Colombia dag 4
Tidigt på tisdagsmorgonen befann vi oss i kyrkolokalen i väntan på att konferensen skulle börja för dagen.
Sötnosarna Carro & Zandra ♥
Joel busar i bakgrunden :)
Vi var säkert ett tjugotal olika nationer på konferensen, samtliga megastolta över sitt land!
Vart helst man gick kom det fram folk som ville fota oss bara för att vi var för Sverige. Minikändis ^^
De bjöd oss på häftiga ljusshower och en minst sagt högklassig skuggteater. Glöm den här skrönan om att alla kristna är gamla, grå och trista! Självklart kan man prisa Gud på det coola moderna högteknologiska sättet också! Vi ska ju ära Gud med allt vi har, modern teknologi inte att förglömma. Även Gud hänger med i samhällets utveckling vet du, det var ju Han som ville att vi skulle lägga jorden under oss och uppfylla den. Sen kom det också en enmansteater som handlade om Paulus. Tänk att få in mer teater i kyrkan, wow :)
Dagens undervisning handlade om vilket sinneslag atleten behöver ha för att vinna segerkransen, med utgångspunkt i 1 Korintierbrevet kapitel 9 vers 24-27. Ha en dröm - ett mål. Disciplin. Gör dig av med tungt bagage som saktar ner ditt race. Tänk inte på förlust utan vet att du är en vinnare. Snacka om peppande!
Klassisk colombiansk middag; gigantisk köttbit med jättelite potatis eller ris till. Jag som älskar kött tyckte det var världens lyx med så stora köttbitar! De första dagarna... Efter det började man längta efter en ordentlig sallad alltså... ;)
Dunkin Donuts till efterrätt :)
Éxito - Colombias motsvarighet till Ica eller Coop.
Där sålde de verkligen allt. Jag menar ALLT. Typ gigantiska mango-frukter...
(Undrar hur mycket besprutningar och gifter de proppat dem fulla med bara.)
...och bilar?! De hade ALLT! Allt - utom vykort. Vilket såklart var det jag letade halvt ihjäl mig efter ;)
Plötsligt tuffade ett tåg förbi i varuhuset (?) Rundtur för barnen. Gulligt :)
Hade jag varit liten (mindre) hade jag blivit helt upprymd!
Colombianerna är väldigt artiga och ivriga att passa upp på en. När vi kom till hotellet den här kvällen hade städerskorna lagt chokladbit på kudden. Sött :) Fast min rumskompis Sofie (vi har samma namn hehe) fick min, jag är ju inte vidare förtjust i choklad. Inte alls faktiskt. Efter att vi avslutat dagen med lite bibelläsning och efter att Sofie räknat sina pengar (en underlig kvällsrutin hon fick för sig att syssla med minst en gång per dag) somnade vi trygga i Guds varma famn...
Colombia dag 3
Måndag - och ÄNTLIGEN konferensdags!!!!
Sueño är spanska för "dröm" vilket var temat för konferensen; Guds dröm för mitt liv.
Nedräkning - 3 sekunder kvar...!
Så vandrade dagens värdar ut på scen, och vi var igång!
Lovsång. Eller ska man säga lovsångskonsert, varenda lovsångstillfälle var nämligen som en enda stor konsert. Stod en hel hop med konferensdeltagare och hoppade framför scenen och på bilden får ni en aning om hur fantastisk ljussättningen var. Ska man prisa Gud kan man väl lika gärna göra det med stil!
Den här dagen spelade bandet Generación 12. Ett spanskt band från MCI som sjöng på spanska, men med tolkning i öronen och texten på stora bildskärmar gick det relativt bra att hänga med ändå. Språk är intressant och efter att ha sjungit sångerna några gånger känner man igen dem. Ungefär så här bra lät det :)
Pastor Céasar Castellanos, grundaren av MCI, undervisade oss utifrån hur David besegrade Goliat. Att David var en simpel fåraherde, det som gjorde skillnad var inget i honom själv utan det faktum att Gud utvalt honom. Är du en normal simpel människa? Bra, då är du kvalificerad för att göra Guds verk. "Lord, use the nothingness in me." Utifrån berättelsen när Jesus mättar 5000 män med 5 bröd och 2 fisk lärde vi oss att Gud kan multiplicera de allra minsta gåvor om vi bara lägger dem i Hans händer för Han att använda. Bara så frö av tro - det fröet kommer växa sig större.
Vi åt kvällsmat på köpcentret. Jag åt jättegoda creepes med glass, grädde och massa bär till.
Sent på kvällen gav Gud mig något som mitt hjärta länge längtat efter. Gud är liv och Han vill hela mig på alla områden i mitt liv. Vägen dit har varit sjukt smärtsam på många sätt. Å andra sidan har ingen påstått att det är lätt att följa Jesus. I efterhand kan jag bara säga att det är värt det. Även om processen gör ont vill jag hellre sluta befriad och helad än gå bärandes på bitterhet och rädsla för resten av livet. Tycker du inte? ♥
Colombia dag 2
Med tanke på den långa flygresan och för att vi skulle gå upp halv sex resten av veckan för att hinna till konferensen i tid, passade vi på att ta en sovmorgon den här dagen. Vid lunch åkte vi till ett köpcenter och växlade från amerikanska dollar till colombianska pesos. Colombia har rätt så stor inflation och är väldigt ojämt fördelad ekonomiskt sätt. 28.000 colombianska pesos är ungefär lika med 100 svenska kronor. Vi kände oss allt lite rika när vi fick massa sedlar i handen märkta "50 mil" ^^
Vi åt hamburgare på El Corral, Colombias hamburgerestaurang.
Fast inte snabbmat som på McDonalds utan det här är en seriös fin restaurang.
De serverade oss på dessa gigantiska brickor. Imponernade så mycket de kunde balansera på samma gång!
Pommes friten kom i dessa snygga behållare! Betydligt mer lyxigare än McDondalds pappersbehållare.
På alla bord, bredvid salt- och pepparkaren, fanns det plasthandskar. Vet egentligen inte om det var sanitära skäl eller för att slippa kladda när man äter sin hamburgare. Väldigt osvenskt var det i varje fall. Min rumskompis, Sofie provade :)
Efter lunchen åkte vi till "gamla stan". Svängde förbi huset där Colombias president bor.
Utanför var Colombias flagga hissad. Såklart!
Vakterna stod på rad. Bara jag som finner det gigantiska vapnet lite obehagligt?
Det kom en parad :)
Gamla stan bjöd på mycket fint.
Vackra detaljer och gamla hus t.ex.
Tillsammans med massa coola träd som inte alls finns i Sverige. Han på bilden är förresten Daniel, ungdomsledare i kyrkan :)
På kvällen fick vi får första skymt av den gigantiska kyrkan Misión Carismática Internacional. Vilken syn! Kyrkan ute ände. Jag tycker vår kyrka med plats för 800 pers är stor men vår kyrka skulle få plats tio gånger om i MCI gigantiska kyrkolokal. Men så har dem ju 120.000 medlemmar också... ;)
Vi åt hamburgare på El Corral, Colombias hamburgerestaurang.
Fast inte snabbmat som på McDonalds utan det här är en seriös fin restaurang.
De serverade oss på dessa gigantiska brickor. Imponernade så mycket de kunde balansera på samma gång!
Pommes friten kom i dessa snygga behållare! Betydligt mer lyxigare än McDondalds pappersbehållare.
På alla bord, bredvid salt- och pepparkaren, fanns det plasthandskar. Vet egentligen inte om det var sanitära skäl eller för att slippa kladda när man äter sin hamburgare. Väldigt osvenskt var det i varje fall. Min rumskompis, Sofie provade :)
Efter lunchen åkte vi till "gamla stan". Svängde förbi huset där Colombias president bor.
Utanför var Colombias flagga hissad. Såklart!
Vakterna stod på rad. Bara jag som finner det gigantiska vapnet lite obehagligt?
Det kom en parad :)
Gamla stan bjöd på mycket fint.
Vackra detaljer och gamla hus t.ex.
Tillsammans med massa coola träd som inte alls finns i Sverige. Han på bilden är förresten Daniel, ungdomsledare i kyrkan :)
På kvällen fick vi får första skymt av den gigantiska kyrkan Misión Carismática Internacional. Vilken syn! Kyrkan ute ände. Jag tycker vår kyrka med plats för 800 pers är stor men vår kyrka skulle få plats tio gånger om i MCI gigantiska kyrkolokal. Men så har dem ju 120.000 medlemmar också... ;)
Colombia dag 1
Lördagkväll den 22 januari och snälla colombianer från kyrkan Misión Carismática Internacional (MCI) mötte upp vår grupp på nästan 30 personer när vi landade i Bogotá.
Där var fler som väntade på att ta emot sina närastående. Jag tyckte det såg ut lite som på film :)
Vi åkte till hotellet och sov ganska på en gång. 12 timmars flyg med 6 timmars tidsskillnad hade gjort oss alla lite möra. Men nog somnade jag med ett leende på läpparna. Vad i all sin dar var Guds tanke med att jag skulle åka på den här konferensen på andra sidan jordklotet? Skulle sannerligen bli spännande att upptäcka!
Jag är en upptagen kvinna
Igår gjorde jag ingenting på dagen. Det tog så mycket tid att jag inte ens hann äta. På kvällen gick jag på kyrkans ungdomsmöte. Där hade jag tid att äta.
(Det här har egentligen ingenting med någonting att göra. Tyckte bara det var lite roligt.)
Rise up church for a holy meet
Ikväll ska jag på ungdomsgrupp i min älskade kyrka. Jag ska vara mötevärd. Oboy vad jag är lyckligt taggad!
Vi har förresten fått en ny hemsida märkte jag idag. Kolla in den här - tycker den ser himla proffsig ut :)
Vi har förresten fått en ny hemsida märkte jag idag. Kolla in den här - tycker den ser himla proffsig ut :)
Borta bra men hemma ÄR bäst
Colombia var säkerligen en av mitt livs bästa resor. Men elva dagar hemifrån får en ändå att se vardagliga saker ur ett helt nytt ljus; hur skönt det känns att skriva på mitt tangentbord och så vackert hem vi har välsignelsen att få bo i.
Dags att lägga in alla mina 373 bilder i datorn så jag kan skriva om min fantastiska resa nån gång :)
Dags att lägga in alla mina 373 bilder i datorn så jag kan skriva om min fantastiska resa nån gång :)
Julminnen
Fint folk kommer sent? Asch mina trognaste läsare har säkert lärt sig vid det här laget att jag kan vara lite sen med mina inlägg ibland. Men det är också därför det här inlägget går under titeln minnen :)
Ett par dagar innan jul gjorde min käraste syster 105 st hemmagjorda köttbullar.
Lollo är som ni ser både en glad och skicklig kock :)
Pappa och Lollo hjälptes åt med att griljera julskinkan.
Julskinka på hårt bröd med senap på - en julklassiker som alltid smakar mums :)
Lollo visade sina kvinnliga köksmuskler och bakade två enorma vörtbröd!
Hon hade i konstiga ingredienser så som julmust och öl. Men slutresultatet blev gott - smakade glögg :)
Jag ville hålla Lollo sällskap i köket och bakade gigantiska lussebullar :)
Mitt i processen såg degen motbjudande ut, men som färdiggrillade blev de excellenta. (Eller i varje fall första plåten som var i ugnen lagom länge och inte blev bränd...)
Jag gjorde pepparkaksdeg och eftersom Lollo var klar mycket snabbare än mig hjälpte hon mig forma pepparkakorna. Jag förstår inte hur hon kunde jobba så fort? En annan sak jag inte förstår är varför jag lyckades göra min pepparkaksdeg grå - ska den vara så innan den gräddas? Den vart i alla fall brun när kakorna var färdiggräddade så jag kunde lättad pusta ut tillslut. Min systers favorit-pepparkaksform visade sig vara katter så vi fick en massa kattpepparkakor den här julen :)
Dagen innan julafton klädde vi granen med vackra änglar och ljus :)
Och lekte lite med glittret såklart. Visst ser min syster härligt jullycklig ut!
(Varför jag har bandage i ansiktet ska jag strax berätta för er.)
Sen blev det äntligen julaftonsmorgon! Dags för mig och pappa att gå på julkrubbegudstjänst i vanlig ordning. Jag fick i uppdrag att sätta fåret i stallet. Bäää.
Ett par dagar innan jul gjorde min käraste syster 105 st hemmagjorda köttbullar.
Lollo är som ni ser både en glad och skicklig kock :)
Pappa och Lollo hjälptes åt med att griljera julskinkan.
Julskinka på hårt bröd med senap på - en julklassiker som alltid smakar mums :)
Lollo visade sina kvinnliga köksmuskler och bakade två enorma vörtbröd!
Hon hade i konstiga ingredienser så som julmust och öl. Men slutresultatet blev gott - smakade glögg :)
Jag ville hålla Lollo sällskap i köket och bakade gigantiska lussebullar :)
Mitt i processen såg degen motbjudande ut, men som färdiggrillade blev de excellenta. (Eller i varje fall första plåten som var i ugnen lagom länge och inte blev bränd...)
Jag gjorde pepparkaksdeg och eftersom Lollo var klar mycket snabbare än mig hjälpte hon mig forma pepparkakorna. Jag förstår inte hur hon kunde jobba så fort? En annan sak jag inte förstår är varför jag lyckades göra min pepparkaksdeg grå - ska den vara så innan den gräddas? Den vart i alla fall brun när kakorna var färdiggräddade så jag kunde lättad pusta ut tillslut. Min systers favorit-pepparkaksform visade sig vara katter så vi fick en massa kattpepparkakor den här julen :)
Dagen innan julafton klädde vi granen med vackra änglar och ljus :)
Och lekte lite med glittret såklart. Visst ser min syster härligt jullycklig ut!
(Varför jag har bandage i ansiktet ska jag strax berätta för er.)
Sen blev det äntligen julaftonsmorgon! Dags för mig och pappa att gå på julkrubbegudstjänst i vanlig ordning. Jag fick i uppdrag att sätta fåret i stallet. Bäää.
Efter det julfikade hela familjen. Såg lite på Kalle Anka innan vi insåg att det var samma gamla vanliga story i år igen och tröttnade. Då kokade vi potatis, la fram sill och förberedde julmiddagen istället. Givetvis åt vi den sen också ;)
Julklappsutdelning. Mamma skrattade gott åt det konstiga paketet jag gav henne.
Handtaget på stekpannan fick inte plats i kartongen så fixade en kreativ lösning :)
Lollo förundrades över sin inte så lilla kasse som var fylld med massa hårda paket :)
Istället för julbock - julkatt såklart :)
På juldagen kom vår kära mormor på besök ♥
Vi tittade i det fotoalbum jag gett pappa i julklapp och mormor berättade historier från sitt liv. Mys :)
Vi hade julklappsutdelning med mormor.
Mormor fick precis som Lollo en jättekasse. Ungefär lika lång som mormor själv när hon sitter ner ^^
Den innehöll en enorm jättevarm kofta så mormor slipper frysa om värmen hemma hos henne krånglar igen.
Det syns nog inte utanpå - men den här lilla asken innehöll ett biobesök till mormor från lilla mig :)
Istället för snögubbar inuti är det en varsin bild på mig och på Lollo med sin söta katt Mao, och istället för snöflingor är det små röda hjärtan som snurrar runt när man skakar den. Vi fixade dem på fotoaffären och mormor blev jätteglad för att hon fick något unikt som ingen annan har. Rara mormor :)
Nyår firade jag tillsammans med min kyrka :) Det var roligt, men det minnet existerar bara i mitt huvud eftersom jag inte tog några bilder. Så, det här var min mysiga jul 2010. Mmm ljuva minnen ♥
Julklappsutdelning. Mamma skrattade gott åt det konstiga paketet jag gav henne.
Handtaget på stekpannan fick inte plats i kartongen så fixade en kreativ lösning :)
Lollo förundrades över sin inte så lilla kasse som var fylld med massa hårda paket :)
Istället för julbock - julkatt såklart :)
På juldagen kom vår kära mormor på besök ♥
Vi tittade i det fotoalbum jag gett pappa i julklapp och mormor berättade historier från sitt liv. Mys :)
Vi hade julklappsutdelning med mormor.
Mormor fick precis som Lollo en jättekasse. Ungefär lika lång som mormor själv när hon sitter ner ^^
Den innehöll en enorm jättevarm kofta så mormor slipper frysa om värmen hemma hos henne krånglar igen.
Det syns nog inte utanpå - men den här lilla asken innehöll ett biobesök till mormor från lilla mig :)
Istället för snögubbar inuti är det en varsin bild på mig och på Lollo med sin söta katt Mao, och istället för snöflingor är det små röda hjärtan som snurrar runt när man skakar den. Vi fixade dem på fotoaffären och mormor blev jätteglad för att hon fick något unikt som ingen annan har. Rara mormor :)
Nyår firade jag tillsammans med min kyrka :) Det var roligt, men det minnet existerar bara i mitt huvud eftersom jag inte tog några bilder. Så, det här var min mysiga jul 2010. Mmm ljuva minnen ♥
Colombiaaaa!
Vi har längtat sen september, och nu är det ÄNTLIGEN dags! Imorgon åker jag med några kompisar från kyrkan till... Bogotá i Colombiaaa :D
Vi ska besöka International Charismatic Mission Church (klicka här för att läsa mer på wikipedia) som håller i sin årliga konferens. Det är en kyrka som startade med 8 medlemmar år 1983 och idag är de över 250,000 st medlemmar och är tydligen en av världens snabbast växande kyrkor i dagsläget. Det är något helt annat än våra tomma svenska kyrkor eller min kyrka på 800 medlemmar för den delen! Deras tillväxt beror på att de använder sig av en speciell evangeliseringsmetod som kallas G12, en metod Gud uppenbarade för kyrkans pastor Céasar Castellanos en gång för länge sen när Céasar bad om att få se större tillväxt i sitt pastorsarbete. Man kan säga att Gud gav honom svar eller hur ^^ G12 är en vision som går ut på att alla församlingsmedlemmar ska (inget tvång såklart men det är det målet och önskan) ha en egen cellgrupp med 12 egna lärjungar precis så som Jesus hade tolv lärjungar. Vi använder G12-visionen i min kyrka, Södermalmskyrkan också och det är underbart att se vilken frukt det bär! När jag kommer hem ska jag berätta mer om G12 för er ty det är fantastisk vision att jobba efter :)
Det kommer kristna från hela världen till den här konferensen och vi som åker från Sverige är väl drygt 20 st. Vi kommer bo på hotell. Eskorteras av en colombiansk guide som håller oss trygga då Colombia tyvärr är känt för sin kriminalitet. Men vår kyrka brukar åka dit varje år på konferens och det värsta de har stött på är ficktjuvar så vi ska säkert klara oss fint. Om inte annat har vi ju Guds beskydd som är det tryggaste av allt. Konferensen är en pastorskonferens vilket betyder att undervisningen kommer vara tung vilket i sin tur betyder att jag är jättepirrig inför vad Gud kan tänkas hitta på i mitt liv via den här konferensen. Inte visste jag att Gud tyckte jag var redo för en pastorstjänst? Spännande tider!
Vi är borta i 10 dagar. Konferensen pågår i 5 dagar så de andra dagarna ska vi bl.a. gå upp i bergen och besöka någon grannby om det blir som planerat. Mycket kan hända då den colombianska kulturen tydligen är helt annorlunda än den i Sverige. Som exempel; här i Sverige kan det utlösa många ilskna reaktioner om man råkar vara säg en kvart sen till ett bestämt möte - i Colombia bestämmer man tid kl. 12 vilken indirekt betyder att möts upp kl. 14 och skulle man fråga när gudstjänsten börjar på söndag kan svaret lätt bli "jag tror det börjar elva men det kan lika gärna börja tre eller fem beroende hur det artar sig". "Flexibilitet" är resans huvudord har vi fått lära oss då det planerade schemat inte alltid måste bli som det är tänkt. Det kommer bli en rolig annorlunda upplevelse, om inte annat bra för att öva tålamodet, hehe.
Jag har bestämt mig för att lämna datorn hemma bara för att lätta på bandaget och för att kunna lägga allt mitt fokus på resan utan tanke på bloggandet. Men titta ändå in här då och då för jag har förberett några tidsinställda inlägg eftersom jag är borta så länge :)
Jag är helt hundra på att jag kommer ha massor att berätta för er när jag kommer hem igen, så mycket intryck, så mycket upplevelser, tusen bilder och ton med undervisning i Guds Ord att jag säkert spricker om jag inte sätter mig ner och berättar allt för er sen. Så vi ses i februari igen hoppas jag ♥
Här är förresten vinjetten (eller vad det nu heter) inför konferensen. Hittade ingen på engelska men kanske har jag någon spanktalande vänlig själ där ute som kan översätta? Jag har då ingen aning om vad de talar om mer än att Soulfire Revolution är band som spelar jättebra musik (har skrivit om dem tidigare, klicka här) :)
Vi ska besöka International Charismatic Mission Church (klicka här för att läsa mer på wikipedia) som håller i sin årliga konferens. Det är en kyrka som startade med 8 medlemmar år 1983 och idag är de över 250,000 st medlemmar och är tydligen en av världens snabbast växande kyrkor i dagsläget. Det är något helt annat än våra tomma svenska kyrkor eller min kyrka på 800 medlemmar för den delen! Deras tillväxt beror på att de använder sig av en speciell evangeliseringsmetod som kallas G12, en metod Gud uppenbarade för kyrkans pastor Céasar Castellanos en gång för länge sen när Céasar bad om att få se större tillväxt i sitt pastorsarbete. Man kan säga att Gud gav honom svar eller hur ^^ G12 är en vision som går ut på att alla församlingsmedlemmar ska (inget tvång såklart men det är det målet och önskan) ha en egen cellgrupp med 12 egna lärjungar precis så som Jesus hade tolv lärjungar. Vi använder G12-visionen i min kyrka, Södermalmskyrkan också och det är underbart att se vilken frukt det bär! När jag kommer hem ska jag berätta mer om G12 för er ty det är fantastisk vision att jobba efter :)
Det kommer kristna från hela världen till den här konferensen och vi som åker från Sverige är väl drygt 20 st. Vi kommer bo på hotell. Eskorteras av en colombiansk guide som håller oss trygga då Colombia tyvärr är känt för sin kriminalitet. Men vår kyrka brukar åka dit varje år på konferens och det värsta de har stött på är ficktjuvar så vi ska säkert klara oss fint. Om inte annat har vi ju Guds beskydd som är det tryggaste av allt. Konferensen är en pastorskonferens vilket betyder att undervisningen kommer vara tung vilket i sin tur betyder att jag är jättepirrig inför vad Gud kan tänkas hitta på i mitt liv via den här konferensen. Inte visste jag att Gud tyckte jag var redo för en pastorstjänst? Spännande tider!
Vi är borta i 10 dagar. Konferensen pågår i 5 dagar så de andra dagarna ska vi bl.a. gå upp i bergen och besöka någon grannby om det blir som planerat. Mycket kan hända då den colombianska kulturen tydligen är helt annorlunda än den i Sverige. Som exempel; här i Sverige kan det utlösa många ilskna reaktioner om man råkar vara säg en kvart sen till ett bestämt möte - i Colombia bestämmer man tid kl. 12 vilken indirekt betyder att möts upp kl. 14 och skulle man fråga när gudstjänsten börjar på söndag kan svaret lätt bli "jag tror det börjar elva men det kan lika gärna börja tre eller fem beroende hur det artar sig". "Flexibilitet" är resans huvudord har vi fått lära oss då det planerade schemat inte alltid måste bli som det är tänkt. Det kommer bli en rolig annorlunda upplevelse, om inte annat bra för att öva tålamodet, hehe.
Jag har bestämt mig för att lämna datorn hemma bara för att lätta på bandaget och för att kunna lägga allt mitt fokus på resan utan tanke på bloggandet. Men titta ändå in här då och då för jag har förberett några tidsinställda inlägg eftersom jag är borta så länge :)
Jag är helt hundra på att jag kommer ha massor att berätta för er när jag kommer hem igen, så mycket intryck, så mycket upplevelser, tusen bilder och ton med undervisning i Guds Ord att jag säkert spricker om jag inte sätter mig ner och berättar allt för er sen. Så vi ses i februari igen hoppas jag ♥
Här är förresten vinjetten (eller vad det nu heter) inför konferensen. Hittade ingen på engelska men kanske har jag någon spanktalande vänlig själ där ute som kan översätta? Jag har då ingen aning om vad de talar om mer än att Soulfire Revolution är band som spelar jättebra musik (har skrivit om dem tidigare, klicka här) :)
Toppendag
Kinamat till lunch med en god vän. Rea på massa strumpbyxor. Förlösande, känslosam och kraftfull bön i kyrkan. En toppendag som går hos hem hos vilken kristen tjej som helst :)
Som en båt i en säker hamn
En söndagseftermiddag i slutet av sommaren mötte jag upp mina goa vänner inne i stan. De hade sett något mystiskt flyta på vattnet som de ville undersöka närmare. Så vi gick på en liten upptäcktsfärd för att se om deras misstanke stämde. Vid Kajplats 106 i Gamla stan fann vi vårt mål...
Det var som de trodde - Elida var på besök i vår kära huvudstad! Båten som jag hört så mycket gott om men aldrig trodde jag skulle få uppleva i verkligheten. Nu var den plötsligt här mitt framför oss :D
"Sailing for Jesus". Precis vad Elida sysslar med!
En slags missionsbåt som seglar runt i världen och berättar för människor om Jesus Kristus och hans evangelium. (Jag känner faktiskt en som befinner sig på Elida just i detta nu. Andreas heter han och han var Credo inspiratör samtidigt som mig fast i Göteborg-teamet.)
Vi blev så glada och tog en gruppbild! Från vänster är det jag, Jonas, Elisabet som kallas Lyberg, Josefine, My och Arvid. Clas var fotograf. Ni vet min kuliga vän som gillar pumpor, klicka här :)
Sen hoppade vi på den kristna båten. Måste ju passa på när tillfället ges liksom :)
Killarna lekte gentlemän och höll i oss tjejer medan vi tog det stora klivet ombord.
Elida bjöd på gratis-fika. Vi tittade och pekade nyfiket på allt spännande :)
Ratten var nästan lika stor som jag... ;)
Viktigt att vara beredd om olyckan skulle vara framme. Att kämpa även för våra kroppars fysiska överlevnad, och inte bara frälsa det andliga livet ;)
Vi såg spår av Jesus lite överallt. Men vad annat kan man vänta sig på en missionsbåt :)
Sen gick vi ner en våning för att titta och peka lite mer :)
Fick intressant guidning.
Platser att sitta utifall man skulle behöva fly undan regnet någon gång och sådär.
Här sov besättningen. I sängar som tydligen var i det minsta laget. Stackarna tumlade runt och slog i kroppen både lite här och där när båten seglade runt på de vilda vågorna. Låter som att chanserna för att få en skön och utvilad nattsömn är låga... Puh. Vilka hjältar som står ut.
Bakom dessa draperier fanns toalett och dusch. Jag vet, inget vidare privatliv.
Men evangeliet är för viktigt för att låta sånt hindra vår kristna mission :)
Man måste synas väl. Ljus i mörkret ni vet ^^
En glad och väldigt nöjd Clas :) Han har också en kristen blogg vet ni, klicka och läs.
Har ni gjort vad jag bad om er om tidigare, här... ;)
Gissa filmen??
Sen hoppade vi i land igen. Jonas och Clas posar :)
Så sa vi "hejdå båten", önskade fortsatt lycklig resa och gick hem glada över att ha fått hälsa på Elida bara sådär. En lycklig överraskning :) Vill du lära dig mer kan du titta på Elidas hemsida, klicka bara här.
Frukost på McDonalds
Vi har morgonbön i kyrkan. Nästan oförskämt tidigt. Klockan 06:00 en timme varje vardagsmorgon. Kan verka fett ovärt att åka tunnelbana en halvtimme bara för det, särskilt när sängen är som varmast och kroppen är som tröttast. Men vet du vad. När jag väl har kommit dit har jag alltid varit glad att jag kom iväg. Alla dem två gånger jag varit där men ni fattar grejen, haha. Jag ska definitivt dit igen och igen och igen och igen... :)
Första gången jag var där gick jag och några kompisar till McDonalds och åt frukost efteråt. Supermysigt! Och jättekul att lära känna tjejerna i kyrkan lite mer. Den här gången var det jag som fick berätta min livshistoria. Nästa gång är det deras tur. De bjöd mig till och med eftersom min ekonomi inte tillåter vad som helst just nu. Så rart :)
"Bloggfoto" sa jag och de vackra tjejerna posade så fint :)
Från vänster är det Polin, Lawn, Carol och Emmelie.
Sen bad vi att få de andra gästernas klistermärken på deras kaffemuggar. Ni vet det där superbraiga erbjudandet om man har fyra klistermärken på sin kupong får man den femte koppen gratis. Gästerna donerade så gärna och vi lyckades få ihop två gratiskoppar. Som vi sen gav till någon hemlös person som såg ut att behöva en kopp.
När jag var där i fredags träffade jag helt oväntat på en gammal skolgruppsledare jag hade kontakt med när jag var Credo inspiratör. En härlig överraskning! Särskilt då han tydligen är teamare i Ny Generation idag. Vi fick be för han och hans Stockholmsteam, det var roligt. Efter bönen gick jag till McDonalds för att äta frukost ensam och njuta av mitt eget sällskap och en god bok. Det är verkligen någonting jag önskar göra oftare. Med så få besökare som det är tidigt på morgonen är McDonalds inte lika stökig som McDonalds brukar vara utan mycket fridfullare och med mycket trevlig personal. Jag kan sitta i lugn och ro och dricka mitt te som värmer mig från kylan utifrån. Mmm... Tidiga vardagsmornar är förmodligen den enda tiden på dygnet på Yellow Label smakar gott, så det gäller att passa på och njuta ordentligt medan man kan ♥
Första gången jag var där gick jag och några kompisar till McDonalds och åt frukost efteråt. Supermysigt! Och jättekul att lära känna tjejerna i kyrkan lite mer. Den här gången var det jag som fick berätta min livshistoria. Nästa gång är det deras tur. De bjöd mig till och med eftersom min ekonomi inte tillåter vad som helst just nu. Så rart :)
"Bloggfoto" sa jag och de vackra tjejerna posade så fint :)
Från vänster är det Polin, Lawn, Carol och Emmelie.
Sen bad vi att få de andra gästernas klistermärken på deras kaffemuggar. Ni vet det där superbraiga erbjudandet om man har fyra klistermärken på sin kupong får man den femte koppen gratis. Gästerna donerade så gärna och vi lyckades få ihop två gratiskoppar. Som vi sen gav till någon hemlös person som såg ut att behöva en kopp.
När jag var där i fredags träffade jag helt oväntat på en gammal skolgruppsledare jag hade kontakt med när jag var Credo inspiratör. En härlig överraskning! Särskilt då han tydligen är teamare i Ny Generation idag. Vi fick be för han och hans Stockholmsteam, det var roligt. Efter bönen gick jag till McDonalds för att äta frukost ensam och njuta av mitt eget sällskap och en god bok. Det är verkligen någonting jag önskar göra oftare. Med så få besökare som det är tidigt på morgonen är McDonalds inte lika stökig som McDonalds brukar vara utan mycket fridfullare och med mycket trevlig personal. Jag kan sitta i lugn och ro och dricka mitt te som värmer mig från kylan utifrån. Mmm... Tidiga vardagsmornar är förmodligen den enda tiden på dygnet på Yellow Label smakar gott, så det gäller att passa på och njuta ordentligt medan man kan ♥
Hemma
I fredags var det morgonbön tidigt i ottan kl. 06:00 som följdes av härligt häng i kyrkans café, umgänge med cellgruppen på eftermiddagen och bönerace på kvällen kl. 19:00-00:30 (även om jag inte stannade riktigt hela natten ut). Igår uppträdde fantastiska talanger på stand-up (bilder kommer snaaart). Idag var det vanlig fast rätt så ovanlig gudstjänst samt introduktion till mitt nya volontärarbete i kyrkans bokshop (jag är mycket mer exalterad än vad man kan uttrycka i ord wiee) som drog ut på tiden två timmar längre än vad vi hade räknat med. Nej, jag bor inte i kyrkan. Jag har bara hittat hem ♥
Vad gör hon i Lund?
För er som undrar varför jag skrev att jag skulle ta ett tidigt tåg till Lund imorse, det är Apologia-konferens den här helgen. Jag har faktiskt inte varit så trött som jag fruktade. Det är en rätt lustig historia som jag gärna berättar en annan dag. Nu måste jag sova eftersom det blir en tidigt morgon även imorgon.
Om du är på samma konferens, kom fram och säg hej om du känner igen mig vetja :)
Om du är på samma konferens, kom fram och säg hej om du känner igen mig vetja :)
Jullängtan - vaddå bara oktober?
I onsdags inledde jag julen med min första Sandwish pepparkaka.
När den här godingen återkommer varje år är det jul på riktigt så är det bara :)
I torsdags såg jag årets första julskyltning :)
Och någonstans där emellan kom den första snön till Stockholm och Södertälje.
Jag längtar så mycket. Efter allt som är juligt. Lekar i snön. Pulkaåkning med fina vänner. Varmt tefika just som man kommit in i värmen undan vinterkylan. Stilla natt & O helga natt. Undersöka om julkalendern är tillräckligt bra för att följas i år eller inte. Pepparkaksbak. Julmarknader. Julrush efter de allra sista julklapparna (jag är alltid ute i sista minuten bara för att det hör till och är så mysigt). Julklappsinslagningen. Pappas goda julskinka. Julgranens mysiga sken. Familjemyset. Att göra sig julaftonsfin på morgonen innan kyrkan. Och om man hinner, avsluta med en underbar midnattsmässa ♥
Nog måste la julen vara här nu - oavsett vad kalendern säger?! :D
Det är något fel på min dator
Kära läsare,
min dator har lämnats in på felsökning eftersom den stänger av sig själv utan anledning. Minst en vecka sa dem att det skulle ta. Och då förstår ni att bloggen kommer vara ganska oaktiv den kommande veckan. Dels för att jag måste färdas minst en halvtimme för att komma till närmaste dator, dels för att de blogginlägg jag planerat kräver bilder som jag bara har på min inlämnade dator. Allt förskjuts liksom en vecka, och så även den planerade cliffhangern tyvärr. Allt kommer, tar bara lite längre tid som jag hoppas ni har överseende med. Ibland kan man inte styra över tekniken helt enkelt.
Men jag tycker inte mitt datakrångel ska hindra er från att vara aktiva här! Har ni t.ex. sett vilka debatter som uppstått i kommentarfältet på mina inlägg om homosexualitet samt synd & vår fria vilja? Det är häftigt att läsa alla era åsikter och tankar så fortsätt gärna dela med er av dem! Jag lovar att svara så fort jag kan :)
Tills vi hörs igen, ta hand om er alla ni fina ♥
min dator har lämnats in på felsökning eftersom den stänger av sig själv utan anledning. Minst en vecka sa dem att det skulle ta. Och då förstår ni att bloggen kommer vara ganska oaktiv den kommande veckan. Dels för att jag måste färdas minst en halvtimme för att komma till närmaste dator, dels för att de blogginlägg jag planerat kräver bilder som jag bara har på min inlämnade dator. Allt förskjuts liksom en vecka, och så även den planerade cliffhangern tyvärr. Allt kommer, tar bara lite längre tid som jag hoppas ni har överseende med. Ibland kan man inte styra över tekniken helt enkelt.
Men jag tycker inte mitt datakrångel ska hindra er från att vara aktiva här! Har ni t.ex. sett vilka debatter som uppstått i kommentarfältet på mina inlägg om homosexualitet samt synd & vår fria vilja? Det är häftigt att läsa alla era åsikter och tankar så fortsätt gärna dela med er av dem! Jag lovar att svara så fort jag kan :)
Tills vi hörs igen, ta hand om er alla ni fina ♥
Min välsignade dopdag
Söndagen den 26 september genomförde jag mitt livs bästa beslut. Det var då jag döptes in i gemenskapen i Södermalmkyrkan.
Det var jag och tio andra; kvinnor och män, unga och gamla. Jag var den som fick gå ner i dopfunden först. Vattnet hade en behaglig värme. Jag hade gärna velat stannat där i och badat lite granna men allt gick så fort. I omklädningsrummet efteråt fanns både överflödande glädjeskratt och genomvåta kinder orsakade av lyckosamma tårar. Guds Ande var sannerligen påtaglig och det var helt underbart!
Jag, mina kära föräldrar och min finaste Ella åt lunch tillsammans efter dopgudstjänsten, på McDonalds eftersom jag hade lite halvbråttom tillbaka till kyrkans ledarskolan som jag går på varje söndagseftermiddag den här hösten. Jag fick ha dopmiddag med mina kära vänner på kvällen. Vi var nio stycken som begav till Vapiano i Gamla stan vid sextiden. Det var både mina närmaste vänner och äldre kompisar som jag inte hört av på länge och som jag minst sagt blev glatt överraskad över att se där. Många av oss var fint uppklädda, den glada stämningen var inte av denna värld (jag skojar inte, jag är övertygad om att det låg något övernaturligt i luften) och det var tydligt att alla av oss blivit påverkade av det stora Gud gjort den dagen vilket verkligen var magnifikt att få bevittna och rikligt välsignat att få vara en del av. Efter dopmiddagen var att åka hem och sova det sista jag ville så några av oss drog ihop en spelkväll sådär härligt impulsivt.
Tack alla ni fina som kom och delade min dopdag med mig! Ni ska veta att det betydde ovärderligt mycket för mig att ni gjorde det ♥
Men det som är lite konstigt är att jag knappt minns själv dopet. Faktum är att det största tecknet jag har på att Gud faktiskt förlöste något i mitt liv när jag döpte mig är allt det som hänt i mitt liv veckorna efter min dopdag. Själva dophandlingen var inte jättemärkbar i sig. Däremot märker jag att det är betydligt enklare att be nu än det var innan jag döpte mig. Jag längtar efter att be och läsa Bibeln mer än jag gjorde förut. Mitt tungotal har förlösts ordentligt i mig vilket jag nästan fått pressa ur mig innan. Min tro har stärkts och min övertygelse har aldrig varit så stark som nu. Jag har avsagt mig ett stort antal synder och mitt liv känns lättare. Det är många stora saker som hänt på kort tid och jag känner mig flera kilo lättare.
Men själva dopdagen i sig - nej då är det faktiskt något annat som ligger högst. När mina vänner på middagen frågade mig hur det hade känts nämnde jag knappt själva vattennedsänkningen utan pratade bara om det otroliga som hände ungefär en timme efteråt. Helt enkelt för att det är så himla ofattbart. Jag har aldrig varit med om något liknande, och jag hade sannerligen inte räknat med att få vara med om det där och då! Lyckan var överflödande! Mer exakt vad det handlar om... well, kom tillbaka senare i veckan så får ni veta mer ;) Cliffhanger!
Tack Jesus! Tack för att du en dag för 2000 år sedan frivilligt valde att gå korsets makabra väg bara för att jag skulle hitta hem till din varma famn igen. Tack för att min dopdag fick vara så välsignad som den var. Amen.
Det var jag och tio andra; kvinnor och män, unga och gamla. Jag var den som fick gå ner i dopfunden först. Vattnet hade en behaglig värme. Jag hade gärna velat stannat där i och badat lite granna men allt gick så fort. I omklädningsrummet efteråt fanns både överflödande glädjeskratt och genomvåta kinder orsakade av lyckosamma tårar. Guds Ande var sannerligen påtaglig och det var helt underbart!
Jag, mina kära föräldrar och min finaste Ella åt lunch tillsammans efter dopgudstjänsten, på McDonalds eftersom jag hade lite halvbråttom tillbaka till kyrkans ledarskolan som jag går på varje söndagseftermiddag den här hösten. Jag fick ha dopmiddag med mina kära vänner på kvällen. Vi var nio stycken som begav till Vapiano i Gamla stan vid sextiden. Det var både mina närmaste vänner och äldre kompisar som jag inte hört av på länge och som jag minst sagt blev glatt överraskad över att se där. Många av oss var fint uppklädda, den glada stämningen var inte av denna värld (jag skojar inte, jag är övertygad om att det låg något övernaturligt i luften) och det var tydligt att alla av oss blivit påverkade av det stora Gud gjort den dagen vilket verkligen var magnifikt att få bevittna och rikligt välsignat att få vara en del av. Efter dopmiddagen var att åka hem och sova det sista jag ville så några av oss drog ihop en spelkväll sådär härligt impulsivt.
Tack alla ni fina som kom och delade min dopdag med mig! Ni ska veta att det betydde ovärderligt mycket för mig att ni gjorde det ♥
Men det som är lite konstigt är att jag knappt minns själv dopet. Faktum är att det största tecknet jag har på att Gud faktiskt förlöste något i mitt liv när jag döpte mig är allt det som hänt i mitt liv veckorna efter min dopdag. Själva dophandlingen var inte jättemärkbar i sig. Däremot märker jag att det är betydligt enklare att be nu än det var innan jag döpte mig. Jag längtar efter att be och läsa Bibeln mer än jag gjorde förut. Mitt tungotal har förlösts ordentligt i mig vilket jag nästan fått pressa ur mig innan. Min tro har stärkts och min övertygelse har aldrig varit så stark som nu. Jag har avsagt mig ett stort antal synder och mitt liv känns lättare. Det är många stora saker som hänt på kort tid och jag känner mig flera kilo lättare.
Men själva dopdagen i sig - nej då är det faktiskt något annat som ligger högst. När mina vänner på middagen frågade mig hur det hade känts nämnde jag knappt själva vattennedsänkningen utan pratade bara om det otroliga som hände ungefär en timme efteråt. Helt enkelt för att det är så himla ofattbart. Jag har aldrig varit med om något liknande, och jag hade sannerligen inte räknat med att få vara med om det där och då! Lyckan var överflödande! Mer exakt vad det handlar om... well, kom tillbaka senare i veckan så får ni veta mer ;) Cliffhanger!
Tack Jesus! Tack för att du en dag för 2000 år sedan frivilligt valde att gå korsets makabra väg bara för att jag skulle hitta hem till din varma famn igen. Tack för att min dopdag fick vara så välsignad som den var. Amen.
Alla vi som ska döpas tas upp på scenen. Om bara några sekunder är det dags...!
"Det här är Sofie som vill döpas in i gemenskapen med Kristus"
berättas det för församlingen på 800 personer.
NYDÖPT !!!!!!!!!!!!!!!!!!! ♥
Tusen tack till min älskade vän, Maria som fotade dessa vackra bilder :)
Fortfarande Guds vackra dotter
Igår var min tjugoandra födelsedag :D
Nu har jag alltså varit myndig i fyra år. Inte för att det spelar någon roll för Gud. Gud kommer aldrig kalla mig vuxen. Jag kommer för alltid vara Guds lilla vackra dotter, och jag älskar't ♥
Helt otroligt vilka älskvärda ord jag fick igår. Det är när man fyller år som ens vänner sätter ord på sina sanna känslor för en verkar det som. Tacksamhet och oändlig glädje är vad jag känner för dessa ord. Vissa ord var så fina att jag knappt vågar tro dem fast jag vet att dem inte skulle ha blivit skrivna/sagda om det inte varit för att de faktiskt är sanna. Tack alla ni fina som bidrog till att förgylla mitt livs enda 22-års-dag!
88 grattis-hälsningar på min facebook-wall
12 perfekta presenter (och jag väntar minst två till lyxigt nog)
9 grattis-sms
4 grattis-hälsningar på min facebook-status
4 gillade min facebook-status
Nu har jag alltså varit myndig i fyra år. Inte för att det spelar någon roll för Gud. Gud kommer aldrig kalla mig vuxen. Jag kommer för alltid vara Guds lilla vackra dotter, och jag älskar't ♥
Helt otroligt vilka älskvärda ord jag fick igår. Det är när man fyller år som ens vänner sätter ord på sina sanna känslor för en verkar det som. Tacksamhet och oändlig glädje är vad jag känner för dessa ord. Vissa ord var så fina att jag knappt vågar tro dem fast jag vet att dem inte skulle ha blivit skrivna/sagda om det inte varit för att de faktiskt är sanna. Tack alla ni fina som bidrog till att förgylla mitt livs enda 22-års-dag!
88 grattis-hälsningar på min facebook-wall
12 perfekta presenter (och jag väntar minst två till lyxigt nog)
9 grattis-sms
4 grattis-hälsningar på min facebook-status
4 gillade min facebook-status
4 grattis-telefonsamtal (även Hempapper ringde men inte för att gratta mig så jag tror inte det gills)
1 sovmorgon
1 mysig frukost med min kära mamma
1 grattis-i-förskott-hälsning på min facebook-wall
1 grattis-meddelande på facebook
1 happy-birthday-sång från youtube publicerad på min facebook-wall
1 ljuvligt god familjemiddag med tända ljus och världens godaste potatisgratäng al'a min älskade lillasyster
1 söt prinsesstårta
1 rosa marsipanros
1 sovmorgon
1 mysig frukost med min kära mamma
1 grattis-i-förskott-hälsning på min facebook-wall
1 grattis-meddelande på facebook
1 happy-birthday-sång från youtube publicerad på min facebook-wall
1 ljuvligt god familjemiddag med tända ljus och världens godaste potatisgratäng al'a min älskade lillasyster
1 söt prinsesstårta
1 rosa marsipanros
1 oplanerad men gudagiven vilodag
Oändligt antal förskottsgrattis igår i kyrkan
Så många kramar att jag inte höll räkningen
Fylla år borde man verkligen göra fler än en gång per år :')
Oändligt antal förskottsgrattis igår i kyrkan
Så många kramar att jag inte höll räkningen
Fylla år borde man verkligen göra fler än en gång per år :')
Ett avslutat kapitel
Hej kära läsare. Idag ska jag vara sådär nästan jobbigt personlig. Ni kanske undrar varför jag inte skrivit om Marcus på ett bra tag. Jag tänkte att jag skulle berätta för er att det är för att vi gjort slut. Vi kom båda fram till att vi inte kände att vår relation var rätt. Gör lite ont precis som det brukar göra när relationer brister. Men i längden så är jag helt hundra på att det är för det bästa. Visst händer det att jag behöver luta mig mot Guds axel och låta tårarna svämma över men på det stora hela så mår jag bra. Nästan bättre faktiskt. Och det gör han också, fast på sitt håll. Marcus är en bra kille på många sätt. Bara inte rätt för mig. Så är det. Kram på er!
Ikväll
Min brandvarnare piper om att det är dags att byta batterier. Problemet är att jag inte vet hur och dessutom är för kort, så istället ger den mig huvudvärk. Förutom det har jag en grön mössa på knoppen och längtar tills imorgon då jag får krama mamma ♥
