Jag kom precis hem från ett underbart konfaläger!

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag saknar alla konfirmander så mycket!!! En av dem lite extra mycket kanske... Jag vill redan tillbaka och jag fattar inte att jag bara ska träffa de i en vecka till innan det är hejdå som gäller ='(

Min och Jonas grupp var fantastisk. Johanna, en söt tjej som alltid ler. Jeanette som när man lär känna henne är riktig rolig och kramgo av sig. Marcus med sina sköna kommentarer om precis allt och som egentligen är för smart för att vara konfirmand. Rickard som jag fortfarande inte kan fatta att han varit på KU ett helt år utan att jag lärt känna hans underbara personlighet.

Erik måste jag och bara nämna, fast han inte var i min grupp. Och hans hatt. Och att han spenderade hela lägret med att skrämma mig (och självklart lyckades han varje gång också) samt vara naken på nätterna (har jag hört, observera att jag aldrig sett det själv...). Och Paulina som är en supergullig tjej. Malins lillebror, Daniel, var också med. Du vet Malin i vår gamla klass, Sofie. Jag har också kommit aningen närmare de äldre KU:arna som var ledare med mig. Det kunde inte ha blivit mycket bättre alltså!

Gud har gjort så mycket med mig under lägret. Jag har fått en massa bönesvar. Nu kan jag med stor ärlighet kalla mig själv kristen, både i hjärnan och hjärtat.

Det är det jag vill skriva för tillfället. Det kommer mer sen, lovar =) Snart ska jag på pizzeria med Daniel och fler från gamla ksg.

Yes, I'm back, to my old hometown, kind of boring Södertälje... Tur att jag har Gud med mig! =)