Gud har lett mig hem - bokstavligen

Jag minns när jag fick chocken. Det var under böneveckan. Jag minns att jag och min Credo inspiratörs-kollega satt i mörkret mitt i natten och pratade lite. Jag hyr ju hennes lägenhet just nu så jag passade på att fråga henne hur det skulle bli i sommar och så, om jag skulle få bo kvar eller inte. Hon sa att hon skulle flytta tillbaka till lägenheten där jag bor nu den första juni. En riktigt otrevlig överraskning. Jag hade naivt trott att jag skulle få bo kvar där ganska länge... Det kändes som att hon kastade ut mig, på ett väldigt brutalt sätt också. Vart skulle jag nu ta vägen?!

Det var v.13. Snacka om att jag har gått och oroat mig om bostad i sommar och i höst sen den där kvällen. Jag har väl bett lite grann, men inte så mycket. Jag har mest gått och funderat på de världsliga lösningarna. Helt ärligt.

Då låg jag på köplats 1100 tempus. Och av den sortens lägenhet jag vill ha finns det 102 st av. Det såg med andra ord ganska mörkt ut... Så jag bestämde mig för att bli nykterist. Eftersom det är Svenska nykterhetsförbundet som äger det hela får man förtur om man är det. Och eftersom jag inte tycker om alkohol och därför dricker det typ aldrig var det liksom inte ett så svårt val.

Sen får jag ett mail. Som säger att jag har två användare i kön. Och då minns jag att jag faktiskt gjorde en användare i höstas men som jag trodde försvunnit. Men sanningen var den att jag bara glömt mina inloggningsuppgifter. Så dem på tempus tog bort min nyaste användare. Och plötsligt var jag inte alls så långt bak i kön, tvärtom.

Plötsligt får jag ett erbjudande om en lägenhet...

Först efteråt registreas min nykterhet. Gud löste det utan mina världsliga försök.

Nu är det v.18. Imorgon skriver jag kontrakt på en egen tempus-lägenhet. Precis den sorten jag ville ha, med delat kök.

Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp,
vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar.
De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni
värda mycket mer än de?
Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner
inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.
Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen,
hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte:
Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker
hedningarna
, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans
rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen.
Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Matt 6:25-34

Gud fixade det här på drygt en månad. Jag frågar mig själv varför jag ens oroade mig när jag vet att det här löftet finns... Har jag verkligen så liten tro? Här flyttas minsann inga berg inte.

Nu har jag lärt mig vad det här löftet faktiskt betyder... Jag kan inte tacka dig nog, Herre Gud... ♥


Hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0