Ordet är livsnjutning

Katten väckte mig, kurrade i mitt öra och gosade med min hand. Klädde på mig en skjortliknande kreation och snygga klackskor. Arbetsintervju i Sturegallerian. Kände mig lite extra cool bara tack vare platsen. Själva intervjun gick över förväntan. Kvinnan som intervjuade mig var så go och riktigt intresserad av min kristna tro. På vägen därifrån kunde jag lite på skoj konstatera att Stureplan är precis så snobbigt som ryktet säger. Gav mig själv ett tyst litet jubel för att jag hittade hem till Nathalie från tunnelbanan helt på egen hand. Vännen min skämde bort mig totalt med hemmalagad lyxasiatisk mat och himmelsk god smulpaj med bär och vaniljsås som faktiskt nästan var nyttig. (Jag sa att hon inte behövde anstränga sig för min skull.) Jag fick låna skönare skor så att vi kunde ta en långpromenad i solskenet. Spontanbesök på en mysig second hand butik mitt ute i ingenstans. Drömmen att få inreda mitt egna lilla krypin väcktes till liv igen. Kramade Nathalie hejdå med ett stort tack för allt. Känslan av att inte ha något som helst tid att passa och därmed slippa rusa till tunnelbanan i all hast. Satte mig på en bänk, tittade i fickspegeln och noterade glatt hur söt jag var. Kom till pendeln i precis rätt tid vilket aldrig händer. Köpte en godispåse (orka fortsätta vara nyttig, jag ska träna imorgon) och satte mig i solen med en god bok. Lät bussen hem passera förbi mig. Två gånger. Bara för att jag kunde det, solen var så skön. Tittade på alla människor som stressat sprang till tåget. Bilar och bussar passerade. Jag satt fridfullt kvar. En ensam svart fågel spatserade förbi. Hälsade artigt på busschauffören. Kom hem till föräldrarna som redan lagat middag så att jag slapp tänka på det. Lekte lite med katten som tydligen saknat mig. Glädjen i att nöjt välja boken framför tv:en och känna kreativiteten återvända med ny styrka tack vare att jag fyllde mitt sinne med goda saker som inte distraherade. Spontant samtal från en fjärran kompis i norra delen av landet. Kvällen slutade rätt sent eftersom kreativiteten inte ville gå och lägga sig förrän jag blivit fullständigt klar med allt vackert.

Trackback
RSS 2.0