läsa er respons. Då känns det som att vi har en konversation istället för att det bara är jag som snackar för mig själv i mina små inlägg.

Så tack igen. Jag är så här glad - minst:

Förra året stack jag med ett härligt gäng och hyrde en hyrbil och drog ner från Sthlm till Lund. Ett ovanligt men underbart litet äventyr. Jag tog med min dåvarande pojkvän så det var härligt att få dela den upplevelsen tillsammans. Och så var det roligt att se vad för slags stad Lund var, och ännu roligare blev det när det visade sig att den var supermysig och väldigt vacker! Jag blev helt kär i staden, jag vill nästan flytta dit. Sen får vi inte glömma själva konferansen, dem härliga mötena och alla fina människor. Så jag lovar, det kommer bli hur bra som helst nästa helg! ♥

Så kom igen, kan vi inte få ett par sista minuter-anmälning? :)

Jag längtar...

Helt ärlig, mitt självförtroende är rejält kört i botten. Det existerar knappt, typ helt obefintligt. Igår ställde jag en fråga till mig själv som jag hoppas kan hjälpa mig få upp mitt självförtroende.

Jag är lite sent ute men tänkte skriva ett inlägg om påsken. Eftersom vissa fortfarande har påsklov tycker jag ändå det är lite okej. ;-)

Jag tänkte på långfredagen. Då var jag för ovanlighetens skull helt svartklädd. Det brukar jag aldrig vara, jag gillar färger och tycker inte om att vara så mörk och enfärgad. Egentligen. Men nu var jag ändå det. Varför? Eftersom Jesus dog då. Långfredagen är den enda svarta dagen på kyrkoåret och alla dyker upp i kyrkan helt i svart.

Men nu har jag börjat fundera på just det. Varför är långfredagen så mörk för?

Visst, jag fattar att Jesus dog och att dödsfall normalt sätt inte är att glädjas över. Men att Jesus dog var ju något bra ju, en enorm kärleksfull gåva. Så stor och full av kärlek att vi inte kan förstå det. Jesus var tvungen att dö för att jag och du skulle slippa. Och han gick in i det frivilligt, just för att han älskar oss så och inte ville se oss förlorade. Jesus död försonade hela världen, allt vi behöver göra är att ta emot det. Låter inte det som någonting värt firas? Jo visst, vi firar påskdagen som aldrig förr. Men utan död ingen uppståndelse. Dessutom brast förhänget i templet, det allra heligaste där vi bara fick gå in i en gång om året och det med ett rep runt foten så man kunde dras ut om man dog på kuppen, när Jesus dog och inte när han uppstod. Alltså måste Gud ha vunnit över döden och återupprättat relationen med människan redan i hans egen dödsögonblick, inte tre dagar efteråt.

På engelska kallas långfredagen för good friday, holy friday eller great friday (okej, black friday förekommer också men ni fattar grejen). Tycker jag är mycket bättre namn på den dag då vi fick världens största gåva någonsin! ♥

En film som jag fullkomligt älskar är den här, den heter "Pay it forward" (Skicka vidare). Det är en riktigt vacker film, som berättar om att tro och hoppas på sin medmänniska. Och det lustiga är att jag egentligen har väldigt svårt för både Helen Hunt och Kevin Spacy (två av dem största rollerna), men i den här filmen överträffar dem sig själva!

Jag får så många tankar när jag ser den här. Att man ska vara som ett barn för att komma in i Guds rike får ett helt nytt perspektiv. Att totalt gå emot strömmen. The power of 3. Varför vi i huvudtaget ska göra goda gärningar. Vad kan lilla jag göra i en så stor värld som denna? Jag får en längtan att göra någonting, helst något stort och uppoffrande, för världen eller för vem som helst. I slutet dyker det dessutom upp en liten Jesus-figur.

Och ikväll visas den faktiskt på tv. Kl. 21:00 på kanal 9. Se den, och få en ny tankeställare för varje ny scen.

Alla studenter och skolungdomar; ni glömmer väl inte att anmäla er till vår Credohelg?!

Den 24-26 april i Betlehemskyrkan i Sthlm.

Och ni kan grejen. Det blir bibelstudium, seminarium, god mat, härliga människor, kvällsmöte, hela rubbet som vanligt. Dessutom blir det konsert med Credoworship samt Pannkakaskyrkan på lördagen. Kan ju bara sluta på ett sätt, eller hur. Succé!

Temat är "frånvaro av närvaro".

Du får allt på denna härliga helg för fjuttiga 260 kr. Om du vallfärdat långa vägars för att kunna vara med fixar vi gärna så att du får en snäll person att bo hos under tiden. Om du däremot bor i Sthlm och skulle kunna tänka dig att ha boende hos dig under helgen får du gärna höra av dig (t.ex. skriva en kommentar här i inlägget och skriva din mailadress) så fixar vi det.

Anmäl dig nu för efter nu på onsdag (den 15 april) är det försent. Mer info, schema och anmälan finns här.

Om jag hade varit hemma i Sthlm nu hade jag kanske hängt med på det som den här snubben gjorde. En liten mini-jesusmanifestation. Inför den lite större. (Betoning på liten. ;)

Coolt förresten att pressen skrev om den här väldigt lilla korsvandringen. Förra året var det ju ingen okristen tidning som skrev om Jesusmanifestationen som lockade flera tusen från hela landet. Men dem vågar väl inte annat efter den kritik dem fick efter det, kanske...

Söt flicka. ♥

Kommer ni ihåg när mitt inlägg om att jag köpt Richard Dawkins bok "Illusionen om Gud"? Igår tipsade min vän Obben i sin blogg om en äldre artikel om boken.

Artikeln skriver att "boken inte lämnar en oberörd om man är minsta intresserad av religion". Och det jag håller jag till viss del med om. Det är bara det att jag inte blev ett dugg upprörd av boken (förutsatt att det är det artikeln menar med oberördhet). Jag blev bara fullkomligt uttråkad. Snubben har väldigt höga tankar om sig själv, och det ligger som en mörk skugga över hela boken vilket är enormt störande. Inte heller känner jag igen mig i Dawkins beskrivning av troende människor, men å andra sidan skriver artikeln att Dawkins erkänner i en intervju att "hans definition av religion inte passar in på teologer som Alister McGratAh".

Jag får även intrycket av att han, precis som så många andra religions- och kristendomsmotståndare, inte brytt sig om att läsa de främsta och riktigt bra argumenten som talar för kristen tro och religion. Istället gör det precis som artikeln beskriver på pricken; "här drar han fram äldre tiders gudsbevis ur byrålådan igen, medan nyare och skarpare argument förbigås med tystnad. Dawkins missförstår dock de gamla argumenten på avgörande punkter."

Artikeln erkänner dock även att boken har en och annan bra sida. Läs näst sista stycket får ni se.

Som att det inte vore nog sammanfattar artikeln Dawkins bok på ett bra sätt, så jag rekomenderar att du läser den. :)

Det kanske inte är ett val du gillar, men det är ett val.

Ja, nu är jag medlem också på Twitter. Tydligen är det ett bra sätt att få nya läsare till bloggen. Och det är ju precis det jag vill, att folk ska läsa. Särskilt eftersom jag skriver om kristen tro och sådant. Hoppas det bär frukt, annars får jag försöka locka dem på andra sätt. Och be, såklart.

För er som inte vet vad Twitter är kan jag berätta att det är en sida där man svarar på en enda fråga: vad gör du nu? Det handlar om snabb kommunikation och bra uppdatering på ens vänner, familj och arbetskamrater mm. Påminner om Facebooks statusfält, ni vet.

Följ mig här.

Vill du också bli medlem på Twitter är det bara att gå in på deras hemsida här. Eller så kan du skriva en kommentar till dettta inlägg och skriva in din mailadress så kan jag bjuda in dig. :)

Ja, det låter väl lite liberalt och postmodernt om man bara läser titeln rakt av. Men det är absolut inte så jag menar! Eller jag och jag förresten. Det här fick vi lära oss när vi Credo inspiratörer var i Breanäs Missionsgård på utbildningsvecka för ett tag sedan. Det var Daniel Astgård som lärde oss det, kolla in hans braiga kristna blogg här.

Det jag (Daniel) menar är helt enkelt att man omskriver texten. Det kan vara jättebra att göra på en text som man inte förstår, för att försöka läsa ut vad texten egentligen säger. Eller på texter som man hört tusen gånger förut, för att ge nya perspektiv. Korta avsnitt är bra. Gärna liknelser. Själv valde jag det förstnämnda; Rom 12:1-2.

Man kan skriva om den som en dikt, ett mail, ett brev, som om man skulle förklara texten för ett barn... Jag valde i diktform.

Call Chad.

Klicka på länken här upp och se bland det bästa april-skämtet jag någonsin hört om!
Funderar på att göra samma sak med någon av mina vänner nästa år... ;)

Det är inte alltid lätt att vara kristen...

"Ibland är den rätta vägen den svåraste."
- Pocahontas (Disney)

Min vän, Obben har startat en ny kristen blogg. Tro det eller ej så blev han inspirerad av min blogg. :)

Hans idé är som sådan att han för ett år framöver tänkte skriva ett inlägg varje dag om just kristen tro. Hittils han har hållt på i 18 dagar och redan hunnit publicera texter om den kristna påsken, tvivel, sexuell synd samt ett antal YouTube-predikningar och mer ändå. Men min favorit är ändå hans allra första inlägg, där han skriver om hur han kom till tro.

Hans inlägg har en tendens att bli som predikningar, men det är roligt. Han bjuder på långa inlägg och många grundläggande tankar i den kristna tron, men kommer även med nya tankar om tron som iaf jag inte tänkt på förut så mycket. När jag började läsa hans blogg blev jag glatt överraskad av att han visade sig vara en så bra skribent.

Ja, det är verkligen ett hett tips på en bra blogg alltså, kristen som okristen har du säkert något att få ut av den. Om du ifrågasätter något hans skriver är det bara att skriva ner din fundering i en kommentar på hans blogg så kan du vara säker på att han svarar snabbt. Han verkar också vilja att hans läsare tipsar honom om saker att skriva om. Så om du skriver riktigt många tips kanske vi har turen att han fortsätter längre än ett år!

Obben är förresten min kära kollega, inspiratör i Credo Väst i Göteborg. ♥

Titta vad jag hittade för fint när jag var inne på Coop i Södertälje förra veckan!



Ja, okej. Det kanske ser ut som en vanlig stol. Men om man tittar lite närmare....



Min tanke flög iaf iväg till små gamla tanter som går med sina rullatorer och käppar och grejer. Tyckte det var en väldigt söt tanke av Coop i Södertälje. :)

Såg ni SJ:s aprilskämt i Stockholm city? Ganska genomskinlig tycker jag. Liksom inte så trovärdigt att en ny lag som aldrig kommit på tal förut plötsligt träder i kraft imorgon. Särskilt inte en så fånig lag som att man måste åka på rätt sida i rulltrappan, annars blir det böter. Ännu mer otroligt lät det när jag läste att det kommer finnas övervakningskameror som ser till att lagen lyds och att det kommer höras en röst som säger åt dig att ställa dig på andra sidan när du står fel. Rösten kommer dessutom vara på en massa olika språk pga turism och så.

Jag trodde att min kollega lurade mig idag. Igår på vägen hem satt vi två nämligen och försökte komma på något som vi kunde lura vår andra kollega med. Vi kom inte på något bra, men en av idéerna hade att göra med sjukdom. Och så får jag ett sms idag om att han är sjuk. Men det visade sig vara sant, tyvärr...

Även YouTube har infört en ny funktion idag. Här har in tre tips på hur den fungerar. Vi ses i Australien!

Jag vill också dela med mig av ett väldigt bra april-skämt som jag blev utsatt för idag. Titta vad jag hittade på tavlan i köket på tempus:



Jag tvekade lite, för jag har aldrig hört talas om detta "vanliga" problem förut. Men det som är så genialt är ju att det faktiskt kunde varit sant. Och om det hade varit sant, tänk vad alla skulle ha blivit sura och besvikna på den som inte tagit ut all porslin! Jag måste erkänna att jag inte vågade ta risken, så jag åkte hem tidigare från jobbet. ;)

Har ni blivit lurade idag, kära läsare? Eller har ni lurat själva lurat någon stackare? Dela med er i en kommentar! :)