Jag pluggar ju Skrivarlinjen på Folkuniversitet här i Stockholm. De senaste veckorna har vi skrivit och talat om poesi. Om det är någonting jag har lärt mig så är det att jag inte har någon som helst koll på poesi. Inte än i alla fall. Och det är absolut inte något jag kommer få grepp om tills nu på onsdag. Vilket är lustigt för nu på onsdag, om bara två dagar, ska jag och min klass ha en offentligt diktuppläsning på Kafé Klaver.

 

Så om du inte har något bättre för dig än att se ett gäng amatörer göra bort sig på en scen, då antar jag att vi ses där. Jag kommer vara den där hysteriskt nervösa tjejen i blommig kjol. Kom i tid för antalet platser är begränsade.

 

Här är inbjudan som vår begåvade poesi-lärare har skrivit på skolans hemsida. Tänk så roligt man kan ha det...

 

Tänk dig ett gäng skrivarelever hukande över sina kollegieblock.
Och som dessutom precis har börjat sin utbildning.
Och som minst av allt längtar efter att stå ensamma på en scen.

På två veckor och totalt sju lektionspass i scenframträdande
ska detta gäng vara beredda att möta en okänd publik
med sina egna särpräglade röster på Kafé Klaver,
Rutger Fuchs gata 5, onsdag den 23 oktober kl.19.

Är det verkligen möjligt?
Egentligen inte.
Eller?

Kom gärna dit och kolla själv.
Kostar inget att vara nyfiken.

"Varje morgon, vid skrivbordet, ber jag till Jesus om att han ska välsigna det jag skriver och inte låta den magiska källan sina och varje eftermiddag, när arbetsdagen går mot sitt slut, är det med stor ödmjukhet som jag upptäcker att källan inte är av denna världen. Mitt skrivande är både ett kall och ett arbete, både av denna värld och en gåva sänd av Gud."

- Citat från Marcus Birro på hans blogg

 

Precis så här vill jag att mitt skrivande ska se ut. Det är mitt mål, min vision, min dröm. Det är dit jag vill nå. Det är min dagliga strävan. Jag ber samma bön som en av mina största förebilder inom tro och skrivande. Tack till Gud som ger oss bönesvar ♥

Katten väckte mig, kurrade i mitt öra och gosade med min hand. Klädde på mig en skjortliknande kreation och snygga klackskor. Arbetsintervju i Sturegallerian. Kände mig lite extra cool bara tack vare platsen. Själva intervjun gick över förväntan. Kvinnan som intervjuade mig var så go och riktigt intresserad av min kristna tro. På vägen därifrån kunde jag lite på skoj konstatera att Stureplan är precis så snobbigt som ryktet säger. Gav mig själv ett tyst litet jubel för att jag hittade hem till Nathalie från tunnelbanan helt på egen hand. Vännen min skämde bort mig totalt med hemmalagad lyxasiatisk mat och himmelsk god smulpaj med bär och vaniljsås som faktiskt nästan var nyttig. (Jag sa att hon inte behövde anstränga sig för min skull.) Jag fick låna skönare skor så att vi kunde ta en långpromenad i solskenet. Spontanbesök på en mysig second hand butik mitt ute i ingenstans. Drömmen att få inreda mitt egna lilla krypin väcktes till liv igen. Kramade Nathalie hejdå med ett stort tack för allt. Känslan av att inte ha något som helst tid att passa och därmed slippa rusa till tunnelbanan i all hast. Satte mig på en bänk, tittade i fickspegeln och noterade glatt hur söt jag var. Kom till pendeln i precis rätt tid vilket aldrig händer. Köpte en godispåse (orka fortsätta vara nyttig, jag ska träna imorgon) och satte mig i solen med en god bok. Lät bussen hem passera förbi mig. Två gånger. Bara för att jag kunde det, solen var så skön. Tittade på alla människor som stressat sprang till tåget. Bilar och bussar passerade. Jag satt fridfullt kvar. En ensam svart fågel spatserade förbi. Hälsade artigt på busschauffören. Kom hem till föräldrarna som redan lagat middag så att jag slapp tänka på det. Lekte lite med katten som tydligen saknat mig. Glädjen i att nöjt välja boken framför tv:en och känna kreativiteten återvända med ny styrka tack vare att jag fyllde mitt sinne med goda saker som inte distraherade. Spontant samtal från en fjärran kompis i norra delen av landet. Kvällen slutade rätt sent eftersom kreativiteten inte ville gå och lägga sig förrän jag blivit fullständigt klar med allt vackert.

♥

Jag heter: Sofie
Jag vill dricka: Sockerdricka
Jag har: Solsken i hjärtat
Jag är rädd för: Synd?
Jag är inte: Sur
Jag sjunger: Skönsång
Ett djur jag påminner om: Späckhuggare

Kopiera detta till din Facebook-status eller blogg och svara på frågorna med ett ord som börjar på första bokstaven i ditt namn. Anta utmaningen du med och skicka din länk i en kommentar här nere för jag vill också titta :)

Såg ni att jag skrivit att jag rappat fram en presentation när ni läste den här? Och här kommer den, oh yeah!
(Får se om ni förstår något av det interna i den, haha ;)

Idag var jag på bröllop. Mikael från Credo tog sin Nina till sin äkta maka. Så underbart roligt att få dela deras fantastiska dag tillsammans med dem! Dessutom var vädret verkligen somrigt.

Dem hade en gästbok där. När jag skulle skriva ville Andreas vara lite rolig och gav mig ett ord som jag skulle försöka få in i min hälsning. Ordet var gurkburk. Lyckades jag bra? :)

 

Igår tipsade min vän och granne om poeter.se så nu ska här skrivas. :)
Bjuder på ett första alster.

Det är något i vägen
mellan dig och min bön till dig.
En stor och osynlig mur av synd
som är svår att klättra över
men
inte omöjlig.
Det är bara det att efter muren
finns det ytterliggare en
och ytterliggare en...
Gud, ge mig en repstege.
Så jag kan klättra över lättare.
Tack.