Tänka sig. Imorgon börjar jag min drömutbildning!

 

Det var förra våren som jag hittade annonsen i Tidningen Skriva. "2-årig författarutbildning" stod det. Fanns det utbildning för författare? Kunde det vara sant? I flera år hade jag bläddrat i universitetskatalogerna och suckat av tristess. Jag kunde inte hitta någon utbildning som fångade mitt intresse. Här fanns nu plötsligt min dröm, min passion, mitt intresse, rakt framför mina ögon. 

 

Jag gick in på hemsidan för att läsa mer. Fick reda på att de tar in ett tjugotal elever per år och att utbildningen kostar 27,000 kr per termin. Hur i all sin dar skulle jag lyckas komma in, och om jag mot all förmodan gjorde det hur skulle jag i så fall kunna betala för mig? Jag hade inga svar på det. Dessutom var det en risk. Man blir inte författare genom att gå en utbildning. Man blir författare genom att skriva något som publiceras. Att betala så pass mycket pengar för en utbildning som inte ger någon examenstitel och som långt ifrån säkrar en framtid inom ämnesområdet, det kan man verkligen kalla att gå på vatten.

 

Men. Det finns som tur är alltid ett stort "men" med i bilden när man räknar in Gud i ekvationen. Under alla dessa år som jag bläddrat mig trött genom universitetkatalogerna och desperat bett till Gud om vad jag ska ta vägen, vad som är just min kallelse, så har Gud gett mig ett ständigt återkommande svar. Eller snarare en fråga än ett svar. Jag har känt i min ande hur Gud varje gång frågat mig "vad vill du?" Och varje gång har jag rådlöst svarat "jag vet inte". Det vill säga, varje gång fram tills förra våren då jag fick syn på annonsen. Så i höstas skrev jag i min drömbok att jag ville komma in på författarutbildningen. Mina böner förändras och gick från stora frågetecken till ett enda ännu större utropstecken. "Gud, nu vet jag vad jag vill. Hjälp mig att göra det möjligt."

 

Det första som hände var att jag fick Guds kallelse som jag sökt så pass länge. Det var sista lektionen på Bibelskolan innan jullovet. Vår lärare pratade om samhällets grundpelare, områden där vi som kristna kan, bör och har ansvar att påverka och göra skillnad. Bland annat politik, media, kultur, familj och affärsvärlden för att ge några exempel. Jag lyssnade uppmärksamt på hur en av mina favoritlärare undervisade oss om ett av mina favoritämnen. Då upplevde jag plötsligt hur Gud sa till mig "Sofie, jag vill ha dig där ute på fältet". Jag satt som förstummad ett par sekunder. Gud sa inte vilket fält han syftade på men i min ande så visste jag ändå. Jag log och svarade "självklart, Gud, jag har ändå tänkt skriva en bok eller något om några år". Genast fick jag till svar "nej, nej, jag vill ha dig där ute nu". Den här gången slappnade jag inte av lika lätt. Nu? Vaddå nu? Hur i hela världen då? Jag bestämde mig att göra som Mose gjorde när han blev kallad vid den brinnande busken. Alltså att ifrågasättande lägga fram alla argument jag hade till varför jag skulle låta bli. Men lycka till med att vinna en debatt mot den allsvetande Guden. Gud gav svar på varenda invändning jag hade. Mina argument förintades totalt. Gud gav mig ett bibelord att stå på och jag kunde inte längre tveka. Bibelordet hade jag läst många gånger tidigare men den här gången uppenbarade Gud det för mig på ett helt nytt sätt. Min kropp brann både fysiskt och själsligt av ett enda rungande ja. "Okej, Gud. Jag är med. Jag går dit du vill."

 

Det andra som hände var att Gud välsignade min ekonomi. Flera gånger loggade jag in på banken bara för att stirra på mitt konto samtidigt som jag försökte räkna ut hur jag skulle få pengarna att multiplicera sig. I samma veva var det dags att kontakta försäkringsbolaget gällande ärren efter den brännskada jag var med om hösten 2010. Jag hade väl räknat med att vi skulle få en viss summa pengar men aldrig hade jag kunnat gissa hur mycket det faktiskt rörde sig om. Ena dagen hade jag inte råd att gå ens ett helt år på skolan. Andra dagen hade jag mer än vad jag behövde för att kunna gå båda skolåren. Jag vet inte vad ni kallar det men jag kallar det mirakel. Än idag tappar jag hakan när jag tänker på hur det faktiskt gick till. Vem hade trott att en elak brännskada skulle hjälpa mig uppnå mitt livs dröm.

 

Det tredje som hände var att jag sökte. Jag satt och skrev till långt in på natten och var nära att missa deadlinen. Vi skulle skicka in ett arbetsprov på minst två sidor samt en personlig motivering till varför vi ville gå utbildningen. Som arbetsprov skrev jag första kapitlet till min första roman, ett kapitel som jag burit i mitt hjärta och sinne jag vet inte hur länge. Vilken syn det var att få se och läsa det nedskrivet för första gången. Det hela blev så mycket mer verkligt. I mitt motivationsbrev gjorde jag allt jag kunde för att förmedla det som låg på mitt hjärta. Jag klickade på "skicka" och sen var det bara att vänta på deras respons.

 

Redan nästa dag blev jag kallad på intervju, vilket var nästa steg i antagningsprocessen. Intervjun visade sig vara tuffare än jag väntat mig. Jag ville svara ärligt och vara mig själv istället för att ljuga och inställsamt låtsas vara någon annan. Vilket gav konsekvenser. Jag var väldigt öppen med min kristna tro och att mina motiv för att gå den här utbildningen mycket hade att göra med min tro. Något som de verkade fascineras utav. Roligt, tänkte jag. Sen frågade de mig om jag brukade läsa några andra böcker än kristna böcker. Och där satt jag svarslös. Jag kom på att boken jag läste just då inte var kristen och nämnde titeln, men då hade jag så klart glömt bort författaren. Hur bisarrt är det inte att söka till en författarutbildning och inte komma ihåg författarna man själv läser? I ett desperat försök att rädda mig själv la jag till att jag nyligen läst barnböcker, samtidigt som jag försökte mota bort alla tankar på hur mesigt det lät.

 

Innan jag lämnade intervjun fick jag veta att de hade några intevjuer kvar att göra och att jag skulle få reda på hur det gått om ett par veckor. Men jag var beslutsam och bestämde mig för att fasta. Fasta är en utmärkt metod att ta till när man längtar efter ett genombrott. Man visar Gud att man menar allvar, att man är villig att avstå från något viktigt för att få igen något annat ännu mer efterlängtat. Jag valde att så gott som bara äta frukt, bär och grönsaker under tre dagar. Redan andra dagen var jag i min ande övertygad om att jag hade kommit in. Och på tredje dagen, långt innan jag hunnit avsluta min fasta, fick jag ett mail. "Vi har glädjen att erbjuda dig en plats på Skrivarakademins ettåriga utbildning i litterär gestaltning; Skrivarlinjen."

Beskedet kom en vecka tidigare än vad de hade utlovat. Både jag och rummet fylldes av en enorm övernaturlig frid när jag läste mailet. Snacka om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det här året kommer bli fantastiskt. Jag har inga problem med att gå på vatten så länge som Jesus går med mig. Ett som är säkert är att har han tagit mig enda hit så kommer han också ta mig hela vägen in i mål ♥

 

Hjälp min kompis Simon att fullfölja sin dröm att bli astronaut. Klicka här för att komma till Nasas hemsida och skänk honom din röst. Observera att du måste logga in via t.ex. Facebook för att kunna lägga din röst.

 

Tänk, ibland tar det bara ett minuter att hjälpa någon annan att fullfölja sin dröm!

Då ska jag spela denna vackra visa när jag så stilla gungar mitt barn. Beundra det lilla underverk som givits mig och min man. Kanske tända ett ljus. Bara mysa. Älska. Lära känna min nyfödde. Be att dennes dagar får bli till andras glädje och att alla möter han eller hon med kärlek mild och god. På riktigt sjunka in i min nya roll som mor. Förundras över den stora gåva Gud gett mig att skydda denna natt. Tacka Gud för Världens ljus [Jesus] som strålar över mitt barn. Be att vår skatt redan i unga dagar finner trygghet och lär känna Himmelsdiamanten Jesus som sin ende Frälsare. Det är min dröm ♥