Tidigt på tisdagsmorgonen befann vi oss i kyrkolokalen i väntan på att konferensen skulle börja för dagen.
Sötnosarna Carro & Zandra ♥
Joel busar i bakgrunden :)


Vi var säkert ett tjugotal olika nationer på konferensen, samtliga megastolta över sitt land! 
Vart helst man gick kom det fram folk som ville fota oss bara för att vi var för Sverige. Minikändis ^^



De bjöd oss på häftiga ljusshower och en minst sagt högklassig skuggteater. Glöm den här skrönan om att alla kristna är gamla, grå och trista! Självklart kan man prisa Gud på det coola moderna högteknologiska sättet också! Vi ska ju ära Gud med allt vi har, modern teknologi inte att förglömma. Även Gud hänger med i samhällets utveckling vet du, det var ju Han som ville att vi skulle lägga jorden under oss och uppfylla den. Sen kom det också en enmansteater som handlade om Paulus. Tänk att få in mer teater i kyrkan, wow :)


Dagens undervisning handlade om vilket sinneslag atleten behöver ha för att vinna segerkransen, med utgångspunkt i 1 Korintierbrevet kapitel 9 vers 24-27. Ha en dröm - ett mål. Disciplin. Gör dig av med tungt bagage som saktar ner ditt race. Tänk inte på förlust utan vet att du är en vinnare. Snacka om peppande!


Klassisk colombiansk middag; gigantisk köttbit med jättelite potatis eller ris till. Jag som älskar kött tyckte det var världens lyx med så stora köttbitar! De första dagarna... Efter det började man längta efter en ordentlig sallad alltså... ;)


Dunkin Donuts till efterrätt :)


Éxito - Colombias motsvarighet till Ica eller Coop.


Där sålde de verkligen allt. Jag menar ALLT. Typ gigantiska mango-frukter...
(Undrar hur mycket besprutningar och gifter de proppat dem fulla med bara.)


...och bilar?! De hade ALLT! Allt - utom vykort. Vilket såklart var det jag letade halvt ihjäl mig efter ;)



Plötsligt tuffade ett tåg förbi i varuhuset (?) Rundtur för barnen. Gulligt :)
Hade jag varit liten (mindre) hade jag blivit helt upprymd!


Colombianerna är väldigt artiga och ivriga att passa upp på en. När vi kom till hotellet den här kvällen hade städerskorna lagt chokladbit på kudden. Sött :) Fast min rumskompis Sofie (vi har samma namn hehe) fick min, jag är ju inte vidare förtjust i choklad. Inte alls faktiskt. Efter att vi avslutat dagen med lite bibelläsning och efter att Sofie räknat sina pengar (en underlig kvällsrutin hon fick för sig att syssla med minst en gång per dag) somnade vi trygga i Guds varma famn...