Glada nyheter!
Laboratorieförsök har visat att positiv sinnesstämning minskar de stressrelaterade hormonerna, styrker immunförsvaret och hjälper hjärtats återhämtning efter fysiska ansträngningar. Forskarna har kommit fram till att glädje kanske till och med är viktigare för hälsan än motion och nyttig mat.
Så skriver Dagen i sin artikel. Läs den här (klicka). Gud gav oss aldrig uppmaningar som inte är möjliga att uppnå tillsammans med hans Ande. Visst är det roligt när vetenskapen stödjer vår tro? :)
Livsglädje gör livet så mycket lättare och med Jesus i mitt liv blir de flesta dagar fyllda av jubel. Den här är från förra sommaren. Jag hoppas på att få en ny lika härligt glad bild denna sommar. Wohooooo!! :D
så enbart kristna kan uppleva sann lycka?
varje gång jag läser din blogg så mår jag lite dåligt, helt sjukt, men jag får faktiskt en ond klump i magen.
bara för att jag jätte utsatt för att jag inte är religös. och nu ännu en gång har detta fenomen hänt.
så otroligt tråkigt att du kanske ger stöd till några kristna människor och samtidigt få folk att känna som mig (ja jag antar att jag inte är ensam.)
Sofie ska få ge ett eget svar men jag hoppar in och ger ett svar.
Artikeln som Sofie länkar till visar att glädjer är hälsosamt. För kristna såväl som icke-kristna. Så i en egen mening kan alltså icke-kristna känna glädje. Denna värld som Gud skapat var ju ändå god från början.
Men sen skulle jag vilja påstå att kristna har en unik glädje. En glädje vi har i alla omständigheter. Alltså en glädje mitt i misär, lidande och sorg. En snubbe som hette Paulus skrev fler av bibelns böcker. Paulus levde ett kringresande liv där han mötte mycket motstånd, misshandel, dödshot och tills slut även dödstraff. I perioder satt han även i fängelse. Under en av dessa perioder skrev han Efesierbrevet. Där står det mycket om glädje, och att vi alltid ska glädja oss. Det handlar alltså inte om ett påklistrat amerikanskt själv-hjälps glädje. Det handlar inte om att ignorera smärta eller lidande. Det är ingen oärlig glädje när egentligen lider eller är orolig. Det är inte endast en känsla. Det är ett hopp som håller. En glädje i att det en dag KOMMER att komma en bättre dag, för den som är kristen. Därför kan vi kristna glädja oss oavsett omständigheter.
jag vet myckligt väl vem paulus var. så nu har vi fått det understryket.
jag pratar inte heller om materialistisk glädje, ignorans eller oärlig glädje.
men glädje är ju verkligen enbart en känsla, ett känslotillstånd av tillfredsställdhet. kemi i biologin.
jag som är allt vad en kristen inte alls är känner en extrem lycka och glädje över livet jag med- fast av helt andra anledningar uppenbarligen. som tillexempel min lycka över folks mångsidighet och intelligens samt den växande hjärnan hos våran art.
(fortfarande inte i någon form materialism)
men det jag ville påpeka var att ni faktiskt får er att framstå som om ni helt enkelt vore bättre människor. missuppfatta mig rätt, men har du tänkt på hur du formulerade din sista mening. jag citerar;
"det är ett hopp som håller. en glädje i att det en dag kommer att komma en bättre dag, för den som är kristen. därför kan vi kristna glädja oss oavsett omständigheter."
som om vi icketroende inte känner detsamma. vilket är helt abstrakt.
själv sitter jag inte och väntar på bätter tider, men vet att de kommer när det kommer. och jag tar därför vara på alla ögonblick som ges mig. det kan jag som okristen glädja mig i oavsett omständigheter.
Gott att du känner extrem lycka och livsglädje. Världen och livet är underbart ibland oavsett man är kristen eller inte.
Jag får förtydliga att vi inte på något sätt är bättre människor eller att vi har gjort oss förtjänta av att känna framtidshopp och ha glädje i lidandet. Det är helt och hållets Guds nåd och inte vår förtjänst. Däremot tror vi (såklart) att vårt hopp är ett sant hopp, och att eftersom vi har Gud så vet vi att Han kan få allt i våra liv att samverka till det bästa. Det skiljer oss från andra med gör oss inte till bättre människor.
Hoppas det förtydligar :)
ja det förtydligar att hela den där konversitionen är lite överflödig eftersom jag inte alls förstår vad du fick ut av det sista svaret.
Jag förstår faktiskt Louise. Och jag skulle nog känt något liknande om jag inte var kristen. Samtidigt som jag vet att Sofie inte menar det på det sättet. :|
Louise: Du om någon är väl ett levande bevis på att man kan vara glad utan att vara kristen. Jag som kristen finner glädje i precis samma saker som du skriver; folks mångsidighet och intelligens mm. Att vi finner glädje i Gud utesluter inte att vi kan finna glädje i annat. Vi råkar bara finna glädje i Gud - också.
Artikeln menar inget annat än att glädje är bra för hälsan. Paulus menade inget högmodigt när han skrev 1 Tessalonikerbrevet och det märker du säkert om du läser bibelordet i sitt sammanhang. Många gånger kan faktiskt kristna vara betydligt mer buttra och ilskna än de som inte tror och det var en av anledningar till att jag ville peka på det här bibelordet, för att visa att glädje hör det kristna livet till. Därmed inte alls sagt att du som inte tror inte är kapabel till att känna glädje för det vet jag inte är sant. Du verkar ha greppat det här med att fånga ögonblicket betydligt bättre än många andra jag stött på, kristna som okristna, och det är ju fantastiskt att du har det. Keep it up sis är allt jag kan säga om det!
Men sen tror jag också det finns en övernaturlig glädje, den som Clas pratar om. En glädje som kommer ju mer man lär känna Jesus och tar emot Hans goda gåvor. Det är alltså ingen glädje som kommer från mig själv utan som kommer uppifrån. En övernaturlig glädje som gjorde att Paulus kunde klara av ett halvt liv av helt sjuka förföljelser, nödsituationer och katastrofer. En övernaturlig glädje som hjälpte mig att ta mig igenom andra gradens brännskada i ansiktet utan psykiska men eller särskilt stora fysiska skador. Men då det inte är en glädje som vi påstår kommer från oss själva finns det ingen grund att anklaga det för högmod. Det är en Guds gåva och som vilken annan gåva som helst är det självklart att för att vi ska kunna njuta av den så behöver vi vara öppna för att ta emot den. Inga konstigheter.
Clas: Tack.
Josefine: Jo det fanns en tid i livet då jag tänkte i samma banor som Louise. Tack, tror jag.
fint sagt josefine :)
Sofie, jag förstår inte vad du menar. Vadå tack? :S
Josefine: Tack för att du vet att jag inte menade det på det sättet.
