Idag fick jag ett likadant kedje-sms från två av mina vänner. Det låter väl kanske inte så konstigt, men grejen är att de var från två helt olika kompiskretsar. Kom att tänka på hur intressant det är.

Tänk bara. För det första undrar jag vem i allsin dar det är som börjar dessa kedje-sms. Vem det än är, så måste ju någon i denna kedja vara någon som har känner båda av dessa mina kompiskretsar. Och det undrar jag verkligen vem det är för så vitt jag vet kan jag inte komma på någon möjlig person... Eller tänker jag fel här?

Båda vännerna är dessutom kristna. Det påminde mig om hur härligt det är i just den kristna kretsen. Det är verkligen så att alla känner alla! Och är det någon du inte känner kan du ge dig sjutton på att din granne känner denne.

Frågan är om det är ett bra eller dåligt tecken. Antingen är det så att vi kristna helt enkelt har en grym gemenskap! Eller så är det så att vi är alldeles för få för att det inte ska bli så här...? Vad tror ni?

Personligen älskar jag att det är så i kristna kretsar. Känner mig hemma... ♥

Hur kan världen vara så fylld av ondska?
Hur kan människan vara så ond?

Hur kan jag vara en del av den ondskan...?


Hur kan Gud älska mig ändå?




Where's the love y'all?

S:ta Clara kyrka i Stockholm är en speciell kyrka på många sätt... Bara det att dem ber två timmar varje dag säger ju sitt. Eller den gången då Gud hjälpte dem att köpa ett behandlingshem för missbrukare för det kollosala priset en krona. Det  är en kyrka som verkligen jobbar i en utsatt miljö, bland prostituerade, missbrukare, knarkare, mördare. Och som om inte det vore nog tar de sig an sånna som mig också. I S:ta Clara är det sannerligen Jesus som är Herre!

Missbrukare är en sak, men skulle din församling ta emot en mördare med öppna och kärleksfulla armar?