En läsares hälsning till dig
"Jag var ute och gick en rätt lång runda med min hund förut idag, hade massor av saker att tänka på. Ville bara gå ut i skogen, sätta mig någonstans och be en lång bön. Kanske inte det smartaste när hunden var med och det var fullt med myggor överallt, alltså gick det inte särskilt bra. Men däremot liksom, pratade jag hela tiden. Jag pratade inte med hunden eller så, utan jag verkligen ledde ett samtal med Gud. När jag var ute och gick, jag har inte gjort något sådant förut.
Dessutom blev jag så trött på alla myggor, så jag verkligen bad honom att ta bort dem. Låta dem flyga någonstans där det fanns mer gott om mat kanske. Jag kände inte för att bli deras middag i alla fall. Och det fungerade, de försvann verkligen.
Samtidigt som de försvann så ringde min mobil, en signal. Jag hann ju självklart inte svara, men när jag tog upp mobilen var det från okänt nummer. Det känns liksom som ett tecken eller nått sådant. Som att, Gud framkallade ett telefonsamtal som inte var menat att hinna svara på. Det skulle liksom bara finnas där.
Men medan jag gick där i skogen, så liksom kändes allt mer. Iakttaget, och jag var verkligen övertygad om att Jesus var med mig när vi gick. Att han fanns där med mig. En känsla jag inte känt förut..
Jag kom även på att vägen jag valt att gå just då, var den svåra vägen. Det fanns en annan väg som var betydligt mycket lättare att gå, men längre. En väg som ledde direkt bort till den riktiga stora vägen. Medan den jag valt gick genom skogen hem till mig. Men den kändes rätt, så jag valde att följa den. Och även om vägen var väldigt krånglig och jobbig att gå. Så kändes det fint att gå där. Solen sken där, något den inte hade gjort på den andra vägen. Men även om jag var tvungen att avvika lite från solens väg ibland, för att liksom komma runt stora stenblock. Så kom jag ju tillbaka.
Så kom man upp på toppen, och plötsligt visste jag exakt vart jag befann mig. Även där fanns det två vägar att gå, men jag tog den svåra. Fullproppad med stenblock i en uppförsbacke, men vem har sagt att det ska vara lätt? Jag gick upp, kollade på utsikten. Bad en bön, och så gick jag hem.
Det är nog så livet är egentligen, det ville liksom visa sig. Att man måste välja vilken väg man ska gå, men hela tiden finns Jesus där och drar i en för att man ska ta hans väg. Men människan gör ju inte alltid det, följer Jesus. Man kan säga att min hund var Jesus, hon drog verkligen mig dit hon ville gå. Jag följde med helt enkelt, och kom dit jag ville komma.
Det är ju även så att även om man väljer att avvika lite från Gud, kanske för att man inte har råd att riskera att förlora något där man annars skulle gått. I detta fall min hunds ben.
Man kommer ju ändå tillbaka, för Jesus drar i en.
Så man fortsätter, och så kommer man dit man ville komma. Även om vägen är svår och dålig, men det blir inte lättare. Man måste fortsätta kämpa.
Ville bara dela med mig till dig. Kändes som det rätta.."
Ska inte du också ta fram pennan (tangentbordet) och skriva (maila) något finurligt du vill dela här :)
Sv: Tack så jättemkt! :) Kul att du gillade det :)
SV: tack:D
åh så fint! och sant! det här berörde mig verkligen :)
Svar: Mycket klokt, det är också det jag lägger mest energi på just nu. Men det bästa språket är ju ändå det Gud använder när han pratar med mig. Funkar alltid! :)
Och det där var en himla fin betraktelse/berättelse/vittnesbörd eller vad det nu var!
Take care
Tack snälla för din röst. Kul att du gillade dem! Ha en fin kväll!
Så roligt att du vill vara med i min utlottning! <3
Becca: Talanger förtjänar att uppskattas :)
Johanna: :) Åh, så glad jag blir att du säger det! Tack! Det ska jag se till att hon som skrev det får reda på :D
Julia: Haha, ja det är så sant - Guds språk ÄR det bästa språket! Tack för att du säger så, det ska jag hälsa författaren :) Kärlek
Pierre: Självklart, dina bilder var ju bäst av alla :) Tack, du med!
Sv; Så häftigt är det.. ^^
Jag var livrädd för kyrkor förut, hade några kompisar som brukade gå till stadens Pingstkyrka.. Inte för att jag någonsin hade tänkt följa med men på ett sommarjobb mellan 8an och 9an så träffade jag en kille, och vi blev liksom super bra kompisar. Han är typ pingstkyrkans ledare eller vad man ska kalla det, han bor i kyrkan, han leder möterna men jag tror knappast han är utbilad pastor eller något..
I alla fall drog han med mig till en grillkväll med kyrkan, jag gillade folket och stannade kvar. Runt 7 månader senare blev jag frälst. ^^
Sv: Visst kan jag det :) Pengar är inget problem :) Jag gör det gärna gratis :))
Berätta bara hur du vill ha det med typsnitt, färger och sånt, och skicka gärna bilder så jag har nått att arbeta med!
skicka bara ett mejl till: [email protected]
Sv: åh låter jätteroligt! :)
Ja, skansken kostar 60 kr tror jag det var, och 30 kr för barn. och sen har det bara öppet på helgerna i december :)
kram!
Sv; Klart du får fråga det, ^^
Jag åkte på ett läger över påsk, och när jag tänker efter är det nog lite mer än 7 månader mellan Juli och Påsk, nästan ett år..
I alla fall åkte jag på ett läger, som jag egentligen inte skulle få åka på. Jag betalde faktiskt innan jag hade pratat med någon av mina föräldrar, nog ett rätt smart drag eftersom jag annars inte fått åka.
Jag tänkte mest åka dit för att liksom träffa folk, ha kul och sådär.. Inte för att verkligen möta Jesus som jag gjorde.
De spelade upp ett drama, du vet den där Everything med Lifehouse? Helt underbart drama, och det var verkligen som att jag blev nertryckt på marken utav en övre kraft. För ja, jag flög ner på knä inför gud..
Senare på kvällen hade de en slags avslappningstund inför korset, där jag faktiskt somnade. Inte en vanlig sömn utan en mer, dvala..
När jag vaknade spelades det riktigt härlig lovsång, sådan där dansmusik typ. Jag och min kompis flög omkring och yes, jag kände att jag hade blivit kristen..
Alltså åkte jag till ett läger för att vara med kompisar och kom hem som nyfrälst kristen.
SV: ja jag hoppas på det iaf! får se när jag har tid att åka in men det ska jag försöka prioritera :)
Er som jag inte har svarat på här har jag svarat på på era bloggar. Men det vet ni ju, kära vänner :)
Mollie: Vilket underbart sätt att få möta Jesus på, kära vän!! :D <3
Johanna: Hoppas verkligen du gör det :) För mig blir det första gången i år och jag har höga förväntningar!
