Tankar om givande

Har ni följt AndreasT och TheSide intressanta diskussion här på min blogg? Om inte tycker jag ni ska läsa den nu. Den är rätt lång men väldigt bra. Och värt att fundera över.

Jag vet inte om det är min sak att lägga mig i vad pengarna går till.
Varning för ganska grovt exempel, jag ska dra det hela till sin spets. Om de bad dig, skulle du ge pengar till unga nazister som öppet går ut med att de aktivt vill döda alla judar och behöver pengar till nya gaskammare? Det är klart du inte skulle. Fram tills sekunden att du ger bort dina pengar är det fortfarande dina pengar. Dina pengar som du förvaltar och ansvarar över. Då gäller det för dig att du ser till att du ger av dina pengar till något trovärdig som du litar på går till något som du vill stödja. Ta t.ex. Jesu liknelse om talenterna (Matt 25:14-30). Du har fått dina pengar att förvalta på bästa sätt. Antingen gräver du ner dem i en grop eller så sätter du in dem på banken.

Jag kan inte tänka mig annat än att det är rätt att ge när en människa ber om det.
I grunden är det en tanke som är hur vacker som helst. Men om inte människorna du ger till klarar av att ansvara för gåvan gör det ju inget gott och uppbyggande alls. Tänk dig när du var liten och bad dina föräldrar om godis varenda dag. Gav dem det till dig varenda gång du bad dem? Nej, för du vet att det inte skulle vara bra för dem i längden. Frågan är ju om dem på gatan ber dig om pengar för att dem vill köpa sprit eller mat. Då är det ju bra att göra som TheSide skrev, gå och köpa en hamburgare till dem istället.

Har ibland hört att om man ger till [främmande och tiggande] folk [på gatan] att de då bara tar det till sprit och så, och att det därför är en dålig sak att göra. Det jag är rädd för är att folk alltid har ursäkter för att inte göra nåt, nånsin.
Absolut, så kan det säkert vara många gånger. Och då är det ju jättebra att du visar på ett gott exempel som faktiskt ger. Det kan nog få dem att tänka tanken, och gör det säkert lättare att ta steget om de vet att de inte är ensamma. :) Ännu bättre är det ju om visar för dem att du tänker över dina gåvor med vishet och varsamhet. Och inte bara ger till allt och alla, vem som helst.

Jag ger hellre mina få pengar jag har någonstans där jag vet att de verkligen gör bästa möjliga effekt för människorna som jag ger till.
Det gör jag också. Jag vill inte hjälpa en alkoholists spritkonsumtion bara för givandets skull. I längden skulle det kunna bli förödande och sluta hemskt illa. Det vill jag inte vara en bidragande orsak till.

Hade jag själv bett nån om pengar eller vadhelst, ja då hade jag ju inte velat få avslag.
Åter igen, en så otroligt fin tanke i grunden! Men du är antagligen/förhoppningsvis ingen alkoholist eller knarkare. Du kan antagligen ansvara mer för pengar än vad dem skulle kunna. Åter igen kan man ju tänka på när man var barn och bad ens föräldrar om godis hela tiden men inte fick det av en anledning, en vädligt bra anledning.

Folk brukar aldrig ge, detta har jag själv sett otaliga gånger så nog har jag erfarenhet om det hela, så om inte annat för detta så vill jag åtminstone ställa upp.
Ännu en jättevacker tanke! Men vill du ge bara för givandets skull, eller vill du ge för att hjälpa till? Att gå och köpa en hamburgare att ge dem är ju många gånger smartare och bättre än att ge dem pengar.

Om man aldrig ger till någon så finns risken att man missar en person som inte luras och faktiskt behöver pengar eller vad det nu kan gälla.

Sant. Å andra sidan. Ger du till varenda en som ber dig, även unga nazister som vill bygga nya gaskammare, riskerar du att hjälpa en massa människor ner i skiten. Det är därför ansvar är så viktigt.

Har du nåt tips om mindre organisationer eller saker som man kan skänka till, som du skulle tycka var bra?
Alltså, tyvärr har jag inte så många. Jag kan ju tipsa om Credo, skol- och studentorganisationen som jag är väldigt aktiv inom. Eller Credos bibelskola, Credo Akademin. Jag gick där förra året och det förändrade mitt liv totalt. Verkligen en bibelskola som är ett i sitt slag, den enda riktigt apologetiska bibelskolan. Det finns också nykterhethetföreningen jag är med i, VITA. Jag gick med där för att jag tyckte de verkade ha bra koll på vad Bibeln säger om alkohol och sånt, och så fokuserar de mycket på barnen som kommer i kläm. Annars tycker jag det är bra att ge till sin egen församling då och då.

Vad säger du?

För all del, men hur gör du då om nån vill ha busspengar det kan ju vara nån som vill ha utan ont uppsåt. Ska man då följa efter den personen till bussen och kolla så att det verkligen går till rätt saker? Att göra så kan ju tyckas vara att gå för långt det också.



Men om du hade behövt pengar för att köpa mat i nån besvärlig sits, inte hade det väl varit så lyckat att den andre personen (en främmande person) då hade sagt "Aldrig att du får nåt, jag vet nog att du ljuger" . Det kan väl vara jobbigt om inte annat att gå med personen till matstället för att kolla?



Jag säger ju att det är en svår fråga. Man kanske får ta det från fall till fall så att säga. Men Craxy, du vet liksom alla andra på denna blogg att man ska bemöta främlingar väl.



Vi håller inte med varandra i allt kanhända, men folk sägs ju vara olika om inte annat till det yttre.



Vill säga en sak till: Du Craxy har ju iaf en blogg med hyfsat god ton i jag menar det folk här snackar om sinsemellan; vill man se ful ton kan man t.ex. gå in på "Blogg 29" (Christer Åbergs grejer) jag tycker om det Christer skriver men inte roligt att läsa det folk skriver under artiklarna däremot, där (under) kan man tala om ful ton, hat och angrepp på kristna varje dag, där kan man tala om förföljelse.



Hej då.

En sak angående att det inte alltid är bra att ge människor vad de ber om: Gud ger inte alltid oss vad vi ber om utan han ger oss vad vi behöver! Ngt att tänka på.

Såklart vi ska respektera främlingar och vänner! Men jag tycker faktiskt inte att det visar på bristande respekt genom att följa med dem till bussen eller matstället eller vad det nu kan vara. Det är väl förståeligt att jag vill ha koll på vad mina pengar går till, tänker jag. Dessutom är det ett utmärkt tillfälle att lära känna en ny människa. Om vi ändå ska gå till en buss eller ett matställe tillsammans kan vi ju lika gärna snacka på vägen. Och det är väl ändå inte respektlöst? Då kan man bygga förtroende på så sätt också. Jag vet själv att jag blev lurad en gång och jag önskar verkligen att jag hade följt med honom för säkerhets skull. Men som du också säger, AndreasT, vi kan ju inte hålla med varandra om allt. Och jag har säkerligen inte alla svaren heller. Man kanske helt enkelt får kolla med Gud från situation till situation? Han är ju ändå den som vet bäst.



Tack så mycket för din komplimang om att jag har en fin blogg! :) Men att jag inte får några elaka kommentarer beror nog helt enkelt på att min blogg är för liten för det. Det är tragiskt det folk kan skriva till Christer, men å andra sidan varnade Jesus oss för det så vi vet ju att det hör till. Och helt utan förföljelser är jag inte.



Intressant och vis tanke, Josefine! Ska jag komma ihåg.