Antar glatt utmaningen

Jag blev utmanad av Susanne att berätta 7 alldagliga och/eller oväntade saker om mig själv.
Det lät roligt, så jag tänkte anta utmaningen nu =)

Rita. Det är något jag verkligen inte kan på något vis. Eller jo, ett vis finns det. När jag kluddar, då blir det riktigt bra.

Smeknamn. Jag är så glad att jag inte kallas för Soffan! Ingen vill väl bli kallad för en möbel liksom?! Jag tycker riktigt mycket om mitt riktiga namn, Sofie. Tyvärr har jag fått ett annat smeknamn som mer eller mindre förföljt mig sen typ sexårs; Sofie B. Det där hemska B:et på slutet alltså, som förstör mitt annars så vackra namn. Tacka då vet jag Craxy och Craxyknas! Unikt, snyggt, coolt, ett namn som folk lägger märke till, och som kom till av en händelse. Vad mer kan man begära. =)

Drömmar att uppnå. Det finns en massa saker jag skulle vilja göra men som jag inte verkar ha tid för. Jag skulle vilja dansa, lära mig steelpan, pröva på linedancing, träna le-parkour samt spela teater. Livet har så mycket att erbjuda! Tack och lov så är jag mitt inne i den perioden efter gymnasiet då man kan ha kul innan man börjar plugga på allvar så jag höga förhoppningar på att jag kommer få göra allt detta någon gång i mitt liv, förr eller senare.

Svengelska. De två enda språken jag kan flytande; svenska och engelska. Jag är så van vid båda språken att jag ibland glömmer att de faktiskt är två olika språk. Så nu vet ni varför jag så ofta pratar svengelska, för det kommer så naturligt. För att ytterliga beskriva hur naturligt de är så kan jag tillägga att jag till och med tänker på engelska med jämna mellanrum.

Killkompisar. Verkligen inget ont mot mina tjejkompisar, men jag älskar att ha killkompisar. (Observera; bara kompisar.) När jag var liten var jag en riktig pojkflicka, och då tyckte jag om att ha brottningsmatch med dem. Det var riktigt kul, alltså.

Bananer. En lång tid var bananer typ den enda frukt jag tyckte om. Jag gillar dem fortfarande väldigt mycket men på senare tid har jag börjat upptäcka förtjusningen i de andra frukterna också. Hursom, framtills att jag var 18 år ungefär kunde jag inte öppna en banan. Jag hade väl inte det rätta knycket eller något. Så jag kunde bara äta bananer när jag hade en kniv i närheten, eller någon som jag kunde be om hjälp.

Obegripligt intellektuell. Jag har en tygpåse med den texten. När jag först såg den vågade jag inte köpa den eftersom jag inte visste om jag kunde leva upp till det påståendet. Men sen kom jag på en sak. Man behöver ju faktiskt bara säga något obegripligt så framstår man som intellektuell! =)

Jag skickar vidare denna utmaning till de jag känner som skriver bloggar där detta kan passa in: Josefine, Nicole, Rebecca, Jonna, Clas, Andreas, Ella, Johanna, Sandra, Gabbi, Sofie och Linnéa. Ni andra som läser kan ju också känna er utmanade om ni vill. Jag har inte skrivit er bara därför att jag inte har era adresser. Men skriv gärna dem i en kommentar så lägger jag till er =)

Ser fram emot att läsa era listor
=)

Kommentarer
Postat av: Kung Clas

Jag antar utmaningen! :)

2008-11-10 @ 15:00:19
URL: http://www.nogg.se/kungclas

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0