Säga vad man vill om Jesusmanifestationen som ägde rum förrförra lördagen, men det finns en god sak som dem har lyckats exceptionellt väl med och som jag verkligen lyfta fram i ljuset; förtjusningen med ekumenik.

Tusentals kristna från massa olika sammanhang och geografiska områden samlades i Kungsträdgården och hade gudstjänst - tillsammans. Det spelade ingen roll vart du kom från, med så många olika gudstjänstordning som fick vara med på mötet så måste alla ha känts sig hemma. Den ortodox prästens (jag tror han var det i varje fall) monoton sång var på latin så ingen förstod ett ord, men för mig gjorde det ingenting för det var så vackert att stå där och lyssna på hur den mannen prisade Jesus. Må inte vara på det sätt som jag är van vid men vad spelar det för roll då vi prisar samma Gud. Alla är vi unika och ingen annan är den andre lik så det är la inte så konstigt att vår kärlek till Gud tar olika uttryck. Frälsningsarméns kör må ha varit liten och enkel men ack så vacker. Deras lovsång bar på en enorm kraft. Ulf Ekman från Livets Ord fick oss alla att knäböja i enhetlig bön. Ung eller gammal, motorcykelknutte eller modemedveten - en sån mix bland människor! Vilken lycka att se förbi våra ytliga skillnader och rikta blicken mot vår den Gud vi alla har gemensamt!