Ja, ni märker nog att den här trettiofalt-utmaningen inte uppdateras varje dag. Jag tänker att det viktigaste är att den fortsätter uppdateras i huvudtaget, och det lovar jag att den gör. Nu har turen kommit till de som står mig allra närmast i livet. Det här är min käraste familj.

 

 

Pappa Lars-Göran: Min pappa arbetar som ekonomikonsult och har ett eget företag. Han tycker om bilar och att titta på sport. Han älskar sin familj. Han säger ofta att den bästa födelsedagspresent han någonsin fått är min lillasyster som råkade födas prick på hans födelsedag. Min pappa är en riktig kämpe. Han har fått resa sig ur flera olika motgångar som drabbat honom genom livet. Ändå har han alltid glimten i ögat och är sällan långt ifrån ett leende. Jag är stolt över honom. Han är mysig att krama.

 

Mamma Margareta: Min mamma arbetar som undersköterska nattetid. Hon har faktiskt jobbat som undersköterska så pass länge att hon blivit bjuden till Stockholm Stadshus för att ta emot en hedersbelöning för lång trogen tjänst. Mamma tycker om att dricka te, gå på bio, studera antikviteter och läsa böcker. Helst ska det vara deckare. (Jag har ärvt hennes intresse för att läsa allt förutom deckare.) Mammas kärleksspråk är att ge gåvor. Därför brukar hon inte sällan överraska mig med att komma hem med små presenter innehållande något jag sagt att jag behöver. Klicka här och läs om när jag och mina föräldrar var på julmarknad tillsammans.

 

Lillasyster Louise: Min syster arbetar som bartender. Det skiljer tre år mellan oss. På söndagarna brukar hon komma över till oss och äta lyxig söndagsmiddag. Hon är otroligt duktig i köket. Hon tycker om att måla och teckna. Jag vet inte säkert men jag misstänker att hon spenderar en hel del tid på Wikipedia för hon är beundransvärt allmänbildad. När vi var små lekte vi alltid tillsammans. Idag lever vi ganska olika liv. Klicka här och läs ett äldre mer utförligt blogginlägg om min syster.

 

Mormor Gun: Min mormor är pensionär men brukade arbeta som fotograf, ett ovanligt yrke för kvinnor på den tiden. Hon samlar på frimärken och tycker om att laga mat. Vi brukar lösa korsord tillsammans. Jag kallar henne för min Stålmormor. För trots att hon är över 90 år gammal så är hon fantastiskt klar i huvudet, social och alert. Hon har stenkoll på alla släktens födelsedagar och de flestas namnsdag. Jag slutar aldrig fascineras över min underbara mormor. Senast jag var på besök hade hon moppat golvet i hela lägenheten helt själv och hon bor i en stor trea. Då blev jag mållös. Hon är en förebild för mig. Klicka här och läs om när vi hälsade på mormor en sommar för ett par år sedan.

 

 

Katten Mao: Min katt är inte min katt utan tillhör min syster men bor för tillfället hemma hos mig och våra föräldrar. Mao är den enda katten jag känner som kan säga sitt eget namn. Hennes främsta intressen är att vila på min luddigaste filt, stirra på mig hur länge som helst utan att blinka, hoppa upp på helt omöjligt höga höjder samt att leka katt och råtta. Det sistnämnda går ut på att jag jagar henne runt hela huset, vilket alltså betyder att det är jag som är katten i leken. Att jag jagar henne låter värre än vad det är. Jag vet hur jag ska läsa av henne. När hon inte vill leka så lägger hon sig på mage och jamar och då böjer jag mig ner och klappar henne istället. När hon vill leka ställer hon sig och jamar tills hon har min fulla uppmärksamhet. Då räcker det med att jag rycker till så rusar hon iväg lika snabbt som blixten. Följer jag inte efter henne börjar hon strax jama igen. Sötnosen.

 

Sen har jag också en moster, två morbrödrar och ett antal kusiner. Men dem sparar jag till en annan gång. Hur ser era familjer ut?