Jag pluggar ju Skrivarlinjen på Folkuniversitet här i Stockholm. De senaste veckorna har vi skrivit och talat om poesi. Om det är någonting jag har lärt mig så är det att jag inte har någon som helst koll på poesi. Inte än i alla fall. Och det är absolut inte något jag kommer få grepp om tills nu på onsdag. Vilket är lustigt för nu på onsdag, om bara två dagar, ska jag och min klass ha en offentligt diktuppläsning på Kafé Klaver.

 

Så om du inte har något bättre för dig än att se ett gäng amatörer göra bort sig på en scen, då antar jag att vi ses där. Jag kommer vara den där hysteriskt nervösa tjejen i blommig kjol. Kom i tid för antalet platser är begränsade.

 

Här är inbjudan som vår begåvade poesi-lärare har skrivit på skolans hemsida. Tänk så roligt man kan ha det...

 

Tänk dig ett gäng skrivarelever hukande över sina kollegieblock.
Och som dessutom precis har börjat sin utbildning.
Och som minst av allt längtar efter att stå ensamma på en scen.

På två veckor och totalt sju lektionspass i scenframträdande
ska detta gäng vara beredda att möta en okänd publik
med sina egna särpräglade röster på Kafé Klaver,
Rutger Fuchs gata 5, onsdag den 23 oktober kl.19.

Är det verkligen möjligt?
Egentligen inte.
Eller?

Kom gärna dit och kolla själv.
Kostar inget att vara nyfiken.