Kommer ni ihåg när mitt inlägg om att jag köpt Richard Dawkins bok "Illusionen om Gud"? Igår tipsade min vän Obben i sin blogg om en äldre artikel om boken.

Artikeln skriver att "boken inte lämnar en oberörd om man är minsta intresserad av religion". Och det jag håller jag till viss del med om. Det är bara det att jag inte blev ett dugg upprörd av boken (förutsatt att det är det artikeln menar med oberördhet). Jag blev bara fullkomligt uttråkad. Snubben har väldigt höga tankar om sig själv, och det ligger som en mörk skugga över hela boken vilket är enormt störande. Inte heller känner jag igen mig i Dawkins beskrivning av troende människor, men å andra sidan skriver artikeln att Dawkins erkänner i en intervju att "hans definition av religion inte passar in på teologer som Alister McGratAh".

Jag får även intrycket av att han, precis som så många andra religions- och kristendomsmotståndare, inte brytt sig om att läsa de främsta och riktigt bra argumenten som talar för kristen tro och religion. Istället gör det precis som artikeln beskriver på pricken; "här drar han fram äldre tiders gudsbevis ur byrålådan igen, medan nyare och skarpare argument förbigås med tystnad. Dawkins missförstår dock de gamla argumenten på avgörande punkter."

Artikeln erkänner dock även att boken har en och annan bra sida. Läs näst sista stycket får ni se.

Som att det inte vore nog sammanfattar artikeln Dawkins bok på ett bra sätt, så jag rekomenderar att du läser den. :)