Läsarfråga: När det onda drabbar
"Gud inte kan hjälpa dig om du inte kommer till honom, precis som du inte får håret klippt om du inte går till frisören. Så långt låter det ju logiskt. Men det finns ju fortfarande en absurd mängd hemska saker som troende råkar ut för. Hur många troende barn har inte blivit våldtagna eller misshandlade av sina föräldrar, hur många troende människor (barn, för all del, som inte ens hunnit göra något ont för att förtjäna det) dör inte i krig, svält, olyckor och sjukdomar VARJE DAG?
Jag tänkte lite och insåg att man ju egentligen inte gjort nåt val att vara troende när man är barn, oftast är ju religionens vara eller icke vara bara ett beteende man växer upp i utan att reflektera över när man är äldre. Men vart ligger logiken i att straffa barn? Hur kan det någonsin vara försvarbart att låta ett barn dö i cancer efter att ha kämpat för att överleva i åratal?"
Gud ger sina barn en massa kärleksfulla löften. Att vi ska leva ett perfekt och felfritt liv är inte ett av dem.
För att spinna vidare på några av dem exempel du tog upp:
- En ung kvinna våldtas av en främmande man och blir gravid. Mot alla odds väljer hon att behålla barnet, som hon uppfostrar till en kärleksfull kvinna som i framtiden ska komma att stötta och hjälpa massvis med andra våldtäksoffer. Även om ingen utom Gud är medveten om det idag.
- Vi har en kvinna i vår församling som under flera år misshandlades både psykiskt och fysiskt av sin make. Idag är hon och hennes barn helt fria från hans onda nät. Hon ägnar all sin tid att hjälpa andra kvinnor som befinner sig i samma situation som hon själv varit i. Man kan tänka sig att hennes barn logiskt sett borde vara tysta små spöken med tanke på vilka hemskheter de bevittnat i sin ungdom. Tvärtom faktiskt. De är jätterara och har inte långt till skratt. En av dem vill bli jurist och det måste jag säga att jag beundrar henne för.
- Du nämnde sjukdomar. Låt mig nämna mina pastorer och en av deras döttrar. Förra året dog dottern i ett av sina sjukdomsanfall, endast 26 år gammal. Pastorernas starka tro mitt i all sorg har varit ett så stort vittnesbörd för mig och för hela vår församling.
- Du nämnde olyckor. Förra hösten fick jag andra gradens brännskada i ansiktet. Hade det inte varit för Gud hade jag troligtvis inte tagit ett steg utanför mitt rum med tanke på mitt ärrade ansikte. Dessutom var det nära att jag blev blind på köpet, vilket Gud räddade mig från. Det är sant att Gud inte hindrade olyckan från att ske. Men tack vare Guds tröstande famn tog jag mig igenom det och kom ur det som en starkare person. Jag har lät mig så mycket nytt om mig själv, om Gud och om livet genom denna erfarenhet. Saker jag aldrig skulle ha lärt om jag inte blivit brännskadad. Saker som jag kommer minnas och ta vara på för resten av mitt liv.
- Som om inte det vore nog. Alla svältoffer världen över. Allt krig som pågår överallt. Säg mig hur vi ska våga tro på en bättre framtid om vi inte hade haft vår tro på att Gud finns och att han är god? Den här världen må vara fylld med en hel del skräp. Men jag håller fast vi Guds löften om att han en dag ska komma och rädda oss från eländet. Oavsett hur länge det dröjer så ska det komma en sådan dag. Tills dess kommer jag hålla ut, och fortsätta skingra ondska med kärlek så mycket som jag bara förmår!
Det där du säger om att barn växer upp i ett kristet hem utan att reflektera över tron, det stämmer inte någonstans så den tanken kan du slänga i soporna på en gång. Jag känner flera som växt upp med kristna föräldrar och samtliga av dem säger att de kom till en tidpunkt i livet då de inte kunde leva på sina föräldrars tro längre utan var tvugna att fatta ett eget beslut. Samtliga säger något sådant. Samtliga. Och om ett djupt troende barn skulle dö i cancer efter flera års kamp så skulle det handla om något mycket djupare än ett straff. Gud straffar ingen av sina rättfärdiga. När vi gråter samlar han våra tårar. Vår Gud är oss nära. Inte alls långt bort.
Ingen har sagt att livet skulle vara lätt, inte ens om man är kristen. Jesus själv blev korsfäst och ingen lärjunge är förmer än sin Herre. Om de korsfäste Guds egna son, vad kan då inte drabba oss som tror på honom. Det fantastiska är att jag trots den vetskapen inte är det minsta rädd. För jag vet att bara jag har Gud så kommer han hjälpa mig igenom allt oavsett vad jag än råkar ut förr. Han har bevisat det förr, han kommer bevisa det igen ♥
Nobody said things would always be easy
Jag önskar bara att det fanns ens en liten den av mig som hade den tilltron. Jag tycker helt enkelt att livet är till 100% alldeles för orättvist för att jag nånsin skulle kunna tro att nån vakar över mig för mer än ett par minuter per år, och det är vad jag kallar slumpen. Inget av det som händer mig nu kan förklaras med att saker kommer att bli bättre, för det är inte alltid de blir det. För en hel del människor spenderar hela sina liv i misär, och om det nu finns en Gud som skulle kunna hjälpa men inte gör det, nej då har jag inte mycket till övers för honom oavsett han finns eller inte. Jag tror att för mig så spelar hans vara eller icke vara inte särskilt stor roll, jag är nog bara inte intresserad av att leva mitt liv efter alla regler när det faktiskt inte är någon som hjälper mig, och aldrig har hjälpt mig, ändå. (Sen skulle det ju vara korkat att involvera mig själv i en grupp med människor som potentiellt skulle döma mig baserat på vad jag är född som hellre än de val jag gjort i livet, men det hade jag kunnat leva med, det finns öppnare kyrkor därute)
Dock är det ju rent statistiskt så att religiösa föräldrar oftare har religiösa barn och föräldrar som är ateister ofta har barn som också är det. Även om de flesta säkerligen vid något tillfälle faktiskt gör sin tro till deras egen, så tror jag fortfarande att det är en uppfostransgrej. Du har naturligtvis alltid lättare att ta till dig en livsstil som du vuxit upp med snarare än att byta spår halvvägs genom livet. Med det menar jag inte att de som vuxit upp med religiösa föräldrar på något sätt inte är troende på riktigt, jag menar bara att det nog är större odds för att man är religiös om föräldrarna uppfostrat en på det sättet.
Tack så hemskt mycket för svaret, sorry att det tog sån tid innan jag såg det!
