Det ligger något skimrande vackert i att få bli godnattkramad av sina föräldrar trots att man fyller 22 i år. Att lösa korsord tillsammans med både mamma och mormor och ibland till och med pappa när han har tråkigt. Att hitta en sockerkaksblandning i min mormors skafferi och jag ser hur mormor ler jättestort med glimten i ögat för en så enkel sak som att hon får vara med mig och bröa formen medan jag vispar smeten. Att gå på Scandic hotells restaurang, äta buffén tillsammans med mormor där jag får hålla hårt om hennes arm när hon ska ta mat för att man är lite bräcklig när man är 88 år och tack vare alla rabatter behöver vi endast betala 76 kr för hela festmåltiden. Att åka till Erikshjälpen, där jag hittar en massa små mysiga fynd som mamma berömmer mig för och där mormor köper mig världens sötaste present; ett rivjärn för 12 kr. Att mamma helt oplanerat plötsligt får en kram av min kusin och hans tjej på en random antikaffär i metropolen (?) Bollnäs bara sådär, hoppsan vilken överraskning! Att få höra att jag är väluppfostrad av mammas gamla skolkamrat som kommit över på middag. Att pappa lovar mig en omgång minigolf hemma i Stockholm eller Södertälje för att den traditionella minigolfen i Bollnäs var stängd den dag regnet höll sig borta. Att åka till Växbo kvarn där mina kära föräldrar köper mig världens vackraste uppläggningsfat (jag trodde väl aldrig jag skulle önska mig något så onödigt som ett uppläggningsfat) och en stor tekopp av keramik med vackra poetiska ord på bara för att de vill det. Att höra mamma leka sightseeing när vi åker in i Bollnäs igen efter en eftermiddag av äventyr, och sen hennes förvåning när hon inser att jag spelat in varenda ord hon sagt.

Och nu efteråt så ringer mormor och säger att det är tomt i sin lägenhet när hon inte har någon inneboende i tv-rummet längre. Medan jag vet att jag ska tänka på och minnas min söta mormor varje gång jag river morötter till min morotskaka. Det är något alldeles särskilt med familjen och jag känner mig jättevälsignad med min ♥