Jag vet att jag är alldeles för sen med att nämna Norge (klicka här) på bloggen. Men det är också därför jag vill nämna det för att ni inte ska tro att jag inte blivit berörd för det har jag såklart. Jag kan inte göra annat än sörja för dem som förlorade livet där ute den där mardrömslika dagen. Samtidigt beundrar jag alla dem modiga människor vi hört om på nyheterna som osjälviskt nog stannade upp i allt kaos för att hjälpa de skadade vilket ledde till att deras liv kunde räddas. Vilka hjältar!

Å andra sidan undrar jag hur djupa såren i ens själ blir efter att ha överlevt sådan terror. Hoppas minnesgudstjänsten (klicka här) och återbesöket på Utöya (klicka här) hjälpte dem en bit på vägen. Fru Flatebö skrev ett så vackert inlägg där hon påminner att trots allt som trasats sönder, trots all grym saknad och trots all obegriplig ondska -- så ekar det ett tröstens ord till Guds älskade barn:

"Ljuset lyser i mörket, och mörket har inte övervunnit det." 
Johannes evangelium kapitel 1 vers 15

Vi som tror på Gud har ju läst hur historien slutar i Uppenbarelseboken. De goda vinner. Något som vi måste tro på när det onda slår till. Som Fru Flatebö säger, det är till Gud vi får gå med vår sorg i tider som dessa. Mina böner fortsätter gå ut till alla drabbade, i tryggheten och vissheten om att Gud hör och sörjer med oss ♥ 

Klicka här för att läsa Fru Flatebös hela inlägg.