Craxyknas

Det börjar dra ihop sig. Min inspiration, vilja, glädje och till och med lust börjar sakta med säkert återhämta sig efter några månaders paus. Snart är det dags att starta upp igen, denna gång med lite nya saker och inriktningar på gång. Tack, kära läsare, för att ni håller ut och väntar på mitt tillfrisknande inom bloggvärlden! Både Gud och jag älskar er ska ni gott veta :)

1 månad 4 dag 9 timmar 31 minuter och några sekunder

Det var då jag bloggade senast. För att sen bara sluta helt utan förklaring, bara så där. Så jag tänkte att jag kanske är skyldig er, kära en läsare, en ursäkt och en förklaring. Jag vet att den borde ha kommit tidigare, och det ber jag ödmjukast om ursäkt för.

Jag har alltså tagit en paus från bloggandet. Det var nämligen så att jag insåg att jag inte längre tyckte det var kul att blogga. Jag bloggade inte för att jag gillade det utan för att jag var "tvungen". Och det är ju bara helt fel inställning, så ska det ju inte alls vara. Därför beslöt jag mig för att lägga ner bloggandet ett tag nu.

Notera att det bara är en paus, det är inte alls så att jag lägger ner bloggen för evigt. Jag är alldeles för stolt för min blogg för att göra det, och alldeles för kreativ för att kunna låta bli jättelänge. Faktum är att jag redan har en hel del saftiga inlägg på lager plus en hel del uppdateringar som jag tänker sätta i verket en dag. Men just nu känner jag att jag alldeles för lätt skulle kunna falla tillbaka i den där tvångskänslan om jag började blogga på nytt. Jag har alltid haft för lätt för att ställa en massa krav på mig själv istället för att faktiskt njuta av mitt liv så som jag faktiskt borde. Så den här bloggpausen får vara ett steg i mitt försök att ställa mitt liv på rätt kant igen.

Om ni under tiden vill höra av er till mig är ni mer än välkomna att maila mig på craxyknas@live.se så svarar jag antingen via mail när jag hinner eller här på bloggen när jag börjar blogga igen. Ni ska veta att jag är så glad över er, kära läsare, att ni vill läsa det jag skriver och faktiskt tar er tid till att kommentera en del också. Det är ju en av de bästa sakerna med att blogga - tvåvägskommunikationen. Så ni får verkligen inte tro att jag ignorerar er eller så! Det är snarare så att ni som läser och kommenterar är en motivation för mig att komma tillbaka snabbare. :) Jag behöver bara bli av med den där känslan av tvång först, det hoppas jag ni förstår.

När jag väl återkommer ska jag dessutom ta och fixa till bloggen lite grann! Kanske en ny och egen design och logga, nya kategorier, till viss del nya inriktiningar i mina inlägg med mera med mera med massor av mera. Men frukta icke, mycket kommer också stay the same och bloggen kommer fortsätta vara sig lik. :)

Så under tiden ni väntar på min comeback as bloggare kan ni ju ta och läsa några gamla inlägg jag skrivit. Kanske svara på andras kommentarer också om ni vill det. För många inlägg, citat for example, är ju inlägg som går att läsa och påminna sig om flera gånger om. Så fortsätter ni dessutom hålla bloggen lite vid liv medan jag vilar upp mig. ^^

Så vi ses snart igen! Fram tills dess hoppas och ber jag att Gud välsignar er alla! ♥

I helgen var jag på Apologias konferens i Göteborg, tillsammans med ungefär 200 andra människor.

Dagen var också där och skrev en artikel. Och vilken fin och bra artikel det är!

Pete Williams från universitetet i Cambridge var huvudtalare och inledde fredagskvällen med att prata om Jesus i de bibliska och gnostiska evanglierna. På lördagen fortsatte han på samma tema, då han pekade på varför vi kan lita på de bibliska evangelierna och varför de gnostiska har mindre trovärdighetsgrund.

Visste du t.ex. att Jerusalem nämns 66 gånger i de bibliska evangelierna, tillsammans med en massa miniområden som man bara kunde känna till om man verkligen bodde runt de områdena (det här var innan kartornas uppkomst). Men att de gnostiska evangelierna bara nämner mellan 3-0 platser totalt. Visste du att de bibliska evangelierna innehåller en massa detaljer om de olika personerna som nämns, medan Mariaevangeliet inte ens kallar Jesus för Jesus. Ah, det var sjukt intressant och otroligt uppbyggligt för ens personliga tro!

Sen fanns det också ett gäng olika seminarium med många intressanta och kända och mindre kända talare. Temat var på "vilken Jesus ska vi tro på". Och alla seminarier hade olika svårighetsgrader; lätt, medel och svår.

På lördagskvällen fick vi lyssna på tre olika vittnesbörd. Någon berättade om hur de blivit kristna. Någon berättade om ett otroligt helande. Någon berättade om den trygghet de funnit i Jesus. Och någon berättade om hur Jesus förändrats en hjärta. Sen avslutade Mats Selander från Credoakademin huruvida vi ska lita på dessa vittnesbörd eller inte. Starkt, åh, så starkt!

Kvällarna bjöd också på mysiga musikcaféer, och frivilliga andakter för den som ville. En bra grej för oss kristna som inte gillar tanken på att skilja apologetik och lovsprisning av Gud ifrån varandra. För mig går de två sakerna hand i hand, så det var lite klurigt för mig att greppa det här med att Apologias kvällsmöten varken innehöll bön eller lovsång eller ens fler än två psalmer. Samtidigt som jag såklart förstår tanken med det, att även okristna skulle kunna komma på kvällarna och känna sig bekväma. Så det var en bra kompromiss det där!

De hade också lite intressanta lunch- och middagsträffar. Jag var på en lunch med Pete Williams där teologistuderande fick chansen att ställa sina frågor. Jag var också med en lunch där de som vill vara med och engagera sig i och hjälpa till på nästa konferens fick träffas och brainstorma och ta på sig olika uppgifter. Och så hade de en middag för medlemmar i Apologia där de fick lära känna styrelsen lite mer. Låter inte det bra så säg!

Jag rekommenderar verkligen nästa konferens som Apologia kommer ha i Stockholm den 26-28 mars! Och ta med dina vänner, gamla som unga - kristna om okristna. Det passar alla! Ses vi där eller? :)

 

Satan säger: Du är inte värdig!
Jesus svarar: Än sen då? Jag är!

Amen... ♥



Och när vi ändå pratar om det kan ni ju ta och påminna er om det här :)

 

 

För jag vill komma närmare Gud, leva ut min tro i praktien. På riktigt. Amen, det längtar jag efter. ♥

 

 

 

 

(Don't mind the dark spot in the middle of the picture.

Det är bara något himla smuts på linsen som inte går att tvätta bort.)

När vi ändå har pratat om det ganska nyss...

"Den som ser världens perfektion och ändå förnekar Guds existens är en dåre."
- Albert Einstein

Denna tog jag i Schweiz när jag var där nu i somras - magnifikt :)

Kära läsare, ni har fått brev! :D

Börja med att klicka på bilden här till vänster. --->
Läs igenom pdf-filens första blad.

 

När du har läst färdigt ställs du inför ett val.
Antingen struntar du i det du just läst, stänger ner filen
och går vidare med ditt liv.

 

Eller, så tar du till dig det du läst.
Känner att det vi gör via Credo är en bra eller jättebra grej.
Och du känner att du väldigt gärna vill vara en del av att göra
Jesus Kristus känd, trodd, lydd och älskad i Sverige idag.

Om du mer känner igen dig i den sistnämnda reaktionen - då måste jag först bara jublandes glädjas för det! :D För du är viktig - och du har enorma möjligheter till att göra en skillnad! Och att ge ekonomiskt stöd, det är en sådan enkel liten grej att göra där du får vara med och trots enkelheten påverka i stort.

Gör så här, att du börjar med att skriva ut pdf-filens andra blad. Sen fyller du enkelt  i uppgifterna vi behöver. Och sen skickar du bara in arket till den adress som står där. Om du vill kan du för säkerhets skull dubbelkolla att allt står rätt till genom att läsa på pdf-filens tredje blad.

Oemotståndligt: Hjälper du till med minst fem tjugolappar får du en jättebra bok på köpet. :)



(Det här kan liksom också bli som en del 2 på en Dagens utmaning som jag gav er för ett tag sedan. :)

Såg ni att jag skrivit att jag rappat fram en presentation när ni läste den här? Och här kommer den, oh yeah!
(Får se om ni förstår något av det interna i den, haha ;)

Tack för alla era frågor! Ledsen att svaren har dröjt så länge. Jag tänker på den här ramsan "nu har vi väntat länge nog, länge nog, länge nog, nu börjar vi få gråa hår, gråa hår", haha... Det är bara det att ni var så fasligt duktiga på att ställa bra och svåra frågor så jag ville ge dem alla rättvisa svar vilket tog sin lilla tid. Men nu är det äntligen klart. :D

Det står under dina intressen att du sjunger; vad handlar det om, i en kör eller? // Andreas T
Min kyrka brukar försöka dra ihop ett gäng varje termin som gillar att sjunga och spela. Så vi övar några gånger innan vi sjunger i kyrkan på någon högmässa. Ibland åker vi på Stockholms gospelfestival också, vilket alltid är lika häftigt och härligt skoj. Som det är nu sjunger jag för det mesta bara när jag lyssnar på musik hemma. Jag har inte haft tid att vara med i min kyrkas "kör" den här och den förra terminen, och så är det ju ibland att man får välja vad man vill satsa lite extra på. Men sången finns alltid nära till hans för mig och jag hoppas att jag en dag ska kunna utveckla det intresset mer!

Jag vet inte riktigt hur jag ska fomulera det här, men jag gör ett tappert försök. De kristna tror ju på en Gud som är allsmäktig. De tror att han vet allt som har hänt och allt som kommer att hända. Så då undrar jag... vad är det då för vits med att be till honom? Han vet ju ändå vad som kommer att hända! Eller har jag missuppfattat det hela? // Anna
Grejen med bönen är ju inte att vi ska uppdatera Gud om vad som hänt här på jordet. För det vet han ju redan, som du säger. Utan det handlar ju om att Gud vill ha en personlig relation med oss. Han vill höra dig berätta vad som händer med dina egna ord. Han vill höra dina önskningar, dina problem, dina glädjeämnen, dina upplevelser, dina tankar och allt annat. Gud är ju din vän. Och sina vänner vill man ju prata med (även de man redan känner väldigt väl, kanske särskilt de man redan känner väldigt väl).

Det handlar också om att vi lär känna Gud i bönen, precis som vi lär känna våra vänner när vi umgås med dem. Och vi blir präglade av dem vi umgås med. Vi är Jesu ställföreträdare här på jorden, vi är kallade att leva så som Jesus levde. Och det blir ju omöjligt om vi inte känner Jesus.

Som att inte det vore nog har Jesus lovat att bönen har kraft. Det märks om vi ber mycket. Som det står i Matteusevangeliet kapitel 7 vers 7 - "Bed så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta så ska dörren öppnas." Det är stort, att Gud har valt att verka på jorden beroende på vad vi ber om. Gud vill att vi ska vara engagerade i hans arbete här på jorden. Jag tycker det är så vackert. Att trots att Gud kan fixa allting själv utan våra böner, väljer han att lyssna på oss! Vi, som är så små och operfekta, får ändå vara med och påverka! Och inte påverka vem som helst, utan påverka världens Skapare. Wow. (PS: Du formulerade dig ju jättebra! :)

Vad betyder det att ha en gudstro som är frälst? Hur blir man frälst? // Andra sidan gatan
Jag förmodar att du inte menar att gudstron i sig blir frälst, utan vilken gudstro det är som gör oss frälsta. Att bli frälst betyder att bli räddad, befriad. Räddad och befriad från vad? Tja, vi behöver ju inte titta länge på världen för att se att det är något som är fel och att vi människor inte alltid mår så bra. Som kristna tror vi att det beror på att vi människor en gång för länge sedan valde att vända oss bort från Gud, alltså vända oss bort från allt det som är gott och kärleksfullt. Därmed släppte vi in synden i vår värld. Läs mer om hur det gick till i 1 Moseboken kapitel 1-3. När vi gjorde det så valde Gud, otroligt som han är, att inte överge oss. Istället valde han att sätta igång världens räddningsaktion, bara för vår skull. Gud valde att själv bli människa, han valde att stiga ner från sin himmelska tron och bli som en av oss. För att en gång för alla göra oss fria från synden.

När vi för en gång för länge sedan valde bort Gud välkomnade vi synden in i våra liv. Synden innefattar allt som är emot Guds goda vilja, det som inte stämmer överens med hur gott Gud ville att hans skapelse skulle vara och som för oss längre och längre bort från Gud. Eftersom Gud är liv och synden är emot allt vad Gud heter så leder synden oundvikligen till döden, så när vi valde syndens väg blev vårt oundvikliga straff just döden. Tack gode Gud för att han erbjuder oss alla en plan B. Jesus steg ner till jorden, blev människor och tog all vår skuld och all vår synd med sig upp på korset. Och därmed blev vi av med vår skuld, eftersom Jesus tog på sig den i vårt ställe. Sen passade han klokt nog på att uppstå för oss tre dagar senare, och på så sätt har han övervunnit synden och döden. Vilken glädje!

Så nu leder inte synden till döden längre. OM, du tar emot Jesus Kristus som din Herre och bekänner honom som Herre i ditt hjärta och med din mun. Gör du det, då får du frälsning från synden och döden. Av nåd, det vill säga helt gratis. Allt du behöver göra är att ge ditt liv till Jesus. Kanske inte så "bara" tänker du, och nej det är det ju inte så klart. Men det är det bästa beslutet du någonsin kan ta, det lovar jag dig. Oavsett hur vi lever våra liv kommer det ju alltid finnas något som vi prioriterar som nummer ett i våra liv, något vi gör allt för. Vi kan välja att sätta Jesus på den platsen, att låta han vara nummer ett i våra liv. Och eftersom han har vunnit den fantastiska seger som han har och vill vårt allra bästa så är det inte så dumt att välja just honom. Jag tog beslutet att säga ja till Jesus, och jag blev fri, fann kärleken, hittade hela meningen med livet och fick ett riktigt äventyr att leva. Som sagt, det bästa valet jag gjort. Det borde du också pröva! ♥

Har funderat över tungotalet, varför praktiseras det bara innom frikyrkan? Tyckte själv det var oerhört jobbigt som ny troende att höra på detta. Får alla denna gåva tids nog eller är det bara en viss skara? // JN
Jag går i Svenska Kyrkan, och jag vet att det finns folk där som har tungotalets gåva. Det som är grejen är väl att det praktiseras mer öppet i frikyrkan och att dem i Svenska kyrkan mer har det för sig själv. Det är nog ändå mina erfarenheter utav det. Jag kan förstå att det är svårt som nykristen att höra om tungotalet. Det är ju så väldigt övernaturligt på ett sätt som kan vara svårt att svälja i västvärlden idag. Men samtidigt kan vi ju inte blunda för att det faktiskt står om tungotalets gåva i Bibeln. Och om det är något som är bibliskt innebär ju det att det är något bra, något gott som kommer från Gud och något som vi bör praktisera.

Du vet säkert att vi kan läsa om tungotalets gåva i 1 Korintierbrevet. I kapitel 12 vers 10 står det att en får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Utifrån det verkar det som att alla inte får gåvan att tala tungotal. Det låter ju inte som så just där. Men senare i samma bok, fast i kapitel 14 vers 5, säger Paulus att han önskar att vi alla ska prata tungomål, samtidigt som han påpekar att profetians gåva är viktigare. Så ja, att tungotalets gåva finns och bör praktiseras är ju ingen tvekan om saken. Om alla får den? Nej, tydligen inte. Tyvärr kanske man ska lägga till med tanke på Paulus önskan. Varför får inte alla den då om det tyvärr är så? Jag tror det är så att Gud vill ge oss alla tungotalets gåva. Men med tanke på vår svaga tro (jag menar inte att klanka ner på din tro utan jag tänker på Matteusevangeliet kapitel 17 vers 20, har du tro som ett senapskorn kan du flytta berg - och jag har då rakt inte hört om någon kristen som har flyttat berg på sistone) kan inte Gud göra allt han vill i våra liv. Vår synd och vårt tvivel hindrar oss.

Men för att förtydliga, det står inte i Bibeln att det är därför inte alla har tungotalets gåva. Däremot är det uppenbart enligt Guds ord att vi alla har en liten tro, och att alla inte har tungotalets gåva. Så jag försöker bara förstå Paulus ord här, jag försöker lägga ihop ett och ett och tänka logisk.

Hur blev du frälst?? Hur länge har vart frälst? Hur planerar du att jobba för Gud i framtiden? Kramar // Miccan, Mikaela G
Jag kan berätta om min frälsning i ett eget inlägg lite senare för det är en så lång härlig historia :) I framtiden som i nu i höst är det tänkt att jag ska vara Credo inspiratör. I framtiden som i nästa termin tänkte jag åka gå UMU:s dts (discipleship training school) om jag förstått Gud rätt. Ännu längre fram i tiden hoppas jag på att bli diakon. Jag vill iaf hjälpa människor som mår dåligt eller som är i kris och andra slags knipor. Och då vill jag inte göra det som psykolog där man ska vara religiöst opartisk utan jag vill kunna ge dem hjälp från ovan via Jesus. Den bästa hjälpen! Men det är ju bara dem stora sakerna. Jag vill ju såklart även fortsätta och utveckla det här med att vara närvarande i vardagen, precis där jag är just nu. :)

Vad väger du? (he, den frågan kommer hon aldrig att svara på, men hon sa ju alla sorts frågor). // Andreas T
Haha! Bara för att motbevisa dig ska jag svara :P Jag väger ca 60 kg, och då kanske jag ska påpeka att jag samtidigt är ganska kort. (Så inte ni tror jag har ätstörningar eller något för det har jag inte och har aldrig haft, tack och lov.)

Haha, nu fick ni allt något att läsa! Jag hoppas jag gav bra svar. Var inte rädda för att ställa följdfrågor om ni bär på sådana. Bättre att dela med sig av dem än att stänga in dem inombords. Jag hjälper så gärna till om jag kan! Har ni andra tankar och sånt får ni gärna lämna dem också. :)

 

Ibland är världen lite ensam.

Marcus har åkt bort. På fredag kommer han hem igen. 86,3 km härifrån står han mellan träd och buskar och lär sig om ekologi. Och här hemma sitter jag i mitt rum på tempus, lyssnar på ljumma kärlekstoner och känner längtan i bröstet.

Nog för att vi har varit ifrån varandra förut. Långt mer än bara fem dagar som det handlar om nu. Men alla de gångerna har det varit jag som varit borta. Då har jag haft annat att tänka på med en massa tusen nya intryck att ta in och miljoner nya äventyr att vara med om, så det blev liksom inte så mycket tid kvar till att tänka på saknaden. Men nu är det ombytta roller, och jag får sitta här hemma och vänta så snällt medan min fina pojkvän får vara med om en massa äventyr istället. Plötsligt var det inte lika roligt längre, och fem dagar känns som fem evigheter.

Ändå känns det gott att ha någon att sakna. Och någon som saknar en tillbaka. ♥

Här är mannen som lyckades fånga mitt hjärta. :)

 

 

I have felt the wind blow,
Whispering your name…
I have seen your tears fall,
When I watch the rain.

How could I say there is no God?
When all around creation calls!!
A singing bird, a mighty tree,
The vast expanse of open sea…

Gazing at a bird in flight,
Soaring through the air.
Lying down beneath the stars,
I feel your presence there.

I love to stand at ocean shore
And feel the thundering breakers roar,
To walk through golden fields of grain
With endless bloom horizons fray.

Listening to a river run,
Watering the Earth.
Fragrance of a rose in bloom,
A newborns cry at birth.

I love to stand at ocean shore
And feel the thundering breakers roar,
To walk through golden fields of grain
With endless bloom horizons fray

I believe
I believe
I believe

Signalen är ju faktiskt inte bara typ olidligt hög utan anledning, och bilen kör ju inte i 140 km/h bara för att den har lust att störa trafiken en stund. Utan vad betyder det egentligen på riktigt? Jo, någon eller några är i fara... Och vad är bästa botemedlet när något inte står rätt till? Gud, som vi når via bön.

Nästan varenda gång jag hör signalen så tänker jag på det, att "nu, nu finns det någon människa som är älskad av Gud och som verkligen skulle behöva Guds nåd och hjälp". Och eftersom jag inte kan vara där och hjälpa till praktiskt gör jag det lilla jag kan göra. Jag ber. Ofta väldigt kort, en sekund eller två. Att Gud ska vara med personen som just nu är i nöd och hjälpa denne, för att han älskar oss så oändligt.

Jag skriver inte det här för att visa hur bra jag är som har tänkt på det här. Inte alls därför! Utan för att där två eller tre är samlade i Jesus namn, där är han mitt bland dem (Matt 18:20). Därför kan vi lita på att om vi tillsammans ber och bjuder inte Jesus i situationen å den nödställdes vägnar, då kommer våra böner göra skillnad. Tillsammans är vi starka, och tillsammans kan vi påverka! Påverka i en värld där allt för många ambulanssignaler ljuder var dag.

Om du har svårt att välja vad du ska rösta på kan du titta här. Det är en sammanställning av olika frågor som partierna har deltagit i. Leta efter den fråga du finner viktigast, titta vilket parti som röstade på det svar du håller med om och bestäm dig för att gå till en vallokal på söndag och rösta på det partiet. Är vi överrens?

För det här är liksom din chans, din chans att påverka! Och jag som kristen brinner verkligen för de frågorna jag tycker är viktiga. Jag är medlem i Svenska kyrkan och jag går i kyrkan varje söndag. Det var i Svenska kyrkan jag blev frälst en gång för länge sedan, och det är i Svenska kyrkan jag nu lever och får utvecklas i min tro. Det viktigaste jag har i mitt liv är just min tro, det är den jag bygger hela min existens på. Så ja, kyrkovalet är liksom en big deal. Att strunta eller ignorera kyrkovalet, det finns inte, inte någonstans. För det resultat som valet får, det kommer att påverka mig och hela grunden för mitt liv. Så även till er som själva känner att det kanske inte spelar just er så stor roll, tänk på oss som det faktiskt spelar gigantisk stor roll för. Snälla? Din röst behövs!

En särskild fråga jag brinner för är att de politiska partierna ska ut ur kyrkan. Helt enkelt för att det inte blir vi som faktiskt är aktiva i kyrkan som får komma till tals då. Vilket ju varje vettig människa borde förstå är helt befängt! Men, det var inte förän jag läste Lars B Stenströms artikel som jag insåg exakt hur pass viktig just den frågan är. Läs och kom till insikt ni också, för den är grymt bra skriven och helt baktung av vishet.

Det finns två partier i kyrkovalet som brinner för denna fråga, POSK och Frimodig kyrka. De två skiljer sig inte alls så mycket från varandra, bortsett på en avgörande punkt; ska homosexuella få gifta sig i kyrkan eller inte? POSK har inte kunnat enats i den frågan, vilket jag inte känner mig trygg med. Frimodig kyrka har en bestämd åsikt om att de inte ska få det vilket är en mycket klok åsikt. Dessutom vill Frimodig kyrka särskilt peka på att Jesus Kristus ska vara Herre över sin egen kyrka. Vad säger ni? Min röst är given.

Det är temat på det som händer i Johannebergskyrkan och Buråskyrkan i centrala Göteborg den 16-18 oktober. För första gången i Sveriges historia, låt mig presentera en apologetisk konferens!

Say what now? Mjo, det handlar om apologetik. Apologetik betyder försvar av det man tror på, alltså i det här fallet, försvar av kristen tro. Vi är några shyssta kristna människor som träffas för att tillsammans pröva, ifrågasätta och diskutera vår tro. Helt enkelt. Dagens samhälle bjuder på så många frågor om just kristen tro, Jesus, Bibeln, vetenskapen och så vidare och så vidare. Det är en hel del som vi som kristna måste bemöta. Därför kan det vara bra att ta ett tillfälle för att ta upp just dessa frågor. Men det är klart, vill du som inte är troende komma dit är du ju också oerhört hjärtligt välkommen! Vilket utmärkt tillfälle att få veta mer! :)

Hela helgen kostar bara 200 kr (är du under 19 år får du dessutom 50% rabatt)! I priset ingår en hel del jättesköna föreläsningar av Sverige apologetiska elit (med andra ord, de vet vad dem pratar om - och det är dessutom riktigt hög klass på det), seminarier fredag-söndag, pausfika, lätt kvällsmat och vårt goda sällskap.

Boende och andra måltider får du dock ordna på egen hand, men behöver du hjälp med det är det bara att kontakta Apologia (den nystartade föreningen som annordnar konferensen) så hjälper dem dig. Skicka bara ett meddelande till dem här.

Du kan läsa mer om konferansen här. Och här anmäler du dig. Om du vill titta på programmet är det bara för dig att klicka här lite snabbt.

Om jag vore du, och om jag inte redan hade bokat mina tågbiljetter, skulle jag först anmäla mig till konferensen snabbt som ögat för att sen boka bussbiljetter ännu snabbare. Det är nämligen så att NU I HELGEN, den 19-20 SEPTEMBER, har GoByBus 70% RABATT på alla sina resor fram till den 18 oktober på alla destinationer! Ange kampanjkoden GLADA DAGAR och bli medlem i deras bonussystem så är allt biff sen. För vi ses väl där, eller hur? Jag längtar! :D

Alex Schulman ska predika i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm nu på söndag kl. 17.00.

Vad är detta?? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta? Eller bara gilla läget?

Dagen har gjort en intervju med Alex inför söndag, check it out here. Nog för att han verkar ta det på stort allvar och nog för att han är uppväxt i ett, som han lite lustigt uttrycker det, väldigt kristet hem. Men samtidigt, på frågan om han fick med sig Gud upp i vuxenlivet svarar han att han bara går till kyrkan på de stora helgerna och att han nog är en ganska klassisk sekulariserad stockholmare.

Min första reaktion var att här ligger det minsann en död hund begravd. För det kan väl bara sluta på två sätt. Antingen ställer han sig där och predikar om något som han själv inte tror på och knappt har koll på vad det egentligen handlar om, eller så snackar han om något sekulärt som vi djupt troende inte alls får ut något av. Det skriver han ju själv på sin blogg, att han hoppas att vi inte kommer dit för att bli stärkta. Låter det lovande? Nej.

Men så läste jag den här killens blogginlägg om det hela, och plötsligt blev jag väldigt osäker. Berättelsen om Göran Skytte. Som dessutom började skrivas i ett Credo-sammanhang, samma organisation som jag själv är aktiv inom och funnit styrka i... Är det verkligen så att det kan vara välsignat att bjuda in människor som vacklande börjat ta sina små första steg på frälsningens väg till att dela sin tro med oss? Det funkade ju för Göran Skytte. Och som Alex själv säger i Dagen-intervjun, att han hoppas få ner sin tro i hjärtat eftersom han är avundsjuk på oss kristna som är så rofyllda, och att han själv hoppas på att få uppleva det en dag.

Nä du, jag vet verkligen inte vad jag ska tro. Det här är något jag måste höra med egna öron innan jag kan säga något mer om saken. Söndagens tema är "ett är nödvändigt". Jag undrar vad i all sin dar han kan hitta på att predika om inom det ämnet. Blir spännande att se vilken utgång det hela får.

Ses vi där? :)