Min kamera var alldeles ny och fin men jag saknade ett kamerafodral till den. Vågade knappt ta med den någonstans eftersom jag var så rädd att den skulle mosas av alla andra saker jag hade i min väska. Då var det någon smart person som kom på att Clas hade ett fodral till övers som han inte använde. Så fick jag det av honom, snäll som han är. Passade min kamera perfekt och vips kunde jag ta med mig kameran vart jag ville och noga dokumentera och bevara alla mitt livs ljuvliga ögonblick. Skönt att spara in ett par slantar på att köpa ett nytt. Kanske låter som en liten sak att få men jag blev jätteglad för det ska ni veta :)

5 Mosebok 15:10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall HERREN, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig.

Matteusevangeliet 5:39-42 Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.

För några år sen satt jag och finaste Minna och bad på trappan vid Sergels torg. Jag hade just köpt en klase bananer. En missbrukare kom fram och bad att få en banan. Glatt gav jag honom två - mäkta stolt över att jag gav dubbelt så mycket än vad han bett om. Idag undrar jag varför i all sin dar jag inte gav honom hela klasen. Jag hade lätt kunnat köpa en ny klase om det vore så.

Min syster sa att hon behövde svarta strumpor. Jag kom på att min strumplåda nästan svämmar över av svarta strumpor som jag inte hinner använda. "Det här är fler än jag har plats för. Nu behöver jag aldrig köpa svarta strumpor igen", skrattade hon när fick den stora påsen med strumpor. Det gladde mig att få se hennes glädje över en så enkel liten gest.

När min kära vän Maria (kolla hennes blogg här) flyttade till Stockholm i höstas erbjöd jag henne min blåa bäddsoffa om hon skulle behöva det. Nu har det blivit lite av en vana att kommer till mig och sover över. En vana jag uppskattar djupt må jag säga. En gång var vi tre personer som sov i mitt lilla tempusrum på 19 kvadratmeter. Det går bara man vill och anstränger sig lite.

Clas är en hejjare på att dela med sig av sitt hem. Vårt gäng hänger ofta där och spelar singstar och brädspel och bara har roligt tillsammans. När man kommer över till honom själv brukar han bjuda en på mat. Det är så rart, man känner sig liksom extra välkommen. Bara för någon vecka sedan bjöd han ett helt gäng på lunch hemma hos sig efter kyrkan. Jag vet inte ens om jag har tackat honom för det. Dumt. Jag vet att du läser min blogg, Clas, så stort tack ska du ha för den lunchen! Kolla Clas blogg här.