Ni känner ju till min bror Clas vid det här laget. Jag bad honom skriva ner och berätta för oss hur det egentligen gick till när han blev kristen. Här nere har ni resultatet. Jag presenterar stolt, Clas egna vittnesbörd :)

"Vi ska backa ungefär 11 år, då jag var ungefär 14 år gammal. Jag och familjen hade nyligen flyttat från Gävle till Sollentuna. Inte den roligaste åldern att flytta. Från ha att ha börjat bli tonåring i en schysst småstad till Stockholms förort. Från en gemytlig gemenskap till en förortsskola med hård jargong. Som upplagt för utanförskap och en rätt olycklig tid.

Livsåskådningsmässigt definierade jag mig själv som ateist och jag hade starka fördomar om kristna. Det var det gamla vanliga; kristna är dumma i huvudet, trångsynta, ovetenskapliga, oförnuftiga och så vidare. Men även om min familj inte är kristen så är den traditionsbunden. Så det var givet att jag skulle konfirmera mig. Trots mitt motstånd så blev det så, bland annat med hjälp av mutning av presenter. (Ja, det är lite av Guds humor.)

När jag började konfirmationsläsningen så slog det mig att mina fördomar om kristna inte stämde. De var kärleksfulla, vilket verkligen var något jag behövde just då. Över terminen så bidrog detta till att erodera bort min ateism. Så jag konfirmera mig och såg fram emot återsamlingslägret till hösten. Efter konfirmationen kände jag att min ateistiska hållning hade blivit skakad i grunden och jag bad en enkel bön som löd ungefär: ”Gud, om du nu finns så visa det på återsamlingslägret”.

En bit in på hösten så åkte jag då iväg på återsamlingslägret. På lördagkvällen efter andakten i kapellet så spelades en skiva med lovsång och det fanns olika stationer för förbön, ljuständning, att skriva böner med mera. Jag låg där på golvet i kapellet, funderade och bad. Plötsligt fylldes jag av en fridfull känsla av övertygelse. Bästa sättet att beskriva detta är att det var en inre övertygelse. Alltså inte något dramatiskt eller spaceat sett till det yttre. Inte heller var det övervälmande känslor eller något sådant. Den Helige Ande kom helt enkelt in i mitt inre och övertygade mig . Gud själv övertygade mig att detta är sant!

Det har inte gått helt spikrakt sen dess. Jag har velat mycket fram och tillbaka och fick som nytroende en mängd lustiga idéer när jag försökte lista ut min nyfunna tro. Men Gud bevarade och beskyddade mig. Även om det ibland kändes som Han var långt borta och även om mina tvivel var djupa så kan jag i efterhand se att Han bevarade mig. Mina förnuftsmässiga tvivel blev med tiden besvarade i och med att jag läste boken ”Kristen på goda grunder”, skriven av Stefan Gustafsson. Åren gick och jag fortsatte att växa i min tro. Även om jag haft allvarliga dalar och glidningar så har det bidragit till mognad. Jag kan se tillbaka på mina misstag och önska dem ogjorda. Men jag kan även se Guds suveräna handlande genom dem. De bevisar för mig att Gud är trofast och håller sitt löfte att Han ska fullborda det verk Han påbörjat i mig!"

Obehagliga saker som ingen av oss helst vill tala om. Obehagliga saker som vi ändå måste tala om. Så länge som det är gömt inom oss så kan vi aldrig bli fullständigt fria och helade från det. Lögnen och en falsk fasad skall inte göra oss fria. Sanningen skall göra oss fria. Något du gjort som du skäms för eller något som någon gjort mot dig som du skäms för. Tala med Gud öppet och ärligt om det som hänt. Tala till dig själv öppet och ärligt. Inte för att Gud inte redan vet det, men för att vi behöver sätta ord på det. Hemligheter håller oss fångna. För mig blev det mycket lättare att ta avstånd från den synd jag hade så lätt att falla för efter att jag bekände min kamp för Gud, för mig själv och för några få utvalda vänner. Inte en gång möttes jag av fördömelse heller. Snarare befrielse. Det finns en väldigt makt i de ord vi talar ut ska ni veta.

"To give God you pain - and let Him turn it into gain. Give God you mess - and let Him turn it into your message. That's the biggest black eye you can give to the devil. Your journey is worth it. Don't give up! Christ is your healer, and He will heal us everywhere we're hurt." ♥

Kommer ni ihåg inlägget jag skrev i somras där jag bad att Gud skulle ha något för mig innan augusti? Well, den 25 maj började jag på mitt jobb! Gud är god och aldrig försenad :)

Det ramlade ner ett vittnesbörd i min inkorg på Facebook här om dagen. Det var bara så fint att jag var tvungen att fråga om jag fick publicera det på min blogg. Talar verkligen om Guds omtänksamhet och särskilda förmåga att nå till oss, sina älskade barn, trots våra mänskliga begränsningar ♥

Med några få redigeringar, varsågod. Läs och låt det tala till ditt hjärta in i din personliga situation:

---

Hans Weichbrodt predikan på Stortorget i Borås förra sommaren. Hans berättar om S:t Maximiliam Kolbe som tog Jesu bud att vara ljus i mörker till en helt ny nivå. Han var en man som visade enorm kärlek på den plats där det var som svårast men också där behovet var som störst. Ett kärleksbudskap som ekar i historion än idag, mer än 60 år senare. För mig är han en sann inspiration till att delta i Jesus övernaturliga kärleksrevolution ♥

"S:t Maximiliam Kolbe gav sitt liv genom att byta plats med en dödsdömd fånge, medan Jesus Kristus gav sitt liv till lösen för alla människor så de skulle gå fria. Den som tror på honom, som är vägen, sanningen och livet, ska leva om än han är död." Amen.

"Alla såg att jag inte mådde bra, men det var min bror som på julen i åttan gav mig en bok som hette 'Närma dig Gud'. Jag läste den iallafall, insåg själv att jag måste bli bättre, och en kväll tog jag beslutet att försöka ändå inte kan bli värre. Boken handlade om att om man närmar sig Gud, kommer han att närma sig oss, men vi måste ta det första steget. Jag minns att jag böjde mina knän vid sängen och bad honom komma,det var kväll, men det var på något sätt gryningen för mig."

Jag läste en så vacker dikt idag. Du bör också läsa den, eller du missar något om du inte gör det. Det här är för dig som lider av allvarlig ångest och söker efter är väg ur eländet ♥

Dikten heter: Den jag varit är jag inte längre (klicka).

Det finns en blogg som uppmuntrar oss att räkna våra välsignelser. Om man tänker efter inser man faktiskt hur påtaglig Gud är i ens liv och så många goda gåvor Han ger oss. Varje morgon vaknar jag med en förväntan och glädje i bröstet för jag vet att just denna dag har Gud något speciellt för just mig som jag bara längtar efter att upptäcka tillsammans med Honom! Än så länge har endast halva veckan gått och Gud har redan värmt mitt hjärta med dessa tre gyllene ögonblick. Hur har Gud välsignat dig? Count my blessings-bloggen kan du läsa här (klicka).

Kära läsare, har ni hört talas om "Pannkakskyrkan"? Deras hemsida har en härlig förklaring på deras verksamhet, den riktigt sprudlar av glädje :) Så här lyder den i förkortad version:
"Som namnet antyder så har det något med himmel och pannkakor att göra. Allt började för några år med några ungdomar som kände en nöd för ungdomar i Uppsala och kände att vi som kyrka, och speciellt ungdomar i samma generation, har ett ansvar och borde göra något för den generation vi växer upp med. Vi drömmer och längtar om att verkligen få betyda något för just dig! Precis där du är i livet just nu. Vi som är med i pannkakskyrkan har helt olika bakgrunder men har alla upplevt hur Gud har rört och förvandlat våra liv på ett olika sätt. För många av oss är det absolut bästa som någonsin har hänt oss. Vi räknar och firar månader, år sedan allt började! Vi vill inte vara tysta med det vi fått uppleva och sett, utan vi vill ge dig möjligheten att också få se och uppleva det! Tänk efter, om om det finns en Gud som vill leva tillsammans med dig, som vill ta hand om dig, va med dig, skratta och gråta, och vad som än händer så finns Han där.. Hey universums Skapare!! Vore inte det great?! Hur som helst så är du mycket välkommen att få en pannkaka! För vem gillar inte pannkakor?!" Du som vill läsa deras fullständiga förklaring kan klicka här.

Pannkakskyrkan hade nyligen ett litet evenemang i Uppsala. En av dem som var där var tydligen författaren till bloggen Hela Pingsten (klicka här för att läsa). Nu har han skrivit ner några av de vittnesbörd de fick ta del av på det här eventet. Helt toppen för oss att läsa, eller hur! För det är alltid lika fantastiskt att läsa om hur Gud verkar och vi bär frukt när vi bara går ut och älskar och ger av oss själva till andra underbara människor som Gud har ett så stort hjärta för. Den här gången handlar det om helande och matunder. Är inte det spännande så säg :D Vill du också läsa kan du klicka dig fram till inlägget här. Jag har kopierat lite smakprov: 

”'Alltså, det här är ju läskigt', sa han. Därefter fick de be för killens lungor. Han rökte väldigt mycket vilket hade gjort att de tagit skada. De la händerna på honom och bad. Även tjejen som inte var kristen ville vara med och la sin hand på honom. När de hade bett färdigt tog alla bort sina händer utom hon, som fortsatte be. Plötsligt skrek hon till och tog bort handen. Hon sa att hon kände hur hans rygg blev varm – trots att han hade jacka på sig."

"De smärtor som han hade haft i fem år hade en kväll försvunnit helt plötsligt och oförklarligt. Tidpunkten var exakt densamma som när Benjamin bad till Gud att smärtorna skulle försvinna på en pub inte långt därifrån. Mannen dog senare i cancern, men under hans sista tid slapp han de smärtor som hade plågat honom, något som gav hans ateistiske son mycket huvudbry."

"...berättade en av tjejerna hur de en kväll för några månader sedan hade väldigt lite pannkakssmet. Sorgsna insåg de att de var tvungna att gå hem tidigare än de hade tänkt. När en av dem räckte efter flaskan för att hälla i smet (de flesta pannkakskyrkor har smeten i stora tvålitersflaskor för att det ska vara enkelt att transportera och hälla i stekpannorna) förvånades hon över hur tung den var. När hon tittade på den såg hon hur den hade fyllts med smet till omkring tre fjärdedelar. Glada och aningen omtumlade fortsatte gänget att dela ut pannkakor, och när grillkolen var slut hade de fortfarande lite smet över. Ingen var framme och grejade med dem. Ändå innehöll en av dem plötsligt pannkakssmet som några sekunder tidigare inte existerat. De gick runt och frågade alla om någon hade fyllt på flaskan, men alla nekade. Och vad skulle de fyllt på den med?"

- Vi har haft den på i två dagar och kört belastningsprogram som representerar 7-8 program samtidigt, men vi hittar inget fel på den??

Datakillen lät väldigt förbryllad men själv vart jag faktiskt inte så överraskad. Jag kände på mig att Gud hade ett finger med i spelet. Jag tror han ville lära mig något; det finns en värld utanför Internet. Det är allt för ofta som jag fastnat vid datorn och låtit timmar passera där jag kunnat göra så mycket annan nytta. Jag antar att Gud vill arbeta med och genom mig på fler sätt än bara framför skärmen. Det blir spännande att upptäcka vad! :)

Vi renoverar tempus gemenskapsrum just nu förstår ni. Så jag är inte alls sur om ni trodde det. Tvärtom har Gud givit mig stor frid idag. Genom mina fina vänner som jag älskar så mycket. Precis när jag behövde det som mest också. Jösses, vad Gud är god. Jösses, vad Gud är god mot just mig. Gud måste älska mig ganska så mycket. Och det är hans djupa kärlek jag bygger mitt liv på - den bästa livsgrunden någonsin. Tack, Jesus ♥

Det är uppenbart att jag inte är i Taizé längre. Där var allt så lugnt och stilla, nu är jag tillbaka i staden och är händer allt på samma gång. Det är därför jag varit så dålig på att blogga och svara på era fina kommentarer nu när jag kommit hem. Har haft en massa att göra. Jag ber ödmjukast om ursäkt, det kommer bara inte just nu.

I helgen är det också något som händer. Då ska jag på en konferens i Södermalmkyrkan. G12-konferens med temat att "nå dina generationer". Exakt vad G12 är får jag berätta för er en annan dag men ni hör ju på temat att det handlar om att sprida evangeliet till min generation, alltså Sverige.

Jag tror Gud vill göra saker i vårt älskade land. Och inte bara där, jag tror han kommer (!) göra saker. Vi har världens möjligheter med en allsmäktig, käreksfull Gud som övervunnit döden. Hör bara på Göran Skytte och vad han sa på Jesusmanifestationen förra året. Visst blir man så himla pepp, eller hur? :D

AMEN! ♥

Finns det någon i den kristna världen som har missat denna video? Om ja, bra! För då får du chansen att se den här och nu :) Och om inte, bra! För den tåls att se om och om igen. Om du klickar på play typ nu så kommer du att om 4,08 minuter ha hört en helt fantastiskt, och även ganska skrattretande, historia som rubbar din världsbild totalt. Helt uppochner. Och det säger jag utan att överdriva. För här, här har du äkta kärlek i praktiken. Den typen av kärlek som kan flytta berg, eller som i detta fall, störta hela ku klux klanen.

And don't you just luv his accent? ^^

Titta på svt:s inslag om branden i Hovsjö, för skolungdomarna finns det hopp! Det finns även hopp för vår församling, vår kyrka är till synes oskadad, den är "bara" rök- och vattenskadad!

Jag finner lite tröst i det som en fin vän sa till mig; kom ihåg att en kyrka är människor som tillber Gud tillsammans och inte en byggnad! Och det är ju så sant, så det ska bli riktigt gott att på söndag börja terminen med att fira gudstjänst utomhus så nära vår kyrka som möjligt. Samtidigt som vi tillsammans hoppas och ber och tror att vi snart ska få komma hem igen. Då ska jag själv få se hur det egentligen ser ut, med egna ögon...Sen återstår bara att be för vad vi ska göra av kyrkan, om det blir sannering, renovering, ombygge eller vad som.

Be gärna med oss, bröder och systrar i Kristus. Tack. ♥

Jag minns när jag fick chocken. Det var under böneveckan. Jag minns att jag och min Credo inspiratörs-kollega satt i mörkret mitt i natten och pratade lite. Jag hyr ju hennes lägenhet just nu så jag passade på att fråga henne hur det skulle bli i sommar och så, om jag skulle få bo kvar eller inte. Hon sa att hon skulle flytta tillbaka till lägenheten där jag bor nu den första juni. En riktigt otrevlig överraskning. Jag hade naivt trott att jag skulle få bo kvar där ganska länge... Det kändes som att hon kastade ut mig, på ett väldigt brutalt sätt också. Vart skulle jag nu ta vägen?!

Det var v.13. Snacka om att jag har gått och oroat mig om bostad i sommar och i höst sen den där kvällen. Jag har väl bett lite grann, men inte så mycket. Jag har mest gått och funderat på de världsliga lösningarna. Helt ärligt.

Då låg jag på köplats 1100 på tempus. Och av den sortens lägenhet jag vill ha finns det 102 st av. Det såg med andra ord ganska mörkt ut... Så jag bestämde mig för att bli nykterist. Eftersom det är Svenska nykterhetsförbundet som äger det hela får man förtur om man är det. Och eftersom jag inte tycker om alkohol och därför dricker det typ aldrig var det liksom inte ett så svårt val.

Sen får jag ett mail. Som säger att jag har två användare i kön. Och då minns jag att jag faktiskt gjorde en användare i höstas men som jag trodde försvunnit. Men sanningen var den att jag bara glömt mina inloggningsuppgifter. Så dem på tempus tog bort min nyaste användare. Och plötsligt var jag inte alls så långt bak i kön, tvärtom.

Plötsligt får jag ett erbjudande om en lägenhet...

Först efteråt registreas min nykterhet. Gud löste det utan mina världsliga försök.

Nu är det v.18. Imorgon skriver jag kontrakt på en egen tempus-lägenhet. Precis den sorten jag ville ha, med delat kök.


Gud fixade det här på drygt en månad. Jag frågar mig själv varför jag ens oroade mig när jag vet att det här löftet finns... Har jag verkligen så liten tro? Här flyttas minsann inga berg inte.

Nu har jag lärt mig vad det här löftet faktiskt betyder... Jag kan inte tacka dig nog, Herre Gud... ♥