En av de finaste sakerna hos Gud är hans tendens att välsigna alla våra livsdagar. Till och med vanliga vardagar bär en särskild ljuvlighet med sig. Som idag till exempel. Började dagen med ett ohyggligt tidigt jobbpass, min buss gick 6:20 i morse. Ja alltså det känns ohyggligt då väckarklockan ringer och sängen är som mysigast. Men jag brukar ha piggnat till när jag väl är framme på kontoret och sen brukar dagen bara bli bättre och bättre så man får tänka på det och bita ihop de första "värsta" timmarna :)

Hade ett kort arbetspass idag för en gångs skull och inte heller några bestämda kvällsplaner (också för en gångs skull). Slappnade av med en glass ute i solen. Slumrade till lite på parkbänken faktiskt, hehe. Läste Jesus ord om den sista tiden och blev uppmuntrad av Guds rika omsorg. Åkte hem och passade på att inte göra så mycket mer vettigt. Och det låter kanske inte som att idag var något särskilt och det var det väl inte heller. Men det som gjorde hela skillnaden var att Gud varit så nära precis hela tiden. Tänk va, att Gud är så ivrig att ge av sina goda gåvor att han till och med välsignar de dagar vi inte gör något särskilt utav. Som om Gud väljer att välsigna liksom bara för att han kan, precis som vi gärna skämmer bort dem vi älskar. 

Nu återstår bara att sätta upp håret i min vanliga nattfrisyr Lilla-My-knuten, en fin liten kvällsandakt och en lååång god natt sömn. Imorgon ska jag upp och träna innan ett kvällspass på jobbet. Sov gott, kära läsare!