Ni känner ju till min bror Clas vid det här laget. Jag bad honom skriva ner och berätta för oss hur det egentligen gick till när han blev kristen. Här nere har ni resultatet. Jag presenterar stolt, Clas egna vittnesbörd :)

"Vi ska backa ungefär 11 år, då jag var ungefär 14 år gammal. Jag och familjen hade nyligen flyttat från Gävle till Sollentuna. Inte den roligaste åldern att flytta. Från ha att ha börjat bli tonåring i en schysst småstad till Stockholms förort. Från en gemytlig gemenskap till en förortsskola med hård jargong. Som upplagt för utanförskap och en rätt olycklig tid.

Livsåskådningsmässigt definierade jag mig själv som ateist och jag hade starka fördomar om kristna. Det var det gamla vanliga; kristna är dumma i huvudet, trångsynta, ovetenskapliga, oförnuftiga och så vidare. Men även om min familj inte är kristen så är den traditionsbunden. Så det var givet att jag skulle konfirmera mig. Trots mitt motstånd så blev det så, bland annat med hjälp av mutning av presenter. (Ja, det är lite av Guds humor.)

När jag började konfirmationsläsningen så slog det mig att mina fördomar om kristna inte stämde. De var kärleksfulla, vilket verkligen var något jag behövde just då. Över terminen så bidrog detta till att erodera bort min ateism. Så jag konfirmera mig och såg fram emot återsamlingslägret till hösten. Efter konfirmationen kände jag att min ateistiska hållning hade blivit skakad i grunden och jag bad en enkel bön som löd ungefär: ”Gud, om du nu finns så visa det på återsamlingslägret”.

En bit in på hösten så åkte jag då iväg på återsamlingslägret. På lördagkvällen efter andakten i kapellet så spelades en skiva med lovsång och det fanns olika stationer för förbön, ljuständning, att skriva böner med mera. Jag låg där på golvet i kapellet, funderade och bad. Plötsligt fylldes jag av en fridfull känsla av övertygelse. Bästa sättet att beskriva detta är att det var en inre övertygelse. Alltså inte något dramatiskt eller spaceat sett till det yttre. Inte heller var det övervälmande känslor eller något sådant. Den Helige Ande kom helt enkelt in i mitt inre och övertygade mig . Gud själv övertygade mig att detta är sant!

Det har inte gått helt spikrakt sen dess. Jag har velat mycket fram och tillbaka och fick som nytroende en mängd lustiga idéer när jag försökte lista ut min nyfunna tro. Men Gud bevarade och beskyddade mig. Även om det ibland kändes som Han var långt borta och även om mina tvivel var djupa så kan jag i efterhand se att Han bevarade mig. Mina förnuftsmässiga tvivel blev med tiden besvarade i och med att jag läste boken ”Kristen på goda grunder”, skriven av Stefan Gustafsson. Åren gick och jag fortsatte att växa i min tro. Även om jag haft allvarliga dalar och glidningar så har det bidragit till mognad. Jag kan se tillbaka på mina misstag och önska dem ogjorda. Men jag kan även se Guds suveräna handlande genom dem. De bevisar för mig att Gud är trofast och håller sitt löfte att Han ska fullborda det verk Han påbörjat i mig!"