Jag tycker vi tar ett till vittnesbörd från Globen. Sham går i vår kyrka och berättar här om hur hans liv styrdes upp och förvandlades av Nya Testamentet i Bibeln och "den här personen Jesus".

 

Som om jag ens måste påpeka det, Globen var fan-tast-iskt. Det kom ungefär 10,000 gäster. Suzette Hattinghs predikan var frimodig, kraftfull och mitt i prick. Folk blev frälsta och helade mest överallt. Det var likt ett av de väckelsemöten man tidigare bara sett äga rum i Afrika och Amerika. Globen var startskottet, början på något nytt. Jesus kom till Stockholm förra helgen, kära vänner, och han är här för att stanna!

 

Här är ett vittnesbörd vi fick lyssna till i Globen. David går i vår kyrka, är gift med vackraste Anna och har nyss blivit pappa till en liten flicka. Det här är hans berättelse, om hur Gud upprättade hans liv och fortsatte bära honom genom hans livs största tragedi.

 

Johanna älskar julen och skriver om det på sin blogg. Hittade en lista där som jag också vill prova. Är det bara jag som genast börjar längta till julen när sommaren börjar gå mot sitt slut?

 

Jag väljer ... framför ... (därför att)

 

Pepparkakor - Lussebullar (pepparkakor på hemmagjord deg går före russinfyllda lussebullar alla gånger)

Skumtomtar - Knäck (om jag måste välja)

Ischoklad - Marsipan (eftersom jag inte äter choklad)

Köttbullar - Prinskorvar (svårt men köttbullar kan man äta året runt så får väl passa på att variera mig i jul då)

Julkorv - Julskinka (knäckebröd med pappas hemmalagad julskinka och senap)

Lax - Sill (lätt val)

Revbenspjäll - Janssons frestelse (lika lätt)

Paradis - Aladdin (det är svårt att välja en chokladask när man inte tycker om choklad)

Rullsylta - Pastej (två andra saker jag inte tycker om) 

Glögg - Julmust (älskar glögg och det är inte lika vanligt som läsk)

Rödbetssallad - Dopp i grytan (tack så mycket men jag avböjer båda)

Ris a la malta - Risgrynsgröt (älskar risgrynsgröt)

Äpplemos - Senap (som sagt med knäckebröd och pappas julskinka)
Hemma - Borta (har alltid firat jul hemma, det hör till)
Utomlands - Sverige (varför ändra på ett vinnande koncept)

Ge - Få (lika underbart båda två)
Mysteriet På Greveholm - Dieselråttor & Sjömansmöss (givet och svårslaget)
Chokladkalender - Paketkalender (värst vad julen kretsar mycket kring choklad)
Plastgran - Äkta (vi har aldrig haft en riktigt gran på grund av allergi och det har fungerat bra det med)

Arne Weise - Ernst (ingen är så bra som Arne)

 

Vad skulle du välja? Gör listan på din blogg och kommentera med en länk vetja!

Här har vi kreativ evangelisation på hög nivå.

 

Det enda 118 glömde nämna var att entrén är gratis så det är bara att komma. Ta med familj, släkt, vänner, grannar, främlingar och ovänner. Kristen som okristen. Muslim som ateist. Fattig som rik. Tiggare som riksdagsledamot. Student som pensionär. Pojke som tant. Lycklig som sårad. Frisk som sjukskriven. Atlet som rullstolsbunden. I kostym eller mysdress. Alla är välkomna. Kom som du är. Med just dina behov och unika böneämnen.

 

Konsertområdet öppnar redan kl 17 och ju tidigare ni är där desto bättre plats får ni. Kioskerna kommer vara öppna så du kan alltid fika medans du väntar. Passa på för det är inte varje dag som Globen öppnar upp för gratis konsert. Du har inte råd att missa det här.

Hörde jag rätt? Var det någon som sa GRATIS KONSERT I GLOBEN?!

 

Jomen visst. Södermalmskyrkan har hyrt hela himla Globen och du är bjuden!

 

Gospel Night kallar vi det. Det kommer bli gospelmusik, teater, dans, vittnesbörd och som final har vi bjudit in en  fantastisk gäst och förebild som kommer förlösa mirakel. En kväll av tro, hopp och kärlek. 

 

Sommaren har vart en enda lång förberedelse. Vi har gått ut och ställt en fråga till människor på stan: Om Gud fanns, vad skulle du vilja att han gjorde för dig då? Sen har vi tagit deras namn, telefonnummer och svar på frågan och bett för dem. Vi har haft bönemöten i kyrkan där vi har ropat ut till Gud för dessa människor och deras behov. Sen har vi ringt upp dem och frågat om de fått se sitt mirakel än. För de som svarat nej har vi fortsatt att be. Men det häftigaste har varit att höra om alla de som faktiskt svarat ja. En man blev frälst mitt på Sergels Torg. En kvinna fick hjälp med att välja rätt utbildning. Jag som tidigare varit alldeles för skraj för gatuevangelisation har vågat mig ut på stan och haft hur kul som helst genom att dela ut flyers och inbjudningskort. Vi har tapetserat hela Stockholm med våra affischer. Jag vet inte hur många gånger det har berättats om människor som sagt "jag har redan ett sånt där kort, ni finns ju överallt" och så har de nyfiket frågat mer. Det är sant. Jag har blivit mer övertygad än någonsin att Gud älskar Sverige och vill nå sitt folk här. Och den 23 augusti, nu på fredag, låter vi Gud inta scenen på den största sfäriska byggnaden i världen. Gud är inte så dum att han tänker gå miste om den möjligheten. Jag lovar dig.

 

Det kommer folk från hela landet. Att hyra bussar har blivit populärt. Det är väckelse, kära vän. Du varken kan, får eller vill missa det här. Konserten sätter igång kl 19 men området öppnar redan kl 17 för dig som vill garantera dig en sittplats. Var där i tid för risken är att det blir fullt. 

 

Okej? Allting klart? Bra. Ses på fredag!

 

 

Tänka sig. Imorgon börjar jag min drömutbildning!

 

Det var förra våren som jag hittade annonsen i Tidningen Skriva. "2-årig författarutbildning" stod det. Fanns det utbildning för författare? Kunde det vara sant? I flera år hade jag bläddrat i universitetskatalogerna och suckat av tristess. Jag kunde inte hitta någon utbildning som fångade mitt intresse. Här fanns nu plötsligt min dröm, min passion, mitt intresse, rakt framför mina ögon. 

 

Jag gick in på hemsidan för att läsa mer. Fick reda på att de tar in ett tjugotal elever per år och att utbildningen kostar 27,000 kr per termin. Hur i all sin dar skulle jag lyckas komma in, och om jag mot all förmodan gjorde det hur skulle jag i så fall kunna betala för mig? Jag hade inga svar på det. Dessutom var det en risk. Man blir inte författare genom att gå en utbildning. Man blir författare genom att skriva något som publiceras. Att betala så pass mycket pengar för en utbildning som inte ger någon examenstitel och som långt ifrån säkrar en framtid inom ämnesområdet, det kan man verkligen kalla att gå på vatten.

 

Men. Det finns som tur är alltid ett stort "men" med i bilden när man räknar in Gud i ekvationen. Under alla dessa år som jag bläddrat mig trött genom universitetkatalogerna och desperat bett till Gud om vad jag ska ta vägen, vad som är just min kallelse, så har Gud gett mig ett ständigt återkommande svar. Eller snarare en fråga än ett svar. Jag har känt i min ande hur Gud varje gång frågat mig "vad vill du?" Och varje gång har jag rådlöst svarat "jag vet inte". Det vill säga, varje gång fram tills förra våren då jag fick syn på annonsen. Så i höstas skrev jag i min drömbok att jag ville komma in på författarutbildningen. Mina böner förändras och gick från stora frågetecken till ett enda ännu större utropstecken. "Gud, nu vet jag vad jag vill. Hjälp mig att göra det möjligt."

 

Det första som hände var att jag fick Guds kallelse som jag sökt så pass länge. Det var sista lektionen på Bibelskolan innan jullovet. Vår lärare pratade om samhällets grundpelare, områden där vi som kristna kan, bör och har ansvar att påverka och göra skillnad. Bland annat politik, media, kultur, familj och affärsvärlden för att ge några exempel. Jag lyssnade uppmärksamt på hur en av mina favoritlärare undervisade oss om ett av mina favoritämnen. Då upplevde jag plötsligt hur Gud sa till mig "Sofie, jag vill ha dig där ute på fältet". Jag satt som förstummad ett par sekunder. Gud sa inte vilket fält han syftade på men i min ande så visste jag ändå. Jag log och svarade "självklart, Gud, jag har ändå tänkt skriva en bok eller något om några år". Genast fick jag till svar "nej, nej, jag vill ha dig där ute nu". Den här gången slappnade jag inte av lika lätt. Nu? Vaddå nu? Hur i hela världen då? Jag bestämde mig att göra som Mose gjorde när han blev kallad vid den brinnande busken. Alltså att ifrågasättande lägga fram alla argument jag hade till varför jag skulle låta bli. Men lycka till med att vinna en debatt mot den allsvetande Guden. Gud gav svar på varenda invändning jag hade. Mina argument förintades totalt. Gud gav mig ett bibelord att stå på och jag kunde inte längre tveka. Bibelordet hade jag läst många gånger tidigare men den här gången uppenbarade Gud det för mig på ett helt nytt sätt. Min kropp brann både fysiskt och själsligt av ett enda rungande ja. "Okej, Gud. Jag är med. Jag går dit du vill."

 

Det andra som hände var att Gud välsignade min ekonomi. Flera gånger loggade jag in på banken bara för att stirra på mitt konto samtidigt som jag försökte räkna ut hur jag skulle få pengarna att multiplicera sig. I samma veva var det dags att kontakta försäkringsbolaget gällande ärren efter den brännskada jag var med om hösten 2010. Jag hade väl räknat med att vi skulle få en viss summa pengar men aldrig hade jag kunnat gissa hur mycket det faktiskt rörde sig om. Ena dagen hade jag inte råd att gå ens ett helt år på skolan. Andra dagen hade jag mer än vad jag behövde för att kunna gå båda skolåren. Jag vet inte vad ni kallar det men jag kallar det mirakel. Än idag tappar jag hakan när jag tänker på hur det faktiskt gick till. Vem hade trott att en elak brännskada skulle hjälpa mig uppnå mitt livs dröm.

 

Det tredje som hände var att jag sökte. Jag satt och skrev till långt in på natten och var nära att missa deadlinen. Vi skulle skicka in ett arbetsprov på minst två sidor samt en personlig motivering till varför vi ville gå utbildningen. Som arbetsprov skrev jag första kapitlet till min första roman, ett kapitel som jag burit i mitt hjärta och sinne jag vet inte hur länge. Vilken syn det var att få se och läsa det nedskrivet för första gången. Det hela blev så mycket mer verkligt. I mitt motivationsbrev gjorde jag allt jag kunde för att förmedla det som låg på mitt hjärta. Jag klickade på "skicka" och sen var det bara att vänta på deras respons.

 

Redan nästa dag blev jag kallad på intervju, vilket var nästa steg i antagningsprocessen. Intervjun visade sig vara tuffare än jag väntat mig. Jag ville svara ärligt och vara mig själv istället för att ljuga och inställsamt låtsas vara någon annan. Vilket gav konsekvenser. Jag var väldigt öppen med min kristna tro och att mina motiv för att gå den här utbildningen mycket hade att göra med min tro. Något som de verkade fascineras utav. Roligt, tänkte jag. Sen frågade de mig om jag brukade läsa några andra böcker än kristna böcker. Och där satt jag svarslös. Jag kom på att boken jag läste just då inte var kristen och nämnde titeln, men då hade jag så klart glömt bort författaren. Hur bisarrt är det inte att söka till en författarutbildning och inte komma ihåg författarna man själv läser? I ett desperat försök att rädda mig själv la jag till att jag nyligen läst barnböcker, samtidigt som jag försökte mota bort alla tankar på hur mesigt det lät.

 

Innan jag lämnade intervjun fick jag veta att de hade några intevjuer kvar att göra och att jag skulle få reda på hur det gått om ett par veckor. Men jag var beslutsam och bestämde mig för att fasta. Fasta är en utmärkt metod att ta till när man längtar efter ett genombrott. Man visar Gud att man menar allvar, att man är villig att avstå från något viktigt för att få igen något annat ännu mer efterlängtat. Jag valde att så gott som bara äta frukt, bär och grönsaker under tre dagar. Redan andra dagen var jag i min ande övertygad om att jag hade kommit in. Och på tredje dagen, långt innan jag hunnit avsluta min fasta, fick jag ett mail. "Vi har glädjen att erbjuda dig en plats på Skrivarakademins ettåriga utbildning i litterär gestaltning; Skrivarlinjen."

Beskedet kom en vecka tidigare än vad de hade utlovat. Både jag och rummet fylldes av en enorm övernaturlig frid när jag läste mailet. Snacka om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det här året kommer bli fantastiskt. Jag har inga problem med att gå på vatten så länge som Jesus går med mig. Ett som är säkert är att har han tagit mig enda hit så kommer han också ta mig hela vägen in i mål ♥

 

Vad säger ni om att vi tar och drar igång den här karusellen igen va! Sommaren har inte bjudit på särskilt många blogginlägg och mycket har hänt som jag inte berättat om än. Här följer därför ett nästan kronologiskt urplock från vad jag haft för mig på sistone:

 

- Vi kan väl börja från början. Den 1 juni ringde jag mormor och grattade henne på hennes födelsedag. Vad hon inte visste var att jag och mina föräldrar åkt upp för att överraska henne. Mindre än en timme efter vårt samtal ringde vi på dörren hemma hos en överraskad men lycklig liten go mormor ♥

 

- Bara några få dagar efter att vi grattat mormor åkte jag till Gotland med en god vän och stannade där i tre varma vackra dagar.

 

- Knappt hann jag komma hem från Gotland innan jag och mina föräldrar hoppade in i bilen som tog oss till Göteborg och min kusins student. En riktig familjefest med så gott som hela tjocka släkten. Innan vi åkte hem hann vi även med att ett besök på det häftiga Universeum. 

 

- Det blev midsommar och vi firade med att träffa släkten ännu en gång. Den här gången i Bollnäs där min moster hyrt ett mysigt litet hus vid världens ände. Ja, det skrev jag ju faktiskt om kom jag på nu. Läs här.

 

- En vecka på sommarkurs i skrivande, vilket skulle visa sig vara bland det bästa jag gjort på hela den här sommaren. I väntan på ett utförligare inlägg kan ni läsa den korta notisen jag skrev om det här.

 

- Sen vet ni redan att jag råkade ta ännu en sväng till Gotland. Läs hur det kom sig här.

 

- Mina föräldrar gick på semester och jag fick ta hand om huset för mig själv i några veckor. Det var bara jag, katten och vindens rofyllda sus. Som jag njöt. Av lugnet, friden och ensamheten. 

 

 

 

 

 

 

 

- Ett besök på biblioteket har jag givetvis hunnit med också. Tidigt en lördagsmorgon var jag där och blev sittandes i ett hörn ett bra tag. Ja, ni ser ju min stora bokhög. Gick runt och bara plockade på mig allt som verkade intressant. Lånade hem ett par stycken också och nu har jag snart läst ut mästerverket "Den hemliga trädgården" av Frances Hodges Burnett. Läs den!

 

- Johanna, en gammal klasskamrat från Credo Akademin, kom ner från Umeå och hälsade på. Vi kom på att vi känt varandra i sex år nu. "Det är en fjärdedel av våra liv" sa Johanna. 25 % av våra liv. Otroligt länge!