Jag har novemberlov den här veckan. Vilket känns jätteskumt. Börjar jag inte bli för gammal för sådant? Men jag passar på att göra som jag brukar göra när jag får några oplanerade dagar över. Åker till mormor så klart. Jag älskar Bollnäs. Finns inget bättre ställe att åka till för att vila upp sig. En liten ministad med vackra miljöer, mysiga minnen och en underbar go mormor att pussa på hur mycket som helst ❤

 

Ikväll gör jag och min klass debut som diktuppläsare. Har lärt mig tre egenskrivna dikter att läsa upp. Nervöst men ack så roligt. Körde till och med en hashtag YOLO på Instagram!

 

Välkomna alla ni som har vägen eller omvägen förbi. Gratis inträde så klart. Och vem vet, kanske bjuder jag på en kaka om du kommenterar att du kommer...?

 

Jag pluggar ju Skrivarlinjen på Folkuniversitet här i Stockholm. De senaste veckorna har vi skrivit och talat om poesi. Om det är någonting jag har lärt mig så är det att jag inte har någon som helst koll på poesi. Inte än i alla fall. Och det är absolut inte något jag kommer få grepp om tills nu på onsdag. Vilket är lustigt för nu på onsdag, om bara två dagar, ska jag och min klass ha en offentligt diktuppläsning på Kafé Klaver.

 

Så om du inte har något bättre för dig än att se ett gäng amatörer göra bort sig på en scen, då antar jag att vi ses där. Jag kommer vara den där hysteriskt nervösa tjejen i blommig kjol. Kom i tid för antalet platser är begränsade.

 

Här är inbjudan som vår begåvade poesi-lärare har skrivit på skolans hemsida. Tänk så roligt man kan ha det...

 

Tänk dig ett gäng skrivarelever hukande över sina kollegieblock.
Och som dessutom precis har börjat sin utbildning.
Och som minst av allt längtar efter att stå ensamma på en scen.

På två veckor och totalt sju lektionspass i scenframträdande
ska detta gäng vara beredda att möta en okänd publik
med sina egna särpräglade röster på Kafé Klaver,
Rutger Fuchs gata 5, onsdag den 23 oktober kl.19.

Är det verkligen möjligt?
Egentligen inte.
Eller?

Kom gärna dit och kolla själv.
Kostar inget att vara nyfiken.

"Dancing with myself" på ständig repeat. Olika covers gör det mer intressant. 

Här sitter jag och säljer fantastiska böcker. Kom och handla av mig!

Jag vill tipsa er om en Instagramtävling som Livets Ord Förlag har nu i helgen under bokmässan i Göteborg. Älskar att det var så lätta tävlingsvillkor den här gången, och ett så eftertraktat pris. Passar väl perfekt för en fattig student på Skrivarakademin!

 

Klicka här eller på bilden för att komma till tävlingen. För visst är du med och deltar?

 

Ni bara måste kika in på CredoAkademins webshop. Just idag har de nämligen halva priset på allt!

 

CredoAkademin är ju en bibelskola med apologetisk inriktning och som säljer böcker på samma tema. Apologetik betyder "försvar för en åskådning, särskilt för den kristna tron", citat ne.se. Jag kan säga att jag hade inte varit kristen idag om jag inte kommit i kontakt med apologetik. Så jag tycker verkligen att du ska ta vara på den här chansen. Själv har jag redan läst hälften av deras sortiment. "Kristen på goda grunder" av Stefan Gustavsson och "Inga enkla frågor" av William Lane Craig är de jag rekommenderar varmast, det är två böcker som alla kristna mår bra av att ha i sin bokhylla. Och "Den där Jesus" av David Wramneby är en jättebra bok att ge bort till dina vänner som är nyfikna på den kristna tron. 

 

Klicka här eller på bilden för att ta dig en titt, och låt mig veta om du köper något ♥

 

Känner ett behov av att förtydliga mig så att det inte blir några missförstånd. Kärleksbrevet jag skrev om igår är alltså till en tjej.

Någon av mina vänner, faktiskt en av er som läser min blogg, kommer få ett brev fullt med egentillverkad kärlek den här veckan. Gissa vem?

 

Ledtråd: När man bor över 60 mil från varandra och inte kan träffas så lätt för att visa kärlek, då får man skicka det via brev istället.

 

Jag försöker starta en kristen skolgrupp på min skola. I onsdags satt jag kvar sent efter sista lektionen och pysslade ihop några affischer. 

 

 

Om en vecka är det dags för min kyrkas årliga Europakonferens!

 

I år ska det handla om "Breath of life" med andra ord livsande. Talarna kommer vara bl.a. Bray Sibley, César Castellanos, Sara Castellanos, och så klart våra egna pastorer Lennart och Carolina Torebring. På lördagskvällen bjuder Soulfire Revolution på konsert. Barnen kommer ha en egen konferens så även barnfamiljer kan komma utan att behöva tänka på barnvakt. Kan du inte vara på plats fysiskt så kan du följa hela konferensen på Internet via vår livestream. Och det bästa är att entrén är gratis.

 

Läs mer på konferensens egna hemsida, klicka här.

Varmt välkommen!

 

  

Vilka var då de stora vinnarna i kyrkovalet?

 

Socialdemokraterna (S) fick en tredjedel av rösterna och därmed flest röster totalt, 29,43 % för att vara exakt. Och här är det intressanta; Borgerligt alternativ (BA, ett numera politiskt obundet parti men med rötter i Moderaterna) fick tredje störst andel röster med sina 12,55 %. Ett av de partier jag tipsade om i min mini-guide vann faktiskt över de borgerliga. POSK (Partipolitiskt Obunda i Svenska Kyrkan) fick hela 15,25 %. POSK gick upp med 2,5 % sen förra valet jämfört med (S) som "bara" gick upp 1,1 %.

 

Vad jag inte kan begripa är hur Frimodig Kyrka (FK) lyckades gå ner 0,35 % från förra valet till ynka 4,75 %. Sverigedemokraterna (SD) dubblerade sin procent till 5,95 % vilket innebär att de gick om (FK) med marginal. Hur i all världen kunde vi låta det hända?

 

Undrar om inte POSK blev de stora vinnarna i årets kyrkoval ändå. Se bara på deras resultat hos oss hemma i Södertälje. Här gick de om (S) i procent vilket resulterade i exakt lika många mandat som (S). Visst, segern är inte vunnen än. Men sådan framgång i minst ett pastorat är ett bra första steg mot vårt mål att göra kyrkan helt fri från politik.

 

Jag hämtade det mesta av min fakta från Aftonbladets artikel om kyrkovalets resultat. Klicka här för att läsa den du också.

"Han målar Jesus" säger min vän upphetsat. Jag klickar på play och... ser ingenting. Bara en massa slumpmässiga penseldrag som inte följer något som helst mönster. Färgglatt kladd. Där syns absolut ingen Jesus. "Vad pinsamt, jag kan ju inte ljuga och säga till henne, som strålar så glatt, att jag inte ser något speciellt" tänker jag och försöker hitta på något sätt att förmildra mina ord. Men det var innan vi såg till någonstans i mitten av klippet. Då konstnären lyfter tavlan och visar upp den för publiken. Med stor triumf. Vilket mästerverk!

 

 

We will never be the same ♥