Jag ramlar av stolen när Alex Schulman hoppar upp i predikstolen?!
Alex Schulman ska predika i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm nu på söndag kl. 17.00.
Vad är detta?? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta? Eller bara gilla läget?
Dagen har gjort en intervju med Alex inför söndag, check it out here. Nog för att han verkar ta det på stort allvar och nog för att han är uppväxt i ett, som han lite lustigt uttrycker det, väldigt kristet hem. Men samtidigt, på frågan om han fick med sig Gud upp i vuxenlivet svarar han att han bara går till kyrkan på de stora helgerna och att han nog är en ganska klassisk sekulariserad stockholmare.
Min första reaktion var att här ligger det minsann en död hund begravd. För det kan väl bara sluta på två sätt. Antingen ställer han sig där och predikar om något som han själv inte tror på och knappt har koll på vad det egentligen handlar om, eller så snackar han om något sekulärt som vi djupt troende inte alls får ut något av. Det skriver han ju själv på sin blogg, att han hoppas att vi inte kommer dit för att bli stärkta. Låter det lovande? Nej.
Men så läste jag den här killens blogginlägg om det hela, och plötsligt blev jag väldigt osäker. Berättelsen om Göran Skytte. Som dessutom började skrivas i ett Credo-sammanhang, samma organisation som jag själv är aktiv inom och funnit styrka i... Är det verkligen så att det kan vara välsignat att bjuda in människor som vacklande börjat ta sina små första steg på frälsningens väg till att dela sin tro med oss? Det funkade ju för Göran Skytte. Och som Alex själv säger i Dagen-intervjun, att han hoppas få ner sin tro i hjärtat eftersom han är avundsjuk på oss kristna som är så rofyllda, och att han själv hoppas på att få uppleva det en dag.
Nä du, jag vet verkligen inte vad jag ska tro. Det här är något jag måste höra med egna öron innan jag kan säga något mer om saken. Söndagens tema är "ett är nödvändigt". Jag undrar vad i all sin dar han kan hitta på att predika om inom det ämnet. Blir spännande att se vilken utgång det hela får.
Ses vi där? :)
Vad är detta?? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta? Eller bara gilla läget?
Dagen har gjort en intervju med Alex inför söndag, check it out here. Nog för att han verkar ta det på stort allvar och nog för att han är uppväxt i ett, som han lite lustigt uttrycker det, väldigt kristet hem. Men samtidigt, på frågan om han fick med sig Gud upp i vuxenlivet svarar han att han bara går till kyrkan på de stora helgerna och att han nog är en ganska klassisk sekulariserad stockholmare.
Min första reaktion var att här ligger det minsann en död hund begravd. För det kan väl bara sluta på två sätt. Antingen ställer han sig där och predikar om något som han själv inte tror på och knappt har koll på vad det egentligen handlar om, eller så snackar han om något sekulärt som vi djupt troende inte alls får ut något av. Det skriver han ju själv på sin blogg, att han hoppas att vi inte kommer dit för att bli stärkta. Låter det lovande? Nej.
Men så läste jag den här killens blogginlägg om det hela, och plötsligt blev jag väldigt osäker. Berättelsen om Göran Skytte. Som dessutom började skrivas i ett Credo-sammanhang, samma organisation som jag själv är aktiv inom och funnit styrka i... Är det verkligen så att det kan vara välsignat att bjuda in människor som vacklande börjat ta sina små första steg på frälsningens väg till att dela sin tro med oss? Det funkade ju för Göran Skytte. Och som Alex själv säger i Dagen-intervjun, att han hoppas få ner sin tro i hjärtat eftersom han är avundsjuk på oss kristna som är så rofyllda, och att han själv hoppas på att få uppleva det en dag.
Nä du, jag vet verkligen inte vad jag ska tro. Det här är något jag måste höra med egna öron innan jag kan säga något mer om saken. Söndagens tema är "ett är nödvändigt". Jag undrar vad i all sin dar han kan hitta på att predika om inom det ämnet. Blir spännande att se vilken utgång det hela får.
Ses vi där? :)
Ett som är säkert iaf, är att vi behöver be inför det här.
Så får vi se vad Gud kan hitta på... :)
Kommentarer
Trackback
